Mitt galna liv.

Arvid Lagercrantz

Jag har nu läst klart boken "Mitt galna liv", av Arvid Lagercrantz. Det är en underbar bok som jag läst med stort intresse. För det första är det intressant att se hur en man i en annan generation har upplevt sin Bipolära sjukdom och också vården som gavs under denna tid. I bokens slutord skriver Arvid:

"Jag blev manisk när jag ville visa att jag dög, inte när jag utsatts för andra påfrestningar som till exempel när mina föräldrar dog. I sin blivande doktorsavhandling skriver Marie Rusner vid Högskolan i Borås att hon funnit att personer med Bipolär sjukdom ofta ändå sedan barndomen har en känsla av att något är fel hos dem. " Det har funnits som en underliggande aning." Det stämmer på mig, inte bara som en aning. Jag tror att jag just därför försökte visa mig duktig och stupade in i sjukdomen på den överambitionen."

Jag känner igen mig mycket i Arvids syn på sin psykiska sjukdom och i att man måste visa sig duktig. Det som utlöste min sjukdom var antagligen det att jag jobbade i Norge på helgerna samtidigt som jag pluggade på heltid på gymnasiet. Men jag kan, kan, kan! Och alla tyckte jag var så duktig och jag ville fortfarande bibehålla den "statusen". För jag vill att andra ska se mig som duktig och bra. Och jag är fortfarande så. Jag har ett ganska stort behov att se duktig ut i andras ögon och ibland stjälper det mig. Så, jag kan relatera till det som Arvid skriver i sin bok.

Det är för övrigt en kanon bra bok som jag rekommenderar alla att läsa!

/L.