True colors.

Mina mediciner har definitivt haft en stor del i varför jag idag mår som jag år. Jag mår mycket bättre än vad gjorde för 2 år sen. Mina mediciner gör mig frisk men ibland undrar jag vad som är friskt och sjukt och vad som är jag? Om jag inte tar mina mediciner kan jag ibland må sämre, jag kan ifrågasätta saker i mitt liv som jag annars inte reflekterar lika mycket över och jag kan känna mer än jag gör om jag tagit mina mediciner. Ibland menar människor runtomkring mig att jag blir mer känslig när jag missat mina mediciner. Och jag kan hålla med. Jag blir lättare ledsen och jag är känsligare än när jag tagit mina mediciner men är det inte okej? Är det inte att vara jag att ibland vara ledsen, att känna sig osäker på mig själv och min omgivning och att tänka en gång extra på saker som hänt. Det är jag, Linnea. Jag är bara jag. Inte Linnea-utan-mediciner. 

Jag är ledsen. Jag saknar Ronja. Jag är ibland osäker på om jag faktiskt är någon som någon vill ha. Jag är arg. Jag är lättirriterad. Jag ångrar att jag inte träffade min morfar innan han dog. Jag är inte säker på vad jag vill göra i framtiden. Jag har ångest.

Men det är jag, Linnea. Inte Linnea som missat att ta sina mediciner utan bara Linnea. Det är jobbigt när man får en diagnos och helt plötsligt så är man frisk, eller sjuk. Det finns inget där emellan. Och vart är då jag? Är jag frisk, eller sjuk?

And I see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show