lördag 16 juli 2011

Saknade vänner.

Idag har varit en bra dag och jag mår ganska bra. I förmiddags åkte jag och Tommy till Tvååker och kollade på hundutställningen där. Där stötte vi på Becca och Robban och deras underbara dogosar Bella och Dunken. Jag ser så mycket av Ronja i både Dunken och Bella, dom är verkligen kanon fina och jag insåg att jag vill gå vidare och antagligen köpa en dogo till. Jag kommer aldrig kunna ersätta Ronja, det är omöjligt och det vill jag inte. Men jag saknar så mycket som hon gav, som jag vet att en ny Dogo kan ge för de har sina fina egenskaper alla dogosar. Dom vill vara nära och dom är oerhört kärleksfulla och dom inser aldrig att dom är så stora som dom är. Ronja förstod aldrig hur stor hon var, hon kunde sätta sig ner i Tommys knä och hade inga problem alls med att nästan hela hennes kropp var utanför hans knä, hon tyckte hon satt helt perfekt. Idag satt sig Dunken i Tommys knä och jag tänkte på min fina Ronja. Gud vad jag saknar henne. Imorgon är det 3 månader sedan hon försvann och jag gråter bara jag skriver det här men jag vet att vi gjorde rätt, men det gör inte att jag saknar henne mindre för det.

Jag har börjat titta runt bland Dogo kennlar så vi får se om det blir en liten buse till snart, vem vet. Jag tror att Fox skulle må bra av att få en ny kompis hemma också, efter att han förlorade Ronja.

Efter utställningen åkte jag och Tommy in till stan och kollade lite bilar på Wheels & Wings och prövade också en ny pizzeria som sade sig ha "Varbergs största pizza" vilket var mer än sant. Jag kan ju säga att jag inte kommer äta där igen. Det var lite mycket för mig att få en pizza i familjepizza-storlek!

Ikväll är jag hemma med mina bröder och det blir en lugn kväll med film och mys.

/L.

fredag 8 juli 2011

Slutet gott, allting gott.


Nu är Gran Turismo Polonia slut. Imorse klockan 9.00 kom vi i land med färjan i Karlskrona. Efter det blev det en 3 timmars lång resa innan vi var framme i Varberg. Vi har verkligen haft en underbar resa. Trevligt folk har vi träffat och roliga saker har vi varit med om. Resan avslutades med en god middag på IBB Andersia hotell där vi spenderat våra nätter i Poznan. Kvällen kantades av modevisning och några öl slank ner. Kvällen avslutades med film med min fina älskling. Ett perfekt slut på en otroligt rolig resa.

Resan till färjan var dock inte lika rolig. Polen har verkligen inte prioriterat vägarbeten i sin ekonomi och jag tror att jag under denna resa åkte på de dåligaste vägarna jag någonsin åkt på. Illa! Vi hade i alla fall tur som körde en Ford Focus RS 500 och inte en Ferrari, den var inte rolig att åka på de vägarna har jag hört.

Jag har som sagt haft en underbar vecka och att få spendera största tiden med Tommy har verkligen varit helt perfekt. Jag kunde inte önska mig något annat. Åh, min fina älskling. Jag har sagt det så många gånger förr men det kan aldrig sägas för mycket. Han är mitt allt, min Tommy. Han gör allting så värt att kämpa för. Utan honom hade mitt liv definitivt inte varit detsamma. Jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Den sista dagen i Poznan fick jag uppleva något som jag inte gjort tidigare, jag fick åka helikopter! Vilket var awesome! Eva drog med mig upp i luften och det är jag verkligen glad för. Det var en resa utan dess like. Inget kan förklara den magkittlande känslan jag fick uppe i luften. Det är definitivt något alla borde göra i sitt liv. Jag och Eva hann också med lite shopping på onsdagsmorgonen innan vi tog en taxi ut till killarna på banan.

På torsdagen innan vi åkte mot färjan tog jag och Tommy en snabbis in till stan för att kolla i lite affärer och vi hittade faktiskt en Vans butik där vi hittade kanon fina tröjor till oss båda. En glass fick avsluta vårt äventyr i Poznan.

Nu är det ett år tills nästa Gran Turismo och jag taggar redan! Jag har som sagt haft det helt kanon, träffat väldigt goa människor och mått riktigt bra, vilket är viktigast.

/L.


måndag 4 juli 2011

Bankörning & Middag.

Dagen började med en tidig frukost, vi skulle åka till banan klockan 8.00. Idag var som sagt första dagen på banan vilket alla tyckte var roligt. När vi kom i morse regnade det och banan var våt men på bara en timme kom solen fram och graderna ökade dramatiskt. Vid 11 tiden var det snustorrt på banan och det märkes när alla bilar började pressa. En helt kanon dag blev det verkligen. Jag har också för första gången i mitt liv sett en helikopter tävla mot en Ferrari 458, vilket var väldigt roande! Gissa vem som vann?

Ikväll var det middagsbuffé på en restaurang inne i Poznan. Ännu en lugn kväll har kommit.

/L.


söndag 3 juli 2011

Uppvisning, middag och mysig kväll.

Vårt rum.

Nu kom vi nyss hem från middagen som vi hade här på hotellet. Hotellet här i Poznan är verkligen jätte fint och jag känner mig verkligen bortskämd. Det är jätte mysigt att ha lite egen tid med Tommy hemifrån. Vi umgås självklart också med andra men att kunna gå och lägga sig bredvid honom på kvällen och bara njuta av att inte behöva göra några sysslor är ganska skönt.

Vi körde från Sopot i morse och kom fram till Poznan vid 14 tiden. Efter det blev det uppvisning av bilarna. Man kan kalla det lite cruising. Det var flera tusen människor där och tittade och jag kände mig ganska felplacerad, är inte direkt van vid att få allas blickar riktade emot mig men idag var det lite svårt att undgå. Jag var verkligen överrumplad av alla underbara bilar och att det var så många människor som hade kommit för att kolla på eventet. Det började med att alla körde genom stan som var avspärrad och sen blev det lite uppvisning med drifting och annat vilket var jätte kul att se. Och höra!


Mycket folk!

Ikväll åt vi som sagt middag på hotellet vilket var mycket trevligt och gott. Kvällen kommer fortsätta i sängen med TV och mysigt sällskap. Imorgon är dagen vi alla väntat på, det är nämligen då bankörningen börjar!

Gran Turismo Polisen!

/L.

lördag 2 juli 2011

Början på Gran Turismo Polonia.

Idag körde vi av färjan klockan 7.30. Vi var på Sheraton Hotel klockan 8.30. Det blev en frukost på stan och sen gick jag och Tommy tillbaka till hotellrummet och tog det lugnt några timmar. Vid 14.00 gick vi till en mexikansk restaurang där Tommy varit året innan och jag måste säga att det var ett äventyr. Jag tror att jag där träffade flummigaste kyparen någonsin och som jag har aldrig blivit serverad en dessert som här. Vi borde kanske ha anat att det var något speciellt när det på menyn stod att Chesscaken som vi beställde skulle serveras av självaste Zorro. Jag antar att alla vet vem Zorro är, för er andra så är han är en man med svart ögonmask och kappa som ska föreställa någon sorts hjälte. Whatever, när vi satt på restaurangen så höjs musiken dramatiskt mycket och en servitris börjar ringa i en gammal kyrkklocka och helt plötsligt rusar en man med svart mask och kappa fram mot vårt bord och slänger fram två tallrikar med cheescake till mig och Tommy. Minst sagt ett ögonblick jag kommer minnas!

Hotellrummet är kanonfint och vi trivs. Nu är vi precis hemkommen från middagen ikväll som var trevlig. Maten var god och människorna trevliga, som vanligt. Jag är faktiskt stolt över att vara en del av Gran Turismo gänget. Hela gruppen är enna glada, trevliga och goa människor som alla kommer för att göra något dom älskar, leka med bilar. Vi pratade med en norsk kvinna innan middagen som tillsammans med sin man har en Jaguar. På deras registreringsskylt står det under numret ”Vi som fortsatt leker med biler”. Jag älskar den meningen för det är just nu det handlar om, sen så är det ju inte fel att ta en öl eller två eller kolla på Playboy brudar, men jag har lärt mig att det hör till och jag tycker faktiskt nästan att det är roligare än vad Tommy tycker, lucky me! Även jag som tidigare inte ens tittat efter bilar har verkligen börjat älska de här resorna. När vi var i SPA och körde så tog jag en paus från banåkandet och lade mig för att sola precis vid banan. Ljudet av musik och otroliga motorer gav mig verkligen en adrenalinkick, då mådde jag verkligen bra. Det blir en tidig sänggång idag för imorgon beger vi oss mot Poznan för några bandagar och annat kul. Det blir bland annat cruising genom Poznan som tydligen ska vara en riktigt stor grej med väldigt mycket åskådare. Det ser jag fram emot. Nu, sängen och boken, ”Jag är Ozzy”, av Ozzy Osbourne.

Idag fyller också min fina lillebror Max 8 år. Grattis till honom! <3

onsdag 22 juni 2011

Hurt.

Det gör ont i mig, mitt hjärta sviktar.
Min största rädsla är att jag inte längre ska kännas hennes närhet.
Rädslan får mig att vackla.

Jag vet att jag en dag kommer stå bredvid henne,
tills dess finns hon i mitt hjärta.
Mitt hjärta lever för henne.

Jag känner mig överkörd,
likt en ångvält som väller fram över asfalten.
En saknad, en sorg.
En sorg, svart som svart granit.

Ikväll känner jag det.
Och jag saknar,
jag kvävs.
Jag vill bara ha tillbaka min närhet.

Ångesten, paniken och sorgen
äter upp mig ikväll.

/L.

tisdag 21 juni 2011

Sister, sister.

Åh, min fina syster. Hon är fin. Vi har verkligen haft våra up's and down tillsammans men nu är vi tajtare än någonsin innan. Och nu ska vi resa tillsammans om en månad, bara vi. Första gången vi åker tillsammans bara jag och Kira vilket ska bli så sjukt galet kul.

Taggar, taggar, taggar!

I wanna show you all my love
I wanna be the only one
I know you like nobody ever, baby

lördag 11 juni 2011

Genom eld.

Nu sitter jag på tåget på väg ifrån Hestra. Jag har spenderat de sista två dagarna hos min fina vän Susse. Igår blev det att förbereda för studenten för Thessan idag. Idag har varit fullt upp med att ordna med allt innan Thessan sprang ut klockan två. Jag minns än idag lilla Thessan som bara var 13 år när vi först möttes den där dagen jag och Susse flyttade in i samma kollektiv i Falkenberg. Idag såg jag tårögd Thessan ta studenten. Våra fina systrar har båda blivit stora. Det är med stolthet jag säger Grattis till Therese idag på sin stora dag! Nu är det ett nytt steg ut i livet som gäller.

Jag har tänkt på en sak Susses mamma Anneli, som för övrigt alltid varit som min fina extramamma under åren som gått, som sade att det är strongt och fint att jag och Susse som faktiskt bara bodde 2 veckor tillsammans i Falkenberg, än idag är så ler och långhalm. Jag tror att vi redan från början visste att vi alltid ville vara vänner och kämpade därför extra mycket för att hålla ihop. Det är jag oerhört glad för idag då Susse är min bästa vän och jag vet, att vi alltid kommer vara vänner. Amicitia!

Jag ser ut genom fönstret hur träden far förbi i en väldig fart och tänker tillbaka på alla mina tågresor till och från Norge. Jag saknar den tiden, det livet och den lyckan det gav mig. Det var stressigt, omständigt och ibland jobbigt men det gav mig inre stimulans. Jag saknar det, ofta.

Igår var jag hos läkaren och vi kom överens om att sätta in även an antidepressiv medicin som komplettering till mina stämningsstabiliserande. Vi får se hur det blir efter att jag vant mig vid dom. Hon önskade också att jag skulle höja min arbetsträning vilket skrämmer mig lite. Jag vet inte om det är tanken på att börja ta tag i saker på riktigt och få in rutiner igen eller om jag bara är rädd att jag inte ska vara redo och inte klara av det. Jag vill ju så gärna! Jag tror jag har intalat mig själv att jag är väldigt skör så att minsta lilla extra pushning kommer ta mig tillbaka 10 steg vilket jag verkligen inte vill, därför skrämmer det mig lite.

Jag är för övrigt fortfarande förkyld vilket inte är så roligt. Dagen planeras att bli lugn med mycket filmtittande och jag ska bänkra upp mig med massa kuddar och täcken och tycka synd om mig själv.

/L.

måndag 23 maj 2011

Next chapter.


Jag har bestämt mig för att sluta vara deprimerande och ta tag i allt igen. När Ronja försvann så försvann en stor del av mitt liv. Hon var en stor del av början på mitt nya liv. Mitt nya bra liv och när hin försvann så kändes det som att jag gick tillbaka till samma plats som jag befann mig på för 1,5 år sen och det var ingen trevlig syn och jag vill aldrig komma dit igen.

Men, jag har haft ett år med min fina hund och hon har gett mig så mycket. Så mycket styrka och så mycket kärlek att jag nu måste gå vidare och ta med mig allting hon gav mig. Jag har en underbar fin pojkvän som har stöttat mig varje dag sedan vår darling försvann och det betyder så mycket. Jag tror att jag har glömt i hela processen att det även var hans hund som försvann och jag har dåligt samvete för att jag inte kunnat finnas där för honom utan varit så upptagen med mitt eget dåliga mående. Jag tror inte att jag tackat honom för det men jag är så tacksam. Tacksam för att han alltid finns kvar och stannar vid min sida. Han är en helt otrolig människa min fina Tommy. Han ger mig livet tillbaka varje gång jag tror att jag förlorat det. Han visar mig alltid till nya ljus i mörkret och bara hans närvaro ger mig sån trygghet. Han är oerhört fin mina älskling.

Nu sitter jag hemma hos mina föräldrar i Varberg och umgås med min pappa och mina fina småbröder när min mamma och syster är ute på äventyr i Turkiet. Vi har haft några fina dagar tillsammans nu. Det är roligt att vara hemma och jag trivs här.

Ikväll blir det lite födelsedagsmiddag med Tommys pappa som fyller 50 år. Grattis till det!
Nu ska jag fixa iordning mig så jag är klar tills vi ska åka!

Och, jag kom precis på att jag saknat att blogga så räkna med fler uppdateringar!

If an angel came down to me
Asked what I would do differently
I would say nothing you see
I have loved someone truly
And if I do not see tomorrow
You know it's gonna be alright
Cos I got my baby right by my side
And if the rain ain't falling
And the sun ain't shining
It makes no difference to me
I'm right where I wanna be, and

If tonight is my last, what I gotta do
And if tonight is my last, I wanna spend it with you
And if the sky falls down it's gonna be alright
Cos I got you here tonight

/L.

onsdag 4 maj 2011

May it be.


Saknaden efter Ronja överväldigar mig ibland. Man kan verkligen inte förklara den förlusten och människor som inte själv haft en hund som de förlorat kan förstå. Ronja var verkligen mitt allt och nu är hon borta och det gör verkligen ont. Så himla ont.

Och på kvällarna är det värst. Tomheten & saknaden. Det finns inget värre. Och ikväll finns det där igen. Sorgen, saknaden och tomheten

Jag är inte religiös och tror inte på något speciellt men jag vill gärna tro att min fina älskade bebis kollar ner på mig och alltid finns med mig. För jag känner henne nära mitt hjärta.

/L.