Ska jag vara ärlig så är jag shitnervous för at börja jobba. Jag vill så gärna vara redo men jag tror inte jag är det. Tanken på att gå ut och träffa nytt folk ger mig ångest. Riktig jävla ångest och jag tycker det borde vra et tecken på att jag inte klarar detta ännu. Men frågan är om jag inte ändå borde försöka? Utan att ha försökt kan jag inte säga att jag inte klarar det.
Men, om jag skulle försöka och inte klara det skulle jag klandra mig och se det som ett misslyckande, något jag verkligen inte behöver just nu. Faktiskt. Vi får se. Det gick ändå bra på intervjun igår och de skulle ringa tilbaka nästa vecka för att tala om hur det blir. We'll se then.
Idag ringde min underbara föredetta lärare Gerd. Det lyste upp hela min dag. Hon är verkligen underbar och så otroligt snäll. Det var längesen vi hördes av men nu hade hon äntligen fått tag i mitt nummer och åh, så glad jag blev. Hoppas på en middag med henne och flickorna i början av februari!
Nu, film och mys med älsklingen. Sen, sova!
/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar