Jag har länge funderat över vad jag ska skriva om i detta inlägg men så sade min pojkvän helt plötsligt: En första; hund. Och då kändes det så självklart att det ska handla om min första hund, min älskade Ronja. Jag hämtade Ronja i början av augusti 2010. Det var Ronja som tvingade mig att gå upp varje morgon och ta tag i mitt liv och det gjorde jag. Hon gav mig rutin på hela min tillvaro och en bra struktur. Hon gav mig min glädje inför att ta mig utanför dörrarna tillbaka. Ronja är en Dogo argentino tik som idag är 9 månader. Hon är så vacker och hon börjar bli en stor och ståtlig tjej. Hon är busig och väldigt envis och tycker om att pussas. Hon är i stort behov av uppmärksamhet och får hon inte den uppmärksamhet hon kräver så ser hon till att hitta på massa bus så att hon får annan uppmärksamhet!
Ronja tycker om att busa med vår andra lille bus, lille Fox och hon är mattokig. Hennes favoritsyssla om hon blir lämnad ensam hemma lös i lägenheten är att hoppa upp på bordet och äta upp mattes och husses kvarglömda matrester och annat kul att sätta tänderna i. Detta uppskattar inte vi dock.
Min lilla Ronja är min ängel. Hon får mig alltid att le och aldrig innan har jag kunnat förstå vilken oerhörd fin och viktig relation man får mellan människa och hund. Hon är något av det bästa jag har och jag kommer alltid kämpa för min lilla Ronja.
/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar