Jag sitter på köksgolvet och tittar på Tommy. Han är så fin. Så där riktigt fin. Rufsig i håret, glasögonen lite på sned efter att Ronja vart uppe och pussat på honon. Då är han som finast. Och jag inser att detta är mitt liv och jag vet, att det är vad jag vill spendera hela mitt liv till. Att komma hem efter en dålig dag till det liv jag lever nu vill jag alltid göra, för det kommer alltid lysa upp min dag igen.
Ikväll är jag glad. Och nu är det film med Tommy som gäller. För övrigt så är jag ganska trött på människor som inte kan hålla käft när de inte känner en. Som sagt, buhu.
/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar