Gamla Agia Marina.

Ännu en dag på Kreta är förbi. På morgonen insåg vi 5 minuter innan välkomstmötet att vi glömt att flytta fram tiden en timme, så vi hann precis. Mötet var intressant och vi fick mycket bra information angående allt från Kreta i sig, till saker att göra. I och med att vädret inte är anpassat till våra sol & bad planer så får vi hitta på annat att göra. Efter mötet bestämde vi oss för att gå runt i Agia Marina, där vi bor. Vi fick tipset att gå till Gamla Agia Marina så det blev en lång promenad med massa fina bilder. Det är så sjukt att det räcker att gå 100 meter ifrån sitt hotell, för att sen se något helt annat. Det var gamla typiskt grekiska små hus överallt, hundar och katter som sprang hej vilt och massor med apelsinodlingar. Tommy sade bestämt till mig innan jag åkte att jag inte fick ta med mig några djur överhuvudet taget hem men skulle han inte sagt det skulle det antagligen hoppat ut 50 katter och 30 hundar. Dom är såå söta och jag vill bara ta hand om dom allihopa. För mig är det orimligt att man kan ha en djurkultur som denna. Jag har ju själv hund och jag kan inte tänka mig hur dåligt jag skulle må om jag skulle veta att han sprang runt ute utan mat och vatten. Nej, usch då! Vi hittade finaste lilla katten som följde med oss nästa en timme. Den var supermysig och den strök sig mot benen hela tiden.

Dagen avslutas med filmtittande och mys.

/L.

Kreta, Chania.

Idag är första dagen på Kreta för oss. Vi kom fram igår kväll vid 23-tiden. Idag har vi varit i Chania och tittat runt och haft det trevligt. Vi tog en buss som gick precis utanför hotellet och det tog inte mer än 15 minuter till centrum av Chania. Väl i Chania kollade vi runt efter klädaffärer men hittade inte speciellt många till vår förvåning. Vi satte oss istället på ett café och drack varm choklad och åt glass, en mycket bra blandning. Vi var nere vid havet också och tog kort. Det blåste en hel del så vågorna var jätte höga och vackra. Älskar havet när det stormar, finns inget vackrare.

Nu sitter vi i vårt hotellrum och ska kolla på film med en hög med godis och chips. Imorgon ska vi på välkomstmöte för att få reda på lite mer om vad vi kan göra här. Vi har i alla fall en utflykt inbokad på Onsdag som ska bli jätte intressant. Vi ska åka till Elafonissi, också kallat Kretas Maldiverna. Det ska vara helt underbart vackert och vi ska besöka mineralgruvor och åka upp i bergen så det blir en heldag. Vi ska eventuellt boka en utflykt till i veckan för vädret är inte det bästa och lågsäsongen är här så det mesta är stängt. Imorgon blir det i alla fall ett morgondopp har vi sagt men det blir nog ett väldigt snabbt dopp för vattnet är allt annat än varmt.

Nu ska vi kolla film och njuta av kvällen!

/L.

Left out.

Varje år säljer cancerfonden Rosa bandet för att få in pengar till vidare forskning. Jag köper ett rosa band varje år och jag har även skänkt pengar till Cancerfonden. Förra året gjorde jag också en egen insamling för att jag ville samla in pengar till något jag tyckte var ett bra ändamål, det tycker jag självklart fortfarande. Vad jag däremot är besviken på och vad jag har tänkt mycket på de senaste veckorna är att Cancerfonden, precis som till exempel Hjärt & Lung-fonden, får otroligt mycket publicitet och uppmärksamhet. Jag tycker att man glömmer bort en annan väldigt viktig forskning, nämligen den om psyket och hjärnan. Det finns även en fond för detta.

Hjärnfonden samlar in pengar till forskning om psykiska sjukdomar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men också om stroke, parkinsson och Alzeimers och andra saker som kan hända med vår hjärna och vårt psyke. Inte en enda gång har jag hört någon prata eller informera om Hjärnfonden, vilket gör mig besviken.

Självklart uppmärksammar man det som ligger nära hjärtat men många som inte har haft någon anhörig med Cancer skänker ändå pengar till Cancerfonden, för att det uppmärksammas och för att vi alla vet att Cancer är en väldigt tragisk folksjukdom men det finns andra sjukdomar som också är tragiska folksjukdomar. Alzeimers är en sjukdom som påverkar hjärnan och som får en mamma att glömma bort sin dotter eller en man att glömma bort sin fru. Är inte detta minst lika tragiskt som Cancer.

En cancerdiagnos kan i vissa fall vara en dödsdom men jag anser att sjukdomar som påverkar hjärnan lika mycket kan vara en dödsdom. Stroke, kan man dö av, Alzeimers gör att människan som alla runt omkring älskar, försvinner och psykiska sjukdomar tar varje år tusentals liv. Jag har många gånger tyckt att min diagnos gett mig en dödsdom, för livet är en kamp varje dag, precis som för Cancerpatienter. Tycker ni inte att detta också är viktigt att uppmärksamma?

Jag uppmärksammar denna rosa månad som har gått men jag vill att vi alla också uppmärksammar de stora problem som finns med andra problem. Dessa är precis lika viktiga och bör ta lika stor plats som Cancerforskningen tar.

/L.

Hide away.

Ibland, så tröttnar jag verkligen. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Idag vill jag verkligen inte. Inte alls. Jag är så trött, på allt och inget. Inte på allt men på mycket. Jag vill komma bort, inte bara resa iväg utan komma bort. Bara komma bort men jag vet inte hur. Jag vet bara alla dåliga sätt att komma bort på men inget jag klarar av. Inget jag egentligen vill men som ändå lockar så fruktansvärt mycket.

Och jag saknar. Jag saknar så mycket att det tar all min energi. Jag saknar mig själv, mitt liv, mitt gamla jag och så mycket annat. Det är mycket som fattas mig. Det låter så himla själviskt att säga det, för jag har så mycket som jag är tacksam för, så tacksam för. Men det jag vill ha kan jag inte få. Jag vill vakna en dag utan att min första tanke ska vara att ta min medicin. Min medicin som helt plötsligt har tagit över mitt liv. En medicin som blivit ett beroende för jag vet vad som händer om jag inte tar det. Jag faller, djupt. Och det orkar jag inte, men jag vill slippa medicinerna ändå.

Livet är orättvist och det suger. Och idag orkar jag verkligen inte vara positiv. Jag gömmer mig.

Nobody knows me at all.

/L.

Come on baby.

Nu var det längesen jag skrev. Vi har nu äntligen flyttat, numera bor vi i Frillesås. Jag trivs verkligen, vi har verkligen kommit iordning och vi trivs både jag och Tommy.

Skolan fungerar bra. Jag trivs jätte bra med klassen och med ämnet. Jag har redan lärt mig otroligt mycket och mer kunskap går in. Jag är jätte glad att jag klarar skolan, min hjärna är mycket lättare att arbeta med än var den var på gymnasiet vilket jag är oerhört glad för. Just nu sitter jag och väntar på en gästföreläsning om Stress och Utbrändhet.

Linda från Inre rum hörde av sig idag och berättade att boken om Inre rum är klar och på tisdag blir det boksläpp som vi alla ska vara med på. Det känns riktigt bra! Många av mina texter är med i boken och jag är faktiskt väldans stolt!

Jag har även sökt in till högskolan i vår också, några av mina val är: Socionomprogrammet, grundkurs i psykologi och filosofi. Vi får se vad våren har att erbjuda. Nu ska jag gå på min föreläsning.

/L.

High on life.

Nu var det ett tag sen jag bloggade. Jag säger varje gång jag bloggar till mig själv att jag ska sätta fart men sen glöms det bort. Det är ändå ingen idé att blogga om man inte tycker att man har något viktigt att säga, men nu kommer lite vettig information.

Jag har börjar studera. Jag kom in på en Socialpsykologikurs och jag stormtrivs verkligen. Jag känner verkligen att detta är rätt för mig. Redan första dagen så träffade jag en supertrevlig tjej som också går i min kurs och vi kommer väldigt bra överens, så allt är faktiskt väldigt bra. Roligt ämne att studera, rolig professor och trevliga människor. Jag tror verkligen att jag kommer klara detta, och jag tror att det kommer vara superroligt under tiden. Just nu sitter jag med näsan i böckerna, eller, jag gjorde det nyss i alla fall, och läser om Collins & Helkamas tankar och idéer. Jag tror verkligen att man som människa kommer utvecklas mycket på det personliga planet efter denna kursen. Jag har redan förstått varför jag fungerar som jag gör i vissa situationer och som vår professor sade, detta är en kurs där man får rannsaka sig själv.

Vi ska också flytta, vilket verkligen var på tiden. Jag är verkligen trött på Hammarkullen. Det har varit två helt okej år men nu är det dags att dra vidare. Nu vill jag komma ifrån förorten och allt jag inte längre klarar av. Vi har fått en jättemysig lägenhet i Frillesås som ligger utanför Kungsbacka och jag tror att vi kommer trivas riktigt bra. Vi har köpt en massa fint till lägenheten redan och nu är vi på möbeljakt. Längtar mycket nu! 4 veckor kvar tills inflyttning.

Det känns som att jag har mycket på tallriken just nu men jag vill så gärna komma igång med allt jag missat dessa två åren jag vart borta från allt. Nu ska jag plugga, fortsätta vara på Inre rum så mycket som möjligt och jag ska också lära mig mer om Buddhismen. Buddhismen är en religion jag alltid gillat. Jag har nästan alltid varit ganska emot alla religioner och jag skulle aldrig kalla mig själv religiös men något har hänt med mig de sista året och jag känner att jag skulle behöva lära känna mig själv, hitta mig själv. För just nu vet jag verkligen inte vem jag är.

Det blir först en introduktion och sen en massa intressanta föreläsningar. Jag ska försöka ta det lugnt och hinna med allt. Jag känner mig själv ändå så bra att jag vet att jag ofta tar vatten över huvudet och sen går allt åt helsike. Men denna gången ska jag göra det bättre. Lugnare.

Nu ska jag dyka ner i böckerna igen men jag kommer definitivt skriva snart igen. Jag avslutar med en vers ur en låt jag älskar, nämligen låten If tonight is my last med Laura Izibor.

And if the rain ain't falling and the sun ain't shining
It makes no difference to me I'm right where I wanna be

And if tonight is my last what I gotta do?
And if tonight is my last I wanna spend it with you
And if the sky fall's down it's gonna be alright
'Cause I got you here tonight.

/L.

Saknad.

När du söker på ordet saknad på Google kommer det fram 3 110 000 resultat. Det finns antagligen flera tusen beskrivningar på ordet saknad. Jag beskriver min saknad som stark, smärtsam och ibland behövlig.

Jag känner sån saknad av mycket ibland. Av mig själv framförallt. Jag känner mig inte som mig själv längre. Jag känner mig som någon som jag ibland inte känner. Jag är inte den jag som jag vill vara. Inte den jag som jag vet hur jag ska behandla och inte den jag som jag kan hantera.

Jag har saknat, jag saknar och jag är saknad.

/L.

Memories.

Vi ska flytta. Vi ska lämna Göteborg och bosätta oss i Frillesås. Jag är glad, jag är lycklig och jag trivs men det är svårt. Jag sitter i lägenheten och packar ihop mitt liv, för 13e gången i mitt liv. Jag har flyttat så mycket att det inte känns som en stor grej egentligen men denna flytten är extra jobbig. Jag trodde inte att jag skulle känna så här men här sitter jag gråtögd och tänker tillbaka. Det var här jag skulle börja mitt nya liv. Jag har både gått igenom jobbiga saker så som roliga saker i denna lägenhet. Jag har både varit på botten och så högt upp jag kan tänkas komma. Det som är svårast är alla tankar om Ronja. Det var här jag skaffade Ronja. Det här var hennes hem och på något sätt är jag rädd att jag ska glömma henne genom att lämna denna lägenheten bakom mig.

Jag försöker minnas hennes päls, hur hon kändes att klappa. Hur jag kunde gråta i hennes nacka när jag var ledsen. Hur hon låg bredvid mig hela julaftonsnatten när jag kände mig så ensam som jag aldrig tidigare gjort. Hon fanns alltid där för mig. Det finns minnen i hela lägenheten efter henne och jag vill inte lämna det bakom mig, för då har jag inget kvar och jag är inte redo att släppa taget ännu. Jag saknar henne. Varje dag. Jag tänker på henne varje dag. Och jag kan inte sluta gråta. Jag vill inte komma över henne men jag vill kunna skratta åt saker vi gjort, le åt alla underbara minnen men allt jag gör är gråter och jag är trött.

Nu när jag packar ihop så hittar jag Ronja överallt. Hennes sträva stickiga päls ligger i alla gömmor som inte dammsugits, hennes leksaker, hennes matskål och hennes favoritplatser. Jag ser henne ligga på alla de ställen som hon brukade ligga på men när jag tittar igen så finns hon inte här. Och hon kommer inte tillbaka. Och jag vill inte inse det. Jag vill inte gå vidare. Det är för jobbigt.

Jag försöker verkligen fokusera på annat men allt jag kan tänka på är henne. Och jag klarar inte av att tänka på bra stunder vi haft utan helt plötsligt slår det mig, att hon inte kommer tillbaka och då ångrar jag mig. Jag ångrar allt jag gjorde som inte var rätt, alla gånger jag skällde på henne för att mitt tålamod tröt och alla gånger jag valde att göra annat än att leka med henne och uppskatta henne. Jag vet att jag och Tommy gav henne all kärlek vi har att ge men jag kan ändå inte sluta tänka på vad jag kunde gjort mer. Jag kan verkligen inte hjälpa det för jag kan inte få de tankarna ur huvudet. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Nu ska jag försöka fortsätta och hoppas på att kunna fokusera på allt bra jag har och inte på allt jag inte har för jag har så oerhört mycket positivt i mitt liv.Jag har min fina fina älskling, vi har vår lilla Fox och jag har en familj och vänner som jag uppskattar till max. Det är bara svårt just nu.

It took so long

To realize'

That I can still hear

Her last goodbyes

Now all my days

Are filled with tears

Wish I could go back

And change these years
I'm going through changes

/L.

You're the storm.

Nu sitter jag hemma hos Julia och väntar på att hon ska sluta jobba så vi kan åka till Varberg. Det är jätte kul att umgås med Julia igen, eller så mycket som vi ses nu har vi inte setts på länge men jag har verkligen saknat det. Jag kom hit igår och igår kväll så var det jag, Sara och Julia som var här.

Dagen idag började med en timmes promenad med Julia runt omkring stan, vilket var oväntat roligt. Jag är inte den personen som gärna går upp tidigare på morgonen för att ta en tidig promenad men det var jätte skönt att komma ut och när vi kom hem var man lagom hungrig vilket kändes skönt. Jag ska verkligen försöka komma ut varje morgon. Jag har ju Fox som världens bästa anledning att gå ut och gå på dagarna. Julia har också coachat mig angående GI metoden. Så idag har jag börjat äta enligt GI. Jag ska köra jätte strängt i en månad för att komma igång och sen får jag se hur jag känner. Jag har ju en hel del att gå ner, igen. Jag är så besviken på mig själv efter att jag låtit mig själv gå upp så mycket. Sedan september förra året har jag gått upp 40 kilo, vilket är jävligt mycket. Jag vet att det har med mina mediciner att göra delvis men jag kan inte precis säga att jag ätit speciellt bra mat heller så jag har mycket att skylla mig själv för. Men nu ska jag sätta hårt mot hårt i alla fall och hoppas på en förändring.

Vi letar för fullt efter någon annanstans att bo. Vi har verkligen börjat vantrivas att bo i Hammarkullen av olika anledningar så vi vill bara komma därifrån. Jag hoppas på att få lite mer info nästa vecka då jag väntar på svar från några bostäder. Jag var på IKEA med Julia förra veckan och det var jätte kul att se när hon började planera sin lägenhet och jag blev så sugen. Jag vill också inreda hemma och planera och göra vår lägenhet hemvänlig men jag är inte så engagerad i att göra något där vi bor nu, så nu vill jag bara flytta så vi kan inreda vår nya bostad så det passar oss. Jag har massa, massa idéer redan som jag vill sätta i verket.

Jag har läst lite om Mindfullness och tror jag skulle behöva lära mig det. Jag är expert på att anklaga mig själv för saker som hänt som jag ändå inte kan förändra nu. Ändå lär jag mig aldrig. Jag kan räkna uppp 100 saker som jag går och tänker på varje dag, som jag ångrar och som jag skulle vilja göra annorlunda. Och tanken på att jag inte kan ta tillbaka det och göra det annorlunda påverkar mig oerhört mycket. Det kan förstöra en hel dag för mig. Jag tycker det är svårt att tänka annorlunda men jag vet att jag skulle må bättre av det. Mindfullness kan man kort och gott beskriva med dessa hållpunkter:

Verkligheten är som den är. Det som har skett är riktigt - dvs det har hänt. Försök inte ändra på det eftersom det per definition är omöjligt. Från en position av acceptans slösar du inte energi på att skylla på andra eller anklaga dig själv. Du inser att du är fri att handla om nödvändigt eller möjligt, eller att bara stanna kvar i upplevelsen.

Håll dig till ditt. Vad andra gör, säger eller tycker är deras ensak – även om det handlar om dig. Din ensak är hur du bemöter det.

Ärlig kommunikation börjar med dig. Svara med det som är ärligt för dig, oavsett hur den andra personen kommer att reagera. Be om det du vill ha från andra. Förvänta dig inte ordlös förståelse. Förvänta dig inte att den andre ska ge det du ber om. Fråga med ett öppet sinne. Svaret kan bli både ja och nej.

Problem är tankar. Utan tankar finns inga problem. Det är berättelsen vi tror på som skapar förvirring. Vi lider när vi tror på en tanke som inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Världen är en spegelbild av ditt sinne.

Förstå dina tankar. Det är inte andra som orsakar dina problem eller sårar dig - det är tanken du tänker om det som sårar dig själv. Förlåtelse är när du förstår att det inte finns någon att förlåta - varken dig eller någon annan. Tanken försvinner när vi ser att det inte är så som vi tänker att det är.

Kanske lär jag mig en dag. Kan i alla fall vara värt att tänka på.

/L.

WSPA!

Stöd WSPA, det gör jag!

/L.