Som jag har skrivit tidigare, så har jag och Tommy helt snöat in på hundfilmer. En av de vi sett är filmen Marmaduke. Den speglar sig ur en hunds syn på livet, en Grand Danois som är så himla fin! Kolla här på trailern, jag vet att ni kommer gilla den om ni gillar roliga komedier med mycket hundhumor!
/L.
Det finns mycket jag ångrar i mitt liv, men 2010 är det året där mest skit hände. Hade jag kunnat hade jag gjort om väldigt mycket saker men det är bättre att se framåt. Jag ångrar att jag umgicks med människor som gjorde mig mer illa än glad. Jag ångrar att jag lät människor stampa på mig och utnyttja mig och jag ångrar att jag inte förstod att min familj och mina vänner var på mig ofta för att de brydde sig och älskar mig. Jag ångrar att jag inte gav mer kärlek till människor i min närhet och att jag prioriterade fel. Jag ångrar också att jag tog fel val, den lätta vägen allt för många gånger.
Men idag är det skillnad. Jag är bättre på att uppskatta människor jag älskar och jag vet att jag gör andra glada och att jag finns där. Min kärlek till min familj och vänner är större än någonsin förut, för trots alla fel jag gjort, finns de viktigaste människorna kvar i mitt liv. Så, tack för att ni aldrig ger upp mig och alltid finns kvar.
/L.
Min favoritfödelsedag är nog min 21 års dag. Det var första födelsedagen jag fick fira med mannen i mitt liv. Min Tommy bjöd ut mig på middag och på kvällen var det lite folk här. Det var en fin födelsedag och den spenderades men människor som står mig nära om hjärtat. Det är vad allt handlar om. Det är lycka.
/L.
Mitt favoritminne är ett fint minne. Det är kylig eftermiddag i Varberg och jag och Sara står uppe på fästningen och försöker desperat att gräva eth hål i marken med våra små spadar vi tagit med oss. Vi ska begrava en liten låda med fina minnen i. Efter att vi grävt en lång tid så ger vi upp och tar upp sakerna och lägger de i en påse istället och den får plats i det lilla hål vi åstadkommit.
Vi svär på att det ska förbli vår hemlighet vart vår låda befinner sig. Några timmar senare på kvällen, skolavslutningskvällen, springer vi upp igen och kollar så att det fortfarande liger kvar och det gör det.
Kvällen var fin. Vi var båda kära, glada och lyckliga. Det är en kväll att minnas, en fin kväll med min bästa vän för alltid, min Sara. Jag kommer aldrig glömma den kvällen. Det är ett fin minne som alltid kommer stå mig nära hjärtat.
A&F.
/L.
Jag minns faktiskt inte min första kyss. Men, kanske mitt första hångel om man nu kan kalla det de. Det var i trean när vi var på läger med klassen och jag och min pojkvän låg i en säng utav en våningssäng och min kompis och hennes kille låg i den andra sängen. Vi skulle samtidgt hångla med våran respektiv kille och jag minns till och med att vi sade: Kör! Det var mycket tunga och väldigt äckligt tyckte jag. Ingen kyss precis.
En kyss jag minns är när jag och Tommy var på hans vän AG's fest. Det var första gången vi kysstes på riktigt och det var så där fint ni vet? Det är en kyss jag minns. Och det är den bästa jag haft.
/L.
Nu har vi precis kommit in från kylan med hundarna. Gick precis sista rundan med dom och det är lika halt som vanligt ute. Det är jätte roligt att vi skaffat Fox nu också för då kan både jag och Tommy vara ute tillsammans och gå med hundarna, det är mysigt tycker jag. Nu ligger Ronja och sover i sängen och är lika fin som vanligt medan Fox springer runt i sängen och inte kan välja ett ställa att sova på. Lika jobbigt som vanligt att bestämma plats tycker han.
Jag och Tommy har totalt snöat in på hundfilmer på sista tiden. Det är som att ny värld öppnat sig. Förr såg man bara det som en hund-människa film men nu först, när man har egen hund, kan man förstå hur djup relationen mellan hund och människa. Våra små busar skulle jag inte kunna leva utan. De är mina små hjärtan.
/L.
Drömmar. Det har jag haft många av. Dagen jag fick min diagnos så försvann många av mina drömmar. Ja, det är så jag ser det. Jag vill bli läkare men att studera i sju år med all den stress det innebär och sen själva jobbet som läkare med all stress det innebär. Det skulle antagligen inte passa mig nu.
Jag ville resa jorden runt och volontära på olika platser i världen och spara ihop pengar som jag skulle jobba ihop. Nu är jag sjukskriven och jag har inte ett öre över varje månad.
I början tyckte jag att mitt liv slutade sakna mening i och med att jag inte kanske skulle kunna göra allt det där jag ville för 5 år sen men nu har jag kommit på att det finns mycket annat att fylla sitt liv med. Jag har ett underbart förhållande och två små fina busar. Jag är fortfarande sjukskriven men planerar att studera i höst, antagligen på socionomprogrammet. Nu är jag mer inne på att jobba inom missbruksvården eller inom psykiatrin, det tycker jag skulle vara väldigt givande.
När jag låg inne på psyket så träffade jag Håkan, en kille som skrev för tidningen Inblick som jag då också fick kontakt med. 5 månder senare publicerades mina första artiklar. Detta tycker jag är en oerhört stor chans jag fått och den hade jag aldrig fått 0m jag inte hade blivit sjuk och lagt in mig. Så med nya motgångar kommer nya medgångar. Det är i alla fall så jag försöker se på mitt liv nu.
Och nu, skulle jag aldrig ändra på mitt liv för med allt negativt som varit har det alltid kommit något positivt av. Och jag är nöjd med livet nu och jag vet att jag kommer fortsätta vara nöjd så länge jag har min fina lilla familj, mina vänner och en hyfsat ljus framtid.
/L.
Idag var en slappdag som nästan alla andra. Jag hade på mig mjukisar, linne och tommys stora fluffiga hoodtröja! Mys är det.
/L.
Igår var jag trött. Idag är jag trött, och mår illa. Idag är en sjuk dag: Fox har bajsat i våran säng!, vi har släpat hem en galet tung bur till Ronja och jag är allmänt trött på vissa människor.
Imorgon åker jag till Varberg och, jag är hundfri. Vilken befrielse. Jag älskar våra små busar men ibland, kan dom gå mig på nerverna. Oh ja.
Nu, film. Sen, sova.
/L.
Den här veckan har jag inte gjort speciellt mycket. Mitt liv är ganska lugnt just nu och jag gör inte så speciellt mycket. Måndag, tisdag och onsdag hände inte mycket. Igår var min mamma och Tommys mamma här och vi bjöd på middag och fika och det var jätte trevligt.
Idag blir det lite handling och vi ska äntligen inskaffa en bur till Ronja. Hon förstör halva lägenheten när vi inte är hemma så nu blir det bur när vi åker bort. Det blir ÖoB och Willys i Gamlestan och sen blir det lugn hemmakväll.
Imorgon bär det av till Varberg för att hälsa på hemma och det är första gången på länge jag är hundfri. Tommy får vara barnvakt denna gången. Då blir det att träffa mamma och pappa och småbusarna hemma.
Söndag blir det en snabbis till de som vi hade valpkurs med, vi ska dit och kolla på försvarets hundar som kommer dit och gör en uppvisning så det blir att vi tar med Ronja och Fox, eller bara Fox. Får se lite hur pigga dom är på det.
Det är min vecka. Same old, Same old.
/L.
Jag sitter på köksgolvet och tittar på Tommy. Han är så fin. Så där riktigt fin. Rufsig i håret, glasögonen lite på sned efter att Ronja vart uppe och pussat på honon. Då är han som finast. Och jag inser att detta är mitt liv och jag vet, att det är vad jag vill spendera hela mitt liv till. Att komma hem efter en dålig dag till det liv jag lever nu vill jag alltid göra, för det kommer alltid lysa upp min dag igen.
Ikväll är jag glad. Och nu är det film med Tommy som gäller. För övrigt så är jag ganska trött på människor som inte kan hålla käft när de inte känner en. Som sagt, buhu.
/L.
Jag saknar någon. Denna någon är min syster. Vi har våra dåliga stunder men i vanliga fall så brukar det gå över. Men nu, det är jobbigt. Jävligt jobbigt och det känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör, för det för det samma. Just nu så håller känslan på att gräva sig under ytan på mig och det gör ont, väldigt ont. Och jag tycker inte om det.
Forgive, sounds good
Forget, I’m not sure I could
They say time heals everything
But I’m still waiting
/L.
Jag använder knappt handväska längre utan stoppar ner allt i mina tusen fickor. Men, när jag väl använder handväska så är det bara det viktigaste som finns med:
Intressantaste inlägget hittils, oh ja!
/L.
Kira:
Kira, eller Moa som hon döptes till, bytte namn till Kira för ca 3 år sen. Nu är hon Kira för mig. Jag och min syster har inte alltid haft en jätte bra relation men de senaste fyra-fem åren har vi haft en jätte bra relation. Nu är våran relation kass igen vilket gör mig jätte ledsen. Vi har olika åsikter om mycket vilket ofta sätter oss i jobbiga situationer. Det är jobbigt då jag värdesätter min syster väldigt högt och älskar henne mycket. Vi har gått igenom mycket tillsammans i och flera år har vi funnits där för varandra.Det har varit mycket skit men också mycket bra stunder för oss. Men vi har hela tiden funnits där. Vi har förlåtit och vi har gått vidare. Denna gången verkar det vara svårare. Kira är en fin männsika. En envis jävel med jävlar anamma men en fin människa.
Leo:
Leo är 5 år yngre än Kira. Min lillebror Leo är en nyfiken liten prick. Han är målmedveten och hans högsta dröm är att åka til Japan! Han är intelligent och brukar lära hela hans klass om nervsystemet och små partiklar. Han är den nya Einstein, oh yes. Leo är så lätt att tycka om, det gör alla, verkligen alla. Han är oerhört charmerande och vill alltid vara snäll mot alla och inte göra något ont mot något. Han är oerhört omtyckt av sina vänner pga att han är en väldigt bra vän. Även jag har en underbar vän i min lillebror. Sitter han inte vid datorn (vilket han oftast gör!) så kan han sitta och prata med mig om rymden eller människokroppen. Leo är söt som få och kommer att bli en riktig Don Juan när han blir större. Passa er tjejer! Jag önskar att jag träffade Leo mer men det ska jag försöka ändra på.
Max:
Max är min yngsta bror. Han är 9 år och en riktig liten buse. Han är oerhört charmerand med sina långa ögonfransar som han blinkar med om han vill ha något. Man kan aldrig stå emot, jag lovar! Max är en enrgisk liten kille som också han vill alla väl. Det finns inget ont i hans lilla fina hjärta. Max har redan som 9 åring varit väldigt sjuk och legat för döden. Han har mognat oerhört mycket på sina bara 9 år. Han är en liten kille med ett stort väldigt hjärta! Max busar antingen runt på skolan eller sitter och nördar sig vid datorn. Både han och Leo är riktiga datornördar, oh ja! Men fin är han, min lilla Kiddow som jag brukar kalla honom. Precis som med Leo så önskar jag att jag oftare umgicks med mina bröder. Jag är inte hemma för ofta och är jag väl hemma blir det ofta för snabbt för att kunna hinna hitta på något roligt. Max är och kommer alltid vara min Kiddow, den yngste i familjen, den söta (o)skyldiga lilla busen!
/L.
Min dröm har alltid varit att backpacka genom Afrika. Jag vill åka till länder som är så långt ifrån vår kultur som möjligt och gärna volontära. Just nu finns det inga pengar för mig att ta en sån resa men en dag i framtiden ska den bli av.
Jag och Tommy har också planerat att åka till Japan nästa vår. Då planerar vi att ta en resa på 1 vecka med guide i Tokyo och Kyoto. Det ser jag fram emot! Sen får vi se hur det är!
/L.
Jag har egentligen ingen tro. Jag är inte religiös för det minsta. Jag har självmant valt att gå ur kyrkan då jag inte känner att jag har något behov av att vara med. Jag tror däremot på att man ska vara en god människa, för då får man antagligen godhet tillbaka.
Om det är någon religion jag skulle kunna tänka mig att tro på så är det Buddhism. Jag var ett tag inne på det och läste mycket om det men att leva ett "renat" liv verkar inte gå så bra. Alkohol och Cigaretter ingår inte i ett "renat" liv, tyvärr.
Men en dag kanske jag lyckas rena mig själv.
/L.
3 maj 2010.
Det är Valborg och jag ska ha fest. Jag hade umgåtts med Tommy i ungefär 2 månader och vi har nästan umgåtts 24/7 sedan vi först sågs. Vi sitter i min soffa och jag är lite halvfull. Jag tittar på honom och ser hur jävla fin han är. Han är den finaste jag sett, den snällaste jag träffat och jag vet att det jag känner är mer än bara vänskapskänslor. Jag känner en trygghet jag aldrig tidigare känt.
Jag tittar på honom och får ur mig lite halvtaskigt att jag måste berätta något. Jag försöker linda in alla meningar så att det inte ska låta så uppenbart men jag är ganska dålig på det. Vad jag vill säga är egentligen att jag fullkommit fallit för honom. Att jag inte skulle klara mig utan honom och att jah bara vill att han ska hålla om mig. Efter många om och men får jag ur mig vad jag känner, men att vi ändå inte kan bli tillsammans för det kanske skulle förstöra våran fina vänskap, men, kanske skulle vi satsa ändå. Efter ett tag så säger jag att vi kör på det och han håller med. Han är så fin där han sitter och han säger rakt ut; "Du vet redan vad jag känner för dig". Och det gör jag. Sedan 3 maj 2010 har jag varit tillsammans med honom och jag älskar honom mer för varenda dag som går. Han är mitt liv. Jag kommer aldrig glömma den dagen.
Jag och Tommy, 3 Maj 2010
/L.
Jag har inte många vänner men de vänner jag har är de bästa man kan ha. Jag har hellre få mycket bra vänner än många bekanta. Jag har tre vänner som jag umgås med oftare än andra och som jag vet alltid kommer finnas vid min sida, förutom min pojkvän, som jag annars räknar som min allra bästa vän. Han känner mig utan och innan och han är min andra halva, min bästa vän. Förutom Tommy så är mina tre bästa vänner:
Sara: Jag träffade Sara mitt första år i gymnasiet. Hon vara allt jag inte var, jag var allt hon inte var. Vi är så olika det går att bli. Vi kommer från helt olika familjer, har levt under olika förhållanden och gått igenom olika saker som är långt ifrån varandra: Ändå går vi så bra ihop. Sara är nog den som känne mig bäst, vet alla mina hemligheter och kan mig utantill. Vi har tillsammans gått igenom oerhört mycket men alltid stått vid varandras sida. Och många år till lär det vara så. Jag vet med all säkerhet att jag och Sara alltid kommer vara vänner för vi ger inte upp vår vänskap i första taget. Det vet jag. Sara är en underbar människa och finns där i vätt och torrt. Hon har pratat mig igenom många tuffa perioder och finns fortfarande kvar. Alltid, alltid kommer hon vara min bästa vän. A&F, står för oss.
Julia: Julia och jag träffades också första året i gymnasiet. Julia och jag har alltid roligt tillsammans och när vi ville fly från verkligheten och prata om allt mellan himmel och jord tog vi vår tillflykt till vårt café: Madali. Jag kan prata med Julia om allt och vi har haft många roliga stunder tillsammans. Julia är en rolig och omtänksam människa och jag är tacksam över att vi är vänner.
Susse: Susse och jag träffades år 2005 när vi flyttade in i samma kollektiv i falkenberg. Därefter har vi upplevt många roligt saker tillsammans som när vi jobbade i Norge under sommaren 2007, London 2009 och allt annat. Jag och Susse är som ett par, tjafsar som ett par och umgås som ett par. Hon kommer alltid vara min honey! Jag älskar Susse för att hon alltid är sig själv, vågar säga avd hon tycker och är allmänt ball. Japp, ball är vad hon är. Susse och jag kommer alltid vara vänner!
/L.
Min dag gick ut på att jag:
Ja, jag har fruktansvärd intressanta dagar!
/L.
Kärlek i dess vackraste form är för mig mellan två individer som älskar varandra oavsett vad. En känsla av att man inte kan leva utan varandra, att man skulle dö i den andras ställe. När man kan se ett helt liv med denna människa och bara njuta av varje dag som går. Men kärlek är inte alltid lätt. Även äkta kärlek kan ge problem. Men för mig är äkta kärlek, att oavsett problem, fortsätta kämpa för varandra och aldrig ge upp. Att visa personen i fråga att man älskar denna.
Kärleken är villkorslös. Kärleken ska inte ha några krav utan man ska kunna vara sig själv och älskas för den man är. Det är så jag ser kärlek. Kärleken är fin, och ska bevaras väl.
Min kärlek till min familj, min pojkvän och mina vänner är pure love. Det är så det ska vara.
/L.
Klockan har hunnit bli 18.00 och jag har kappt ätit något. Till frukost åt jag Mjölk & Flingor och nu håller jag på med middagen som består av Kyckling, Potatis och Benaisesås, inte fel alls. Emellanåt har jag också stopat i mitt lite chips!
Fruktansvärt tråkigt inlägg btw!
/L.
Ibland slår mig en känsla. Det en jobbig känsla och den får mig alltid att må dåligt. Det kan vara när som helst. Jag kan sitta och titta på min pojkvän under en frukost eller titta bort mot han när han sitter vid datorn och plötsligt inse att jag en dag kan förlora honom. Jag vet att det beror mycket på det vi gått igenom men jag vet, att han aldrig skulle lämna mig men det finns mycket som är farligt med att leva. Tänk om han kör ihjäl sig på väg til jobbet, eller tänk om en raket skjuts på honom eller kanske om han blir överkörd av han som sandar gården? Det är farligt att leva.
Den känslan gör mig ledsen och jag vet inte varför jag är så rädd. För rädd är jag, för att bli ensam. För att förlora människan som får mig att vilja fortsätta leva. Människan som gett mig nytt hopp, min fina Tommy med ett hjärta av guld. Tänk om jag en dag tvingas vakna och han inte ligger bredvid mig? Vad skulle jag ta vägen då? Vem skulle jag prata med då?
Jag har alltid haft svårt för närhet. Jag vet inte varför, jag har växt upp i en väldigt kärleksfull familj men kramar, pussar och närhet har alltid varit jobbigt för mig. Jag har inte klarat av att ha någon nära mig i mer än någon dag. Har det varit vänner hos mig har de inte kunnat stanna för länge för jag behöver min space men nu, nu är allt jag vill ha närhet. Jag har vant mig vid att ha Tommy nära, alltid och tanken på att det kan ta slut gör mig rädd. Livrädd.
Det ingår lite i min "uppspeedning" att jag skenande tankar och jag tror lite att detta problemet beror på det också. Jag kan först tänka att "nu snöar det" och sen spinna vidare: "då blir det halt" "då kan man krocka", "då kan tommy krocka när han ska köra til varberg", "då måste jag ta mig till varbergs sjukhus", "då kanske jag får se något förfärligt" till "då kanske jag blir ensam. Typ så. Och det är jobbigt för i all hets som kommer upp när jag börjar spinna på mina tankar har jag svårt att få stopp på, så helt plötsligt sitter jag där och tror jag ska bli ensam. Jag hatar den känslan. Välkommen mani!
/L.
Min mamma heter Ann. Hon är förtidspensionerad på grund av värk i kroppen och är hemma och tar hand om mina mindra syskon. Jag och min mamma har haft våra bråk. Under 2 år när jag var som trotsigast så bråkade vi konstant. Nu har vi världens bästa relation. Min mamma kan dyka upp utanför min dörr när som helst och det är lika roligt varje gång. Min mamma är en stark kvinna. Jag avundar henne för att hon gått igenom mycket och aldrig gett upp. Hon har enbart varit tillsammans med killar som missbrukat och aldrig själv gett sig hän åt varken alkohol eller droger. Jag respekterar verkligen min mamma för att hon aldrig gav upp hoppet om pappa under alla jobbiga situationer med alkohol och droger. Det tycker jag är starkt gjort. Det är min mamma som slagits för oss barn sen dagen hon födde mig. Hon har aldrig låtit någon vara elak eller göra illa oss. Om det hänt har hon inte varit sen med att stå upp för oss. Min mamma är vacker, hon är underbar. Hon har lärt mig att alltid stå för den jag är och att våga vara mig själv. Min mamma är en fin människa med jävlar anamma. Jag tror jag fått mitt häftga humör från henne!
Min pappa heter Anders och arbetar som sjuksköterska i Norge. Vi har haft många bra stunder tillsammans genom vårt gemensamma arbete i Norge. det har blivit många långa resor tillsammans vilka vi fördrivet genom om att prata om allt möjligt. Redan när jag var liten kunde jag och pappa prata om allt från små partiklar till mattens svårighet. Han har alltid suttit bredvid mig och mina skolböcker. Min pappa har haft ett tufft liv, år 1993 slutade han missbruka efter mer än 20 år av alkohol och droger. Han gav sig fan på att han skulle vara en del av mitt och mina syskons liv och gav upp all den skiten. Det ser jag som en otrolig framgång. Min pappa har alltid funnits där för mig och ställt upp med allt från ekomini till förtroende. Från min pappa tror jag att jag fått min envishet. Min pappa försöker alltid göra sitt bästa för att vi barn ska ha det bra, ibland tror jag att han försöker vara för snäll så att det kan bli lite fel. Men han försöker i alla fall alltid göra det bästa. Min pappa är en stark människa med ett fint hjärta.
/L.
Jag har som alla andra säkert också haft mina små "första kärleks stunder" men om man ska se till riktig kärlek, så är min nuvarande pojkvän min första kärlek. Det är kärlek på riktigt. Tommy är min första riktiga kärlek och mitt första förhållande.Tommy och jag träffades i mars 2010 och efter det blev vi genast mycket bra vänner. Vi kunde prata med varandra om allt väldigt snabbt och vi lärde känna varandras negativa och positiva egenskaper på kort tid. Vi blev tillsammans den 3 maj 2010. Vi har under dessa 8 månader, som vi faktiskt har varit ihop i idag, gått igenom både glädje och sorg. Det har varit dåligt mående, dödsfall och allt annat som människor kanske inte ens går igenom på 20 år, men det har vi tagit på 8 månader. Detta har tvingat oss att lära känna varandra på riktigt. Det finns ingen som känner mig så väl som Tommy gör och det är jag glad för.
Tommy har ställt upp för mig från dag ett på alla plan. Han tvekar aldrig när jag behöver hjälp med något utan försöker alltid hjälpa till så mycket han bara kan. Jag älskar och uppskattar honom oerhört mycket för det.
Min första kärlek är min bästa kärlek, han är min bästa vän, min andra halva och mannen som ger mig hopp om livet. Alltid, alltid ska jag älska honom.
/L.
Om man tänker efter så är nyår egentligen inget viktigt. Alla människor ska starta ett nytt liv, starta om på nytt och helt plötsligt ändrå på sina liv. Varför skulle det gå bra bara för att årets nummer ändras? Visst kan det vara bra att ha som startpunkt ett nytt år men fortfarande, varför skulle något helt plötsligt drastiskt förändras?
Jag tänker i alla fal försöka komma vidare nu. Vidare till något nytt. Om det inte fungerar med jobb just nu så tänker jag inte ge upp utan fortsätta kämpa till mitt mål: ett hyfsat normalt liv och ett hyfsat bra mående. Funderar också på att söka till högskolan i vår för att se hur det går. Kanske är det studera jag ska göra om min koncentration bara kommer tillbaka. Vi får se.
Gårdagen firades hos Petra och Sandra vilket var jätte trevligt. Hundarna fick lekkompisar och hade jätte roligt. Klart värd kväll. Idag kommer Miguel förbi för lite sent nyårsfirande och sen blir det att ta det lugnt.
/L.
