Memories.

Vi ska flytta. Vi ska lämna Göteborg och bosätta oss i Frillesås. Jag är glad, jag är lycklig och jag trivs men det är svårt. Jag sitter i lägenheten och packar ihop mitt liv, för 13e gången i mitt liv. Jag har flyttat så mycket att det inte känns som en stor grej egentligen men denna flytten är extra jobbig. Jag trodde inte att jag skulle känna så här men här sitter jag gråtögd och tänker tillbaka. Det var här jag skulle börja mitt nya liv. Jag har både gått igenom jobbiga saker så som roliga saker i denna lägenhet. Jag har både varit på botten och så högt upp jag kan tänkas komma. Det som är svårast är alla tankar om Ronja. Det var här jag skaffade Ronja. Det här var hennes hem och på något sätt är jag rädd att jag ska glömma henne genom att lämna denna lägenheten bakom mig.

Jag försöker minnas hennes päls, hur hon kändes att klappa. Hur jag kunde gråta i hennes nacka när jag var ledsen. Hur hon låg bredvid mig hela julaftonsnatten när jag kände mig så ensam som jag aldrig tidigare gjort. Hon fanns alltid där för mig. Det finns minnen i hela lägenheten efter henne och jag vill inte lämna det bakom mig, för då har jag inget kvar och jag är inte redo att släppa taget ännu. Jag saknar henne. Varje dag. Jag tänker på henne varje dag. Och jag kan inte sluta gråta. Jag vill inte komma över henne men jag vill kunna skratta åt saker vi gjort, le åt alla underbara minnen men allt jag gör är gråter och jag är trött.

Nu när jag packar ihop så hittar jag Ronja överallt. Hennes sträva stickiga päls ligger i alla gömmor som inte dammsugits, hennes leksaker, hennes matskål och hennes favoritplatser. Jag ser henne ligga på alla de ställen som hon brukade ligga på men när jag tittar igen så finns hon inte här. Och hon kommer inte tillbaka. Och jag vill inte inse det. Jag vill inte gå vidare. Det är för jobbigt.

Jag försöker verkligen fokusera på annat men allt jag kan tänka på är henne. Och jag klarar inte av att tänka på bra stunder vi haft utan helt plötsligt slår det mig, att hon inte kommer tillbaka och då ångrar jag mig. Jag ångrar allt jag gjorde som inte var rätt, alla gånger jag skällde på henne för att mitt tålamod tröt och alla gånger jag valde att göra annat än att leka med henne och uppskatta henne. Jag vet att jag och Tommy gav henne all kärlek vi har att ge men jag kan ändå inte sluta tänka på vad jag kunde gjort mer. Jag kan verkligen inte hjälpa det för jag kan inte få de tankarna ur huvudet. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Nu ska jag försöka fortsätta och hoppas på att kunna fokusera på allt bra jag har och inte på allt jag inte har för jag har så oerhört mycket positivt i mitt liv.Jag har min fina fina älskling, vi har vår lilla Fox och jag har en familj och vänner som jag uppskattar till max. Det är bara svårt just nu.

It took so long

To realize'

That I can still hear

Her last goodbyes

Now all my days

Are filled with tears

Wish I could go back

And change these years
I'm going through changes

/L.

You're the storm.

Nu sitter jag hemma hos Julia och väntar på att hon ska sluta jobba så vi kan åka till Varberg. Det är jätte kul att umgås med Julia igen, eller så mycket som vi ses nu har vi inte setts på länge men jag har verkligen saknat det. Jag kom hit igår och igår kväll så var det jag, Sara och Julia som var här.

Dagen idag började med en timmes promenad med Julia runt omkring stan, vilket var oväntat roligt. Jag är inte den personen som gärna går upp tidigare på morgonen för att ta en tidig promenad men det var jätte skönt att komma ut och när vi kom hem var man lagom hungrig vilket kändes skönt. Jag ska verkligen försöka komma ut varje morgon. Jag har ju Fox som världens bästa anledning att gå ut och gå på dagarna. Julia har också coachat mig angående GI metoden. Så idag har jag börjat äta enligt GI. Jag ska köra jätte strängt i en månad för att komma igång och sen får jag se hur jag känner. Jag har ju en hel del att gå ner, igen. Jag är så besviken på mig själv efter att jag låtit mig själv gå upp så mycket. Sedan september förra året har jag gått upp 40 kilo, vilket är jävligt mycket. Jag vet att det har med mina mediciner att göra delvis men jag kan inte precis säga att jag ätit speciellt bra mat heller så jag har mycket att skylla mig själv för. Men nu ska jag sätta hårt mot hårt i alla fall och hoppas på en förändring.

Vi letar för fullt efter någon annanstans att bo. Vi har verkligen börjat vantrivas att bo i Hammarkullen av olika anledningar så vi vill bara komma därifrån. Jag hoppas på att få lite mer info nästa vecka då jag väntar på svar från några bostäder. Jag var på IKEA med Julia förra veckan och det var jätte kul att se när hon började planera sin lägenhet och jag blev så sugen. Jag vill också inreda hemma och planera och göra vår lägenhet hemvänlig men jag är inte så engagerad i att göra något där vi bor nu, så nu vill jag bara flytta så vi kan inreda vår nya bostad så det passar oss. Jag har massa, massa idéer redan som jag vill sätta i verket.

Jag har läst lite om Mindfullness och tror jag skulle behöva lära mig det. Jag är expert på att anklaga mig själv för saker som hänt som jag ändå inte kan förändra nu. Ändå lär jag mig aldrig. Jag kan räkna uppp 100 saker som jag går och tänker på varje dag, som jag ångrar och som jag skulle vilja göra annorlunda. Och tanken på att jag inte kan ta tillbaka det och göra det annorlunda påverkar mig oerhört mycket. Det kan förstöra en hel dag för mig. Jag tycker det är svårt att tänka annorlunda men jag vet att jag skulle må bättre av det. Mindfullness kan man kort och gott beskriva med dessa hållpunkter:

Verkligheten är som den är. Det som har skett är riktigt - dvs det har hänt. Försök inte ändra på det eftersom det per definition är omöjligt. Från en position av acceptans slösar du inte energi på att skylla på andra eller anklaga dig själv. Du inser att du är fri att handla om nödvändigt eller möjligt, eller att bara stanna kvar i upplevelsen.

Håll dig till ditt. Vad andra gör, säger eller tycker är deras ensak – även om det handlar om dig. Din ensak är hur du bemöter det.

Ärlig kommunikation börjar med dig. Svara med det som är ärligt för dig, oavsett hur den andra personen kommer att reagera. Be om det du vill ha från andra. Förvänta dig inte ordlös förståelse. Förvänta dig inte att den andre ska ge det du ber om. Fråga med ett öppet sinne. Svaret kan bli både ja och nej.

Problem är tankar. Utan tankar finns inga problem. Det är berättelsen vi tror på som skapar förvirring. Vi lider när vi tror på en tanke som inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Världen är en spegelbild av ditt sinne.

Förstå dina tankar. Det är inte andra som orsakar dina problem eller sårar dig - det är tanken du tänker om det som sårar dig själv. Förlåtelse är när du förstår att det inte finns någon att förlåta - varken dig eller någon annan. Tanken försvinner när vi ser att det inte är så som vi tänker att det är.

Kanske lär jag mig en dag. Kan i alla fall vara värt att tänka på.

/L.

WSPA!

Stöd WSPA, det gör jag!

/L.

Saknade vänner.

Idag har varit en bra dag och jag mår ganska bra. I förmiddags åkte jag och Tommy till Tvååker och kollade på hundutställningen där. Där stötte vi på Becca och Robban och deras underbara dogosar Bella och Dunken. Jag ser så mycket av Ronja i både Dunken och Bella, dom är verkligen kanon fina och jag insåg att jag vill gå vidare och antagligen köpa en dogo till. Jag kommer aldrig kunna ersätta Ronja, det är omöjligt och det vill jag inte. Men jag saknar så mycket som hon gav, som jag vet att en ny Dogo kan ge för de har sina fina egenskaper alla dogosar. Dom vill vara nära och dom är oerhört kärleksfulla och dom inser aldrig att dom är så stora som dom är. Ronja förstod aldrig hur stor hon var, hon kunde sätta sig ner i Tommys knä och hade inga problem alls med att nästan hela hennes kropp var utanför hans knä, hon tyckte hon satt helt perfekt. Idag satt sig Dunken i Tommys knä och jag tänkte på min fina Ronja. Gud vad jag saknar henne. Imorgon är det 3 månader sedan hon försvann och jag gråter bara jag skriver det här men jag vet att vi gjorde rätt, men det gör inte att jag saknar henne mindre för det.

Jag har börjat titta runt bland Dogo kennlar så vi får se om det blir en liten buse till snart, vem vet. Jag tror att Fox skulle må bra av att få en ny kompis hemma också, efter att han förlorade Ronja.

Efter utställningen åkte jag och Tommy in till stan och kollade lite bilar på Wheels & Wings och prövade också en ny pizzeria som sade sig ha "Varbergs största pizza" vilket var mer än sant. Jag kan ju säga att jag inte kommer äta där igen. Det var lite mycket för mig att få en pizza i familjepizza-storlek!

Ikväll är jag hemma med mina bröder och det blir en lugn kväll med film och mys.

/L.

Slutet gott, allting gott.

Nu är Gran Turismo Polonia slut. Imorse klockan 9.00 kom vi i land med färjan i Karlskrona. Efter det blev det en 3 timmars lång resa innan vi var framme i Varberg. Vi har verkligen haft en underbar resa. Trevligt folk har vi träffat och roliga saker har vi varit med om. Resan avslutades med en god middag på IBB Andersia hotell där vi spenderat våra nätter i Poznan. Kvällen kantades av modevisning och några öl slank ner. Kvällen avslutades med film med min fina älskling. Ett perfekt slut på en otroligt rolig resa.

Resan till färjan var dock inte lika rolig. Polen har verkligen inte prioriterat vägarbeten i sin ekonomi och jag tror att jag under denna resa åkte på de dåligaste vägarna jag någonsin åkt på. Illa! Vi hade i alla fall tur som körde en Ford Focus RS 500 och inte en Ferrari, den var inte rolig att åka på de vägarna har jag hört.

Jag har som sagt haft en underbar vecka och att få spendera största tiden med Tommy har verkligen varit helt perfekt. Jag kunde inte önska mig något annat. Åh, min fina älskling. Jag har sagt det så många gånger förr men det kan aldrig sägas för mycket. Han är mitt allt, min Tommy. Han gör allting så värt att kämpa för. Utan honom hade mitt liv definitivt inte varit detsamma. Jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Den sista dagen i Poznan fick jag uppleva något som jag inte gjort tidigare, jag fick åka helikopter! Vilket var awesome! Eva drog med mig upp i luften och det är jag verkligen glad för. Det var en resa utan dess like. Inget kan förklara den magkittlande känslan jag fick uppe i luften. Det är definitivt något alla borde göra i sitt liv. Jag och Eva hann också med lite shopping på onsdagsmorgonen innan vi tog en taxi ut till killarna på banan.

På torsdagen innan vi åkte mot färjan tog jag och Tommy en snabbis in till stan för att kolla i lite affärer och vi hittade faktiskt en Vans butik där vi hittade kanon fina tröjor till oss båda. En glass fick avsluta vårt äventyr i Poznan.

Nu är det ett år tills nästa Gran Turismo och jag taggar redan! Jag har som sagt haft det helt kanon, träffat väldigt goa människor och mått riktigt bra, vilket är viktigast.

/L.

Bankörning & Middag.

Dagen började med en tidig frukost, vi skulle åka till banan klockan 8.00. Idag var som sagt första dagen på banan vilket alla tyckte var roligt. När vi kom i morse regnade det och banan var våt men på bara en timme kom solen fram och graderna ökade dramatiskt. Vid 11 tiden var det snustorrt på banan och det märkes när alla bilar började pressa. En helt kanon dag blev det verkligen. Jag har också för första gången i mitt liv sett en helikopter tävla mot en Ferrari 458, vilket var väldigt roande! Gissa vem som vann?

Ikväll var det middagsbuffé på en restaurang inne i Poznan. Ännu en lugn kväll har kommit.

/L.

Uppvisning, middag och mysig kväll.

Vårt rum.

Nu kom vi nyss hem från middagen som vi hade här på hotellet. Hotellet här i Poznan är verkligen jätte fint och jag känner mig verkligen bortskämd. Det är jätte mysigt att ha lite egen tid med Tommy hemifrån. Vi umgås självklart också med andra men att kunna gå och lägga sig bredvid honom på kvällen och bara njuta av att inte behöva göra några sysslor är ganska skönt.

Vi körde från Sopot i morse och kom fram till Poznan vid 14 tiden. Efter det blev det uppvisning av bilarna. Man kan kalla det lite cruising. Det var flera tusen människor där och tittade och jag kände mig ganska felplacerad, är inte direkt van vid att få allas blickar riktade emot mig men idag var det lite svårt att undgå. Jag var verkligen överrumplad av alla underbara bilar och att det var så många människor som hade kommit för att kolla på eventet. Det började med att alla körde genom stan som var avspärrad och sen blev det lite uppvisning med drifting och annat vilket var jätte kul att se. Och höra!

Mycket folk!

Ikväll åt vi som sagt middag på hotellet vilket var mycket trevligt och gott. Kvällen kommer fortsätta i sängen med TV och mysigt sällskap. Imorgon är dagen vi alla väntat på, det är nämligen då bankörningen börjar!

Gran Turismo Polisen!

/L.

Början på Gran Turismo Polonia.

Idag körde vi av färjan klockan 7.30. Vi var på Sheraton Hotel klockan 8.30. Det blev en frukost på stan och sen gick jag och Tommy tillbaka till hotellrummet och tog det lugnt några timmar. Vid 14.00 gick vi till en mexikansk restaurang där Tommy varit året innan och jag måste säga att det var ett äventyr. Jag tror att jag där träffade flummigaste kyparen någonsin och som jag har aldrig blivit serverad en dessert som här. Vi borde kanske ha anat att det var något speciellt när det på menyn stod att Chesscaken som vi beställde skulle serveras av självaste Zorro. Jag antar att alla vet vem Zorro är, för er andra så är han är en man med svart ögonmask och kappa som ska föreställa någon sorts hjälte. Whatever, när vi satt på restaurangen så höjs musiken dramatiskt mycket och en servitris börjar ringa i en gammal kyrkklocka och helt plötsligt rusar en man med svart mask och kappa fram mot vårt bord och slänger fram två tallrikar med cheescake till mig och Tommy. Minst sagt ett ögonblick jag kommer minnas!

Hotellrummet är kanonfint och vi trivs. Nu är vi precis hemkommen från middagen ikväll som var trevlig. Maten var god och människorna trevliga, som vanligt. Jag är faktiskt stolt över att vara en del av Gran Turismo gänget. Hela gruppen är enna glada, trevliga och goa människor som alla kommer för att göra något dom älskar, leka med bilar. Vi pratade med en norsk kvinna innan middagen som tillsammans med sin man har en Jaguar. På deras registreringsskylt står det under numret ”Vi som fortsatt leker med biler”. Jag älskar den meningen för det är just nu det handlar om, sen så är det ju inte fel att ta en öl eller två eller kolla på Playboy brudar, men jag har lärt mig att det hör till och jag tycker faktiskt nästan att det är roligare än vad Tommy tycker, lucky me! Även jag som tidigare inte ens tittat efter bilar har verkligen börjat älska de här resorna. När vi var i SPA och körde så tog jag en paus från banåkandet och lade mig för att sola precis vid banan. Ljudet av musik och otroliga motorer gav mig verkligen en adrenalinkick, då mådde jag verkligen bra. Det blir en tidig sänggång idag för imorgon beger vi oss mot Poznan för några bandagar och annat kul. Det blir bland annat cruising genom Poznan som tydligen ska vara en riktigt stor grej med väldigt mycket åskådare. Det ser jag fram emot. Nu, sängen och boken, ”Jag är Ozzy”, av Ozzy Osbourne.

Idag fyller också min fina lillebror Max 8 år. Grattis till honom! <3

Hurt.

Det gör ont i mig, mitt hjärta sviktar.

Min största rädsla är att jag inte längre ska kännas hennes närhet.

Rädslan får mig att vackla.

Jag vet att jag en dag kommer stå bredvid henne,

tills dess finns hon i mitt hjärta.

Mitt hjärta lever för henne.

Jag känner mig överkörd,

likt en ångvält som väller fram över asfalten.

En saknad, en sorg.

En sorg, svart som svart granit.

Ikväll känner jag det.

Och jag saknar,

jag kvävs.

Jag vill bara ha tillbaka min närhet.

Ångesten, paniken och sorgen

äter upp mig ikväll.

/L.

Sister, sister.

Åh, min fina syster. Hon är fin. Vi har verkligen haft våra up's and down tillsammans men nu är vi tajtare än någonsin innan. Och nu ska vi resa tillsammans om en månad, bara vi. Första gången vi åker tillsammans bara jag och Kira vilket ska bli så sjukt galet kul.

Taggar, taggar, taggar!

I wanna show you all my love
I wanna be the only one
I know you like nobody ever, baby