Min största rädsla är att jag inte längre ska kännas hennes närhet.
Rädslan får mig att vackla.
Jag vet att jag en dag kommer stå bredvid henne,
tills dess finns hon i mitt hjärta.
Mitt hjärta lever för henne.
Jag känner mig överkörd,
likt en ångvält som väller fram över asfalten.
En saknad, en sorg.
En sorg, svart som svart granit.
Ikväll känner jag det.
Och jag saknar,
jag kvävs.
Jag vill bara ha tillbaka min närhet.
Ångesten, paniken och sorgen
äter upp mig ikväll.
/L.
A&F det kommer bli lättare, trust me<3
SvaraRadera<3
SvaraRadera