Saknaden efter Ronja överväldigar mig ibland. Man kan verkligen inte förklara den förlusten och människor som inte själv haft en hund som de förlorat kan förstå. Ronja var verkligen mitt allt och nu är hon borta och det gör verkligen ont. Så himla ont.
Och på kvällarna är det värst. Tomheten & saknaden. Det finns inget värre. Och ikväll finns det där igen. Sorgen, saknaden och tomheten
Jag är inte religiös och tror inte på något speciellt men jag vill gärna tro att min fina älskade bebis kollar ner på mig och alltid finns med mig. För jag känner henne nära mitt hjärta.
/L.
Eftersom jag tror på reinkarnation så tror jag på att hennes själ gått vidare in i någonting annat, men att både du och hon fortsätter känna det där speciella bandet mellan er som gör att ni alltid känner att den andre finns där.
SvaraRaderaSorgen kommer aldrig försvinna helt, men det blir bättre. Det är ju tyvärr allt jag kan säga.
<3
Hon har det fint i hundhimmlen, tror jag i alla fall. Precis som jag tror att Sproti också har det bra där.
SvaraRaderaKärlekssyster, tänk på de stunderna vi hade med henne, super, det var kärlek, och allt det där. Och det ni gjorde var det rätta för henne. Och hon kommer alltid att vara med oss och det vet du. <3
SvaraRadera