Acceptans.

Jag är Bipolär. Jag fick diagnosen för 1 år sen och efter det så har mitt mående blivit mycket bättre. Jag sattes in på mediciner som hjälpt mig mycket och både jag och min läkare var nöjd med hur min situation nu såg nu. Jag är nöjd med mitt mående. Min bipolaritet har stabiliserats och mina upp, - och nergångar är inte alls lika jobbiga nu som innan. Det finns dock en sak som jag har saknat under året med utredningar, inläggning och olika läkare och det är information. Det var på ett besök hos min läkare för ca 1 år sen som jag fick veta att jag har Bipolär sjukdom, blandade episoder. Men jag fick fråga mig fram till mycket. Efter att blanketterna och frågorna slutat så frågade jag min läkare rakt ut om jag var färdigdiagnostiserad och hon sade då att jag hade fått en Bipolär diagnos. Efter det frågade jag vilken typ och hennes svar var att det var lite svårt att se i mitt fall, men blandade episoder, som är typ 6 om jag inte har helt fel, var det som utredningen visat. Efter detta var det tack och adjö. Efter mötet satt jag på busshållplatsen och hade 1000 tankar i huvudet som gick runt som en torktumlare, som jag alltid har när jag har för mycket att tänka på. Tanken slog mig då att jag precis fått en diagnos, något som definierade varför jag mått och betett mig som jag gjort i flera år, men ingen hade sagt något om vad detta innebar eller skulle innebära för mig i framtiden. Vad är Bipolär sjukdom, hur ska jag leva med det, vad borde jag göra och vad borde jag inte göra? Det fanns så många frågor och så få svar. Det jag vet idag är det som jag tagit reda på själv och jag har fortfarande inte fått någon information. Efter vad jag förstått så är stress, alkohol, sömnbrist och mycket annat sånt som jag bör distansera mig från. Är inte detta en väldigt viktig sak att veta? Jag säger inte att jag har lidit speciellt mycket på grund av brist på information men för mig, och säkert också många andra, så är den där lilla kvarten med kort information om det man just fått veta, väldigt viktigt. Jag kämpar ännu idag med att acceptera att detta är något som jag alltid kommer få leva med, jag kan inte botas, jag kan inte ta allt för givet för jag måste följa vissa råd och göra saker på ett visst sätt som jag inte hade behövt bry mig om om jag inte hade haft den diagnos jag har.  

/L.

Inga problem.

Åh, vilken mysig dag vi haft! Jag kom precis hem med Tommy och lille Fox och vi har varit i Göteborg och gjort blodspår med honom och underbara Cecilia som hjälper oss med vår Fox. Det var verkligen jätte roligt! Även om Fox var lite uppspeedad så uppskattade han att spåra och det var jätte kul att se honom in action. Nu ligger han så sött och sover på sin nya plats i vardagsrummet. Han har fått en jätte stor kudde att ligga på, fleecefiltar och små kuddar som han bäddar & gosar runt i. Han är så söt så.

Om några timmar kommer mamma, pappa, Leo och Max och ska äta middag här och ha trevligt ikväll. Det ska bli roligt. Det är alltid kul när familjen kommer och hälsar på oss. Nu ska jag laga mat och ikväll blir det en bra film och en varm filt i soffan!

/L.

Skinny love.

Sitter och lyssnar på musiken från Kniven i hjärtat och minns alla dagar med dig.

Det är lugnt nu, Casey
Jag stannar kvar
Du kan andas ut
Jag stannar kvar

/L.

Dömd att bli bedömd.

Idag bestämdes det att det blir Köpenhamn nästa helg vilket ska bli galet kul. Det är General Knas, Syster Sol & Labyrint som ska spela på Lotten i Christiania. Vi ska ta tåget ner och spendera dagen i Köpenhamn och kolla runt i Christiania, något jag inte gjort tidigare. Det ska bli suveränt!

På kvällen blir det som sagt spelning, som jag ser sjukt mycket emot! Kommer bli feta band och kommer antagligen bli ordentligt drag. Tagga!

/L.

Vains Of Jenna.

Jag sitter och lyssnar på Vains Of Jenna's covers på diverse låtar och mina favoriter är absolut Neil Young's Hey Hey, My My och Pink Floyds Wish you were here, som för övrigt är min favoritlåt of all times. Jag ryser fortfarande när jag hör introt till låten. Finns ingen finare! Jag minns att jag för några år sen satt helt spikad framför Tvn när Pink Floyd spelade på Live 8.

Jag är ensam hemma idag då jag missade bussen & skolan i morse, och Tommy är och jobbar. Så det är bara jag och lilla Fox hemma. Tänkte försöka mig på att städa lägenheten, tvätta och kanske plugga på min härliga omtenta som jag måste fixa innan Måndag.

Jag fick hem papperna idag om Anhörigdagen på Lördag som jag och Kira ska på. Det ska bli jätte intressant. Vi ska vara med för att kunna påverka hur anhörigstödet kan bli bättre i Varbergs kommun. Känns bra att göra något vettigt plus att det också ska vara föreläsningar som jag ser fram emot. Uppdatering kommer senare.

Nu blir det städ och massa annat tråkigt.

/L.

Nytt.

Om man kanske faktiskt skulle börja blogga om intressanta. Sitter och läser Underbara Claras blogg och inser att det finns hur mycket som helst att skriva om men som jag inte gör. Jag ska försöka skaka liv i min blogg igen och försöka skriva om sånt som folk faktiskt kanske kan tycka är intressant. Nu ska jag sätta mig ute på vår enorma balkong och mysa med en kopp te och en cigarett.

/L.

Gamla Agia Marina.

Ännu en dag på Kreta är förbi. På morgonen insåg vi 5 minuter innan välkomstmötet att vi glömt att flytta fram tiden en timme, så vi hann precis. Mötet var intressant och vi fick mycket bra information angående allt från Kreta i sig, till saker att göra. I och med att vädret inte är anpassat till våra sol & bad planer så får vi hitta på annat att göra. Efter mötet bestämde vi oss för att gå runt i Agia Marina, där vi bor. Vi fick tipset att gå till Gamla Agia Marina så det blev en lång promenad med massa fina bilder. Det är så sjukt att det räcker att gå 100 meter ifrån sitt hotell, för att sen se något helt annat. Det var gamla typiskt grekiska små hus överallt, hundar och katter som sprang hej vilt och massor med apelsinodlingar. Tommy sade bestämt till mig innan jag åkte att jag inte fick ta med mig några djur överhuvudet taget hem men skulle han inte sagt det skulle det antagligen hoppat ut 50 katter och 30 hundar. Dom är såå söta och jag vill bara ta hand om dom allihopa. För mig är det orimligt att man kan ha en djurkultur som denna. Jag har ju själv hund och jag kan inte tänka mig hur dåligt jag skulle må om jag skulle veta att han sprang runt ute utan mat och vatten. Nej, usch då! Vi hittade finaste lilla katten som följde med oss nästa en timme. Den var supermysig och den strök sig mot benen hela tiden.

Dagen avslutas med filmtittande och mys.

/L.

Kreta, Chania.

Idag är första dagen på Kreta för oss. Vi kom fram igår kväll vid 23-tiden. Idag har vi varit i Chania och tittat runt och haft det trevligt. Vi tog en buss som gick precis utanför hotellet och det tog inte mer än 15 minuter till centrum av Chania. Väl i Chania kollade vi runt efter klädaffärer men hittade inte speciellt många till vår förvåning. Vi satte oss istället på ett café och drack varm choklad och åt glass, en mycket bra blandning. Vi var nere vid havet också och tog kort. Det blåste en hel del så vågorna var jätte höga och vackra. Älskar havet när det stormar, finns inget vackrare.

Nu sitter vi i vårt hotellrum och ska kolla på film med en hög med godis och chips. Imorgon ska vi på välkomstmöte för att få reda på lite mer om vad vi kan göra här. Vi har i alla fall en utflykt inbokad på Onsdag som ska bli jätte intressant. Vi ska åka till Elafonissi, också kallat Kretas Maldiverna. Det ska vara helt underbart vackert och vi ska besöka mineralgruvor och åka upp i bergen så det blir en heldag. Vi ska eventuellt boka en utflykt till i veckan för vädret är inte det bästa och lågsäsongen är här så det mesta är stängt. Imorgon blir det i alla fall ett morgondopp har vi sagt men det blir nog ett väldigt snabbt dopp för vattnet är allt annat än varmt.

Nu ska vi kolla film och njuta av kvällen!

/L.

Left out.

Varje år säljer cancerfonden Rosa bandet för att få in pengar till vidare forskning. Jag köper ett rosa band varje år och jag har även skänkt pengar till Cancerfonden. Förra året gjorde jag också en egen insamling för att jag ville samla in pengar till något jag tyckte var ett bra ändamål, det tycker jag självklart fortfarande. Vad jag däremot är besviken på och vad jag har tänkt mycket på de senaste veckorna är att Cancerfonden, precis som till exempel Hjärt & Lung-fonden, får otroligt mycket publicitet och uppmärksamhet. Jag tycker att man glömmer bort en annan väldigt viktig forskning, nämligen den om psyket och hjärnan. Det finns även en fond för detta.

Hjärnfonden samlar in pengar till forskning om psykiska sjukdomar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men också om stroke, parkinsson och Alzeimers och andra saker som kan hända med vår hjärna och vårt psyke. Inte en enda gång har jag hört någon prata eller informera om Hjärnfonden, vilket gör mig besviken.

Självklart uppmärksammar man det som ligger nära hjärtat men många som inte har haft någon anhörig med Cancer skänker ändå pengar till Cancerfonden, för att det uppmärksammas och för att vi alla vet att Cancer är en väldigt tragisk folksjukdom men det finns andra sjukdomar som också är tragiska folksjukdomar. Alzeimers är en sjukdom som påverkar hjärnan och som får en mamma att glömma bort sin dotter eller en man att glömma bort sin fru. Är inte detta minst lika tragiskt som Cancer.

En cancerdiagnos kan i vissa fall vara en dödsdom men jag anser att sjukdomar som påverkar hjärnan lika mycket kan vara en dödsdom. Stroke, kan man dö av, Alzeimers gör att människan som alla runt omkring älskar, försvinner och psykiska sjukdomar tar varje år tusentals liv. Jag har många gånger tyckt att min diagnos gett mig en dödsdom, för livet är en kamp varje dag, precis som för Cancerpatienter. Tycker ni inte att detta också är viktigt att uppmärksamma?

Jag uppmärksammar denna rosa månad som har gått men jag vill att vi alla också uppmärksammar de stora problem som finns med andra problem. Dessa är precis lika viktiga och bör ta lika stor plats som Cancerforskningen tar.

/L.

Hide away.

Ibland, så tröttnar jag verkligen. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Idag vill jag verkligen inte. Inte alls. Jag är så trött, på allt och inget. Inte på allt men på mycket. Jag vill komma bort, inte bara resa iväg utan komma bort. Bara komma bort men jag vet inte hur. Jag vet bara alla dåliga sätt att komma bort på men inget jag klarar av. Inget jag egentligen vill men som ändå lockar så fruktansvärt mycket.

Och jag saknar. Jag saknar så mycket att det tar all min energi. Jag saknar mig själv, mitt liv, mitt gamla jag och så mycket annat. Det är mycket som fattas mig. Det låter så himla själviskt att säga det, för jag har så mycket som jag är tacksam för, så tacksam för. Men det jag vill ha kan jag inte få. Jag vill vakna en dag utan att min första tanke ska vara att ta min medicin. Min medicin som helt plötsligt har tagit över mitt liv. En medicin som blivit ett beroende för jag vet vad som händer om jag inte tar det. Jag faller, djupt. Och det orkar jag inte, men jag vill slippa medicinerna ändå.

Livet är orättvist och det suger. Och idag orkar jag verkligen inte vara positiv. Jag gömmer mig.

Nobody knows me at all.

/L.