I'm fine, but I'm bipolar.

True colors.

2012-02-07T20:47:00.000+01:00

Mina mediciner har definitivt haft en stor del i varför jag idag mår som jag år. Jag mår mycket bättre än vad gjorde för 2 år sen. Mina mediciner gör mig frisk men ibland undrar jag vad som är friskt och sjukt och vad som är jag? Om jag inte tar mina mediciner kan jag ibland må sämre, jag kan ifrågasätta saker i mitt liv som jag annars inte reflekterar lika mycket över och jag kan känna mer än jag gör om jag tagit mina mediciner. Ibland menar människor runtomkring mig att jag blir mer känslig när jag missat mina mediciner. Och jag kan hålla med. Jag blir lättare ledsen och jag är känsligare än när jag tagit mina mediciner men är det inte okej? Är det inte att vara jag att ibland vara ledsen, att känna sig osäker på mig själv och min omgivning och att tänka en gång extra på saker som hänt. Det är jag, Linnea. Jag är bara jag. Inte Linnea-utan-mediciner.

Jag är ledsen. Jag saknar Ronja. Jag är ibland osäker på om jag faktiskt är någon som någon vill ha. Jag är arg. Jag är lättirriterad. Jag ångrar att jag inte träffade min morfar innan han dog. Jag är inte säker på vad jag vill göra i framtiden. Jag har ångest.

Men det är jag, Linnea. Inte Linnea som missat att ta sina mediciner utan bara Linnea. Det är jobbigt när man får en diagnos och helt plötsligt så är man frisk, eller sjuk. Det finns inget där emellan. Och vart är då jag? Är jag frisk, eller sjuk?

And I see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you
So don't be afraid to let them show

Mellan psykiatrins händer.

2012-01-26T13:45:00.001+01:00

För ca 2 månader sen remitterade min läkare mig i Göteborg till VPM i Kungsbacka och jag fick en tid tre månader senare, alltså så är det 1 månad kvar. Jag har på 1 år gått upp 40 kilo, något som jag mår jätte dåligt över. I fass står det; "Viktuppgång har rapporterats hos patienter som har behandlats med quetiapin och bör övervakas och hanteras på kliniskt lämpligt sätt i enlighet med använda riktlinjer för antipsykotika". Idag ringde jag till VPM i Kungsbacka och frågade om det fanns en tidigare tid jag kunde få på grund av att jag vill byta mediciner så fort som möjligt eftersom att jag gått upp så mycket i vikt men också för att jag har börjat få mardrömmar varje natt och varje morgon vaknar jag och mår sjukt dåligt. Även abnorma drömmar och mardrömmar är en biverkning av Seroquel som jag äter. Jag har även haft blodbrist som också är en mycket vanlig biverkning. Personen som svarade i växeln lyssnade på mig när jag berättade om hur jag hade det och att jag ville byta mina mediciner snabbt och sade; "men lite viktuppgång kan man ju inte se som något akut. Och mardrömmar kan man leva det. Vi har mycket att göra här så du får vänta på din tur som alla andra." Fatta att jag blev chockad.

Självklart förstår jag att det är få tider men att veta att de faktiskt har akuttider men inte anser att jag behöver en, det är jävligt svårt att förstå. Men har rätt att säga att jag mår mindre dåligt bara för att jag inte just nu har självmordstankar eller har ett självdestruktivt beteende? Jävla skit psykiatri.

Var finns alla polarna?

2012-01-06T23:33:00.002+01:00

Idag satt jag på vagnen hem från skolan och satt och funderade över hur världen egentligen är funtad, något man aldrig borde göra. I vagnen tillsammans med mig satt det bland annat en liten, liten tant med en söt rosa mössa, en kvinna vars shoppingpåsar kom från märken jag inte ens kan uttala och fyra hemlösa, två av dem var också Faktum försäljare. Jag älskar för övrigt Faktum och fick köpt en i veckan för första gången på hur länge som helst, har aldrig haft pengar att lägga på det förut. Minns alla gånger jag passerade centralen både i Göteborg och Oslo när jag jobbade. Varje månad blev det ett nytt inköp av Göteborgs Faktum och Oslos =Oslo, jag tycker är båda tidningarna är jätte bra. Och att det finns något sånt att göra för folk med taskiga levnadsförhållanden är fint. När jag läste tidningen såg jag att de startat upp ett samarbete med Skåne så att nu också Skånes hemlösa kan sälja faktum i bland annat Malmö, Lund och Helsingborg, detta är kanon bra och var ett riktigt bra move för Faktum i Göteborg. Nu så finns det både Göteborgs lokala sidor och lokalsidor om Skåne. Mer läsning är aldrig fel! Nu vill jag bara ha 2012's Faktum kalender också!

Tillbaka till vagnen. När jag satt där så lyssnade jag på den ena killen av Faktum försäljare. Han pratade med en vän precis framför mig och jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna. Han kom in på vänner, och hur många som har försvunnit. Han pratade om att han hade haft många vänner, bra vänner och bra människor men som nu hade försvunnit och han undrade vad han hade gjort för att han fått vara kvar. Varför hade han överlevt allt han gått igenom, när andra inte gjort det, som levt precis likadant. Jag tyckte det var himla fint sagt av honom. Jag blev faktiskt rörd av det samtalet. Livet är skört och det är ofta bara en hårfin skillnad på att leva och dö. Jag hörde ungefär samma sak på Så mycket bättre i näst sista avsnittet när det var Mikael Wiehes dag. Han pratade om att han hade haft vänner som gått bort och att del av honom försvann när hans vänner försvann. Tyckte att det var så fint sagt. Och sant. Mina få allra bästa vänner har alla en speciell plats i mitt hjärta, som skulle bli tomt om dom försvann. På vagnen uppkom många funderingar och när jag väl börjar filosofera så kan jag hålla på ett tag! Vi är alla människor. Oavsett vad vi har för kläder, vem vi känner, vad vi arbetar med, hur vi bor eller vad vi heter. Vi är alla bara människor. Ibland är det svårt att vara människa. Efter att ha hört mannen prata i vagnen kom tankarna upp om varför vi lever som vi gör, och varför livet ser ut som det gör för vissa.

Vem är det som bestämmer vem som ska dö och vem som ska leva? Jag har under de sista åren hört om många människor som gått bort, som stått bland annat mina föräldrar nära, som levt under riktigt hårda förhållanden under 10 eller 20 år men tagit sig i kragen, blivit rena och på riktigt, ordnat upp sina liv men nu, dött. Av helt andra anledningar. Och jag har ibland så svårt att förstå det. Jag tror att det är mycket därför jag alltid haft svårt att ha en tro, att tro på att det finns någon som vakar över oss och hjälper oss på traven i våra liv när vi har det svårt. Varför blir barn sjuka i cancer, varför kan en 18-åring ta livet av sig och varför händer det saker som gör våra liv till ett helvete?

Jag tror på att man ska vara en bra människa. Göra bra gärningar och behandla människor som du själv vill bli behandlad. Jag tycker att man ska älska, och inte hata. Något jag strävar efter och tränar på varje dag. Det är svårt att älska, och ibland lättare att hata. Jag tror att det bara är vi själva som bestämmer våra öden och hur vi ska leva. Jag tror att man blir belönad om man lever som man lär. Och jag tror att man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan. Jag försöker varje dag att älska mig själv för då vet jag att andra lättare kan älska mig. Och jag älskar andra. Ars amandi.

För några månader sen fick jag reda på att en bekant till mig hade gått bort. Det gjorde ont i mig att jag inte fått säga farväl och att jag inte lagt ner mer tid på att prata med honom. Jag träffade H. i Norge och vi började umgås. Även han hade ett hårt liv bakom sig men var nu ren och på väg mot en bra och hälsosamt liv. På grund av tidigare problem hade han problem med några människor. Några som till sist tog hans liv. Vad jag ångrar att jag inte gav han mer tid, för att ge tid är viktigt, väldigt viktigt. Jag minns första gången jag skulle hem till H. Han hämtade upp mig i taxi och innan vi åkte hem till honom så sprang han in på ett bageri i Halsum och skulle köpa "lite fika". Ut kom han med en stor princesstårta, en rosa en! Det var en supermysig eftermiddag och den glömmer jag aldrig. Ibland tänker jag mycket på honom.

No one saves us but ourselves.
No one can and no one may.
We ourselves must walk the path.

- Buddha.

Acceptans.

2011-12-29T00:11:00.000+01:00

Jag är Bipolär. Jag fick diagnosenför 1 år sen och efter det så har mitt mående blivit mycketbättre. Jag sattes in på mediciner som hjälpt mig mycket och bådejag och min läkare var nöjd med hur min situation nu såg nu. Jagär nöjd med mitt mående. Min bipolaritet har stabiliserats ochmina upp, - och nergångar är inte alls lika jobbiga nu som innan.Det finns dock en sak som jag har saknat under året med utredningar,inläggning och olika läkare och det är information. Det var påett besök hos min läkare för ca 1 år sen som jag fick veta attjag har Bipolär sjukdom, blandade episoder. Men jag fick fråga migfram till mycket. Efter att blanketterna och frågorna slutat såfrågade jag min läkare rakt ut om jag var färdigdiagnostiserad ochhon sade då att jag hade fått en Bipolär diagnos. Efter detfrågade jag vilken typ och hennes svar var att det var lite svårtatt se i mitt fall, men blandade episoder, som är typ 6 om jag intehar helt fel, var det som utredningen visat. Efter detta var det tackoch adjö. Efter mötet satt jag på busshållplatsen och hade 1000tankar i huvudet som gick runt som en torktumlare, som jag alltid harnär jag har för mycket att tänka på. Tanken slog mig då att jagprecis fått en diagnos, något som definierade varför jag mått ochbetett mig som jag gjort i flera år, men ingen hade sagt något omvad detta innebar eller skulle innebära för mig i framtiden. Vad är Bipolär sjukdom, hur ska jag leva meddet, vad borde jag göra och vad borde jag inte göra? Det fanns såmånga frågor och så få svar. Det jag vet idag är det som jagtagit reda på själv och jag har fortfarande inte fått någoninformation. Efter vad jag förstått så är stress, alkohol,sömnbrist och mycket annat sånt som jag bör distansera mig från.Är inte detta en väldigt viktig sak att veta? Jag säger inte attjag har lidit speciellt mycket på grund av brist på information menför mig, och säkert också många andra, så är den där lillakvarten med kort information om det man just fått veta, väldigtviktigt. Jag kämpar ännu idag med att acceptera att detta är någotsom jag alltid kommer få leva med, jag kan inte botas, jag kan inteta allt för givet för jag måste följa vissa råd och göra sakerpå ett visst sätt som jag inte hade behövt bry mig om om jag intehade haft den diagnos jag har.

/L.

Inga problem.

2011-11-26T15:47:00.002+01:00

Åh, vilken mysig dag vi haft! Jag kom precis hem med Tommy och lille Fox och vi har varit i Göteborg och gjort blodspår med honom och underbara Cecilia som hjälper oss med vår Fox. Det var verkligen jätte roligt! Även om Fox var lite uppspeedad så uppskattade han att spåra och det var jätte kul att se honom in action. Nu ligger han så sött och sover på sin nya plats i vardagsrummet. Han har fått en jätte stor kudde att ligga på, fleecefiltar och små kuddar som han bäddar & gosar runt i. Han är så söt så.

Om några timmar kommer mamma, pappa, Leo och Max och ska äta middag här och ha trevligt ikväll. Det ska bli roligt. Det är alltid kul när familjen kommer och hälsar på oss. Nu ska jag laga mat och ikväll blir det en bra film och en varm filt i soffan!

/L.

Skinny love.

2011-11-18T11:45:00.002+01:00

Sitter och lyssnar på musiken från Kniven i hjärtat och minns alla dagar med dig.

Det är lugnt nu, Casey
Jag stannar kvar
Du kan andas ut
Jag stannar kvar

/L.

Dömd att bli bedömd.

2011-11-09T17:28:00.002+01:00

Idag bestämdes det att det blir Köpenhamn nästa helg vilket ska bli galet kul. Det är General Knas, Syster Sol & Labyrint som ska spela på Lotten i Christiania. Vi ska ta tåget ner och spendera dagen i Köpenhamn och kolla runt i Christiania, något jag inte gjort tidigare. Det ska bli suveränt!

På kvällen blir det som sagt spelning, som jag ser sjukt mycket emot! Kommer bli feta band och kommer antagligen bli ordentligt drag. Tagga!

/L.

Vains Of Jenna.

2011-11-09T14:57:00.003+01:00

Jag sitter och lyssnar på Vains Of Jenna's covers på diverse låtar och mina favoriter är absolut Neil Young's Hey Hey, My My och Pink Floyds Wish you were here, som för övrigt är min favoritlåt of all times. Jag ryser fortfarande när jag hör introt till låten. Finns ingen finare! Jag minns att jag för några år sen satt helt spikad framför Tvn när Pink Floyd spelade på Live 8.

Jag är ensam hemma idag då jag missade bussen & skolan i morse, och Tommy är och jobbar. Så det är bara jag och lilla Fox hemma. Tänkte försöka mig på att städa lägenheten, tvätta och kanske plugga på min härliga omtenta som jag måste fixa innan Måndag.

Jag fick hem papperna idag om Anhörigdagen på Lördag som jag och Kira ska på. Det ska bli jätte intressant. Vi ska vara med för att kunna påverka hur anhörigstödet kan bli bättre i Varbergs kommun. Känns bra att göra något vettigt plus att det också ska vara föreläsningar som jag ser fram emot. Uppdatering kommer senare.

Nu blir det städ och massa annat tråkigt.

/L.

Nytt.

2011-11-08T20:22:00.003+01:00

Om man kanske faktiskt skulle börja blogga om intressanta. Sitter och läser Underbara Claras blogg och inser att det finns hur mycket som helst att skriva om men som jag inte gör. Jag ska försöka skaka liv i min blogg igen och försöka skriva om sånt som folk faktiskt kanske kan tycka är intressant. Nu ska jag sätta mig ute på vår enorma balkong och mysa med en kopp te och en cigarett.

/L.

Gamla Agia Marina.

2011-10-30T21:10:00.000+01:00

Ännu en dag på Kreta är förbi. På morgonen insåg vi 5 minuter innan välkomstmötet att vi glömt att flytta fram tiden en timme, så vi hann precis. Mötet var intressant och vi fick mycket bra information angående allt från Kreta i sig, till saker att göra. I och med att vädret inte är anpassat till våra sol & bad planer så får vi hitta på annat att göra. Efter mötet bestämde vi oss för att gå runt i Agia Marina, där vi bor. Vi fick tipset att gå till Gamla Agia Marina så det blev en lång promenad med massa fina bilder. Det är så sjukt att det räcker att gå 100 meter ifrån sitt hotell, för att sen se något helt annat. Det var gamla typiskt grekiska små hus överallt, hundar och katter som sprang hej vilt och massor med apelsinodlingar. Tommy sade bestämt till mig innan jag åkte att jag inte fick ta med mig några djur överhuvudet taget hem men skulle han inte sagt det skulle det antagligen hoppat ut 50 katter och 30 hundar. Dom är såå söta och jag vill bara ta hand om dom allihopa. För mig är det orimligt att man kan ha en djurkultur som denna. Jag har ju själv hund och jag kan inte tänka mig hur dåligt jag skulle må om jag skulle veta att han sprang runt ute utan mat och vatten. Nej, usch då! Vi hittade finaste lilla katten som följde med oss nästa en timme. Den var supermysig och den strök sig mot benen hela tiden.

Dagen avslutas med filmtittande och mys.

/L.

Kreta, Chania.

2011-10-28T21:06:00.001+02:00

Idag är första dagen på Kreta för oss. Vi kom fram igår kväll vid 23-tiden. Idag har vi varit i Chania och tittat runt och haft det trevligt. Vi tog en buss som gick precis utanför hotellet och det tog inte mer än 15 minuter till centrum av Chania. Väl i Chania kollade vi runt efter klädaffärer men hittade inte speciellt många till vår förvåning. Vi satte oss istället på ett café och drack varm choklad och åt glass, en mycket bra blandning. Vi var nere vid havet också och tog kort. Det blåste en hel del så vågorna var jätte höga och vackra. Älskar havet när det stormar, finns inget vackrare.

Nu sitter vi i vårt hotellrum och ska kolla på film med en hög med godis och chips. Imorgon ska vi på välkomstmöte för att få reda på lite mer om vad vi kan göra här. Vi har i alla fall en utflykt inbokad på Onsdag som ska bli jätte intressant. Vi ska åka till Elafonissi, också kallat Kretas Maldiverna. Det ska vara helt underbart vackert och vi ska besöka mineralgruvor och åka upp i bergen så det blir en heldag. Vi ska eventuellt boka en utflykt till i veckan för vädret är inte det bästa och lågsäsongen är här så det mesta är stängt. Imorgon blir det i alla fall ett morgondopp har vi sagt men det blir nog ett väldigt snabbt dopp för vattnet är allt annat än varmt.

Nu ska vi kolla film och njuta av kvällen!

/L.

Left out.

2011-10-21T15:54:00.004+02:00

Varje år säljer cancerfonden Rosa bandet för att få in pengar till vidare forskning. Jag köper ett rosa band varje år och jag har även skänkt pengar till Cancerfonden. Förra året gjorde jag också en egen insamling för att jag ville samla in pengar till något jag tyckte var ett bra ändamål, det tycker jag självklart fortfarande. Vad jag däremot är besviken på och vad jag har tänkt mycket på de senaste veckorna är att Cancerfonden, precis som till exempel Hjärt & Lung-fonden, får otroligt mycket publicitet och uppmärksamhet. Jag tycker att man glömmer bort en annan väldigt viktig forskning, nämligen den om psyket och hjärnan. Det finns även en fond för detta.

Hjärnfonden samlar in pengar till forskning om psykiska sjukdomar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men också om stroke, parkinsson och Alzeimers och andra saker som kan hända med vår hjärna och vårt psyke. Inte en enda gång har jag hört någon prata eller informera om Hjärnfonden, vilket gör mig besviken.

Självklart uppmärksammar man det som ligger nära hjärtat men många som inte har haft någon anhörig med Cancer skänker ändå pengar till Cancerfonden, för att det uppmärksammas och för att vi alla vet att Cancer är en väldigt tragisk folksjukdom men det finns andra sjukdomar som också är tragiska folksjukdomar. Alzeimers är en sjukdom som påverkar hjärnan och som får en mamma att glömma bort sin dotter eller en man att glömma bort sin fru. Är inte detta minst lika tragiskt som Cancer.

En cancerdiagnos kan i vissa fall vara en dödsdom men jag anser att sjukdomar som påverkar hjärnan lika mycket kan vara en dödsdom. Stroke, kan man dö av, Alzeimers gör att människan som alla runt omkring älskar, försvinner och psykiska sjukdomar tar varje år tusentals liv. Jag har många gånger tyckt att min diagnos gett mig en dödsdom, för livet är en kamp varje dag, precis som för Cancerpatienter. Tycker ni inte att detta också är viktigt att uppmärksamma?

Jag uppmärksammar denna rosa månad som har gått men jag vill att vi alla också uppmärksammar de stora problem som finns med andra problem. Dessa är precis lika viktiga och bör ta lika stor plats som Cancerforskningen tar.

/L.

Hide away.

2011-10-20T22:59:00.005+02:00

Ibland, så tröttnar jag verkligen. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Idag vill jag verkligen inte. Inte alls. Jag är så trött, på allt och inget. Inte på allt men på mycket. Jag vill komma bort, inte bara resa iväg utan komma bort. Bara komma bort men jag vet inte hur. Jag vet bara alla dåliga sätt att komma bort på men inget jag klarar av. Inget jag egentligen vill men som ändå lockar så fruktansvärt mycket.

Och jag saknar. Jag saknar så mycket att det tar all min energi. Jag saknar mig själv, mitt liv, mitt gamla jag och så mycket annat. Det är mycket som fattas mig. Det låter så himla själviskt att säga det, för jag har så mycket som jag är tacksam för, så tacksam för. Men det jag vill ha kan jag inte få. Jag vill vakna en dag utan att min första tanke ska vara att ta min medicin. Min medicin som helt plötsligt har tagit över mitt liv. En medicin som blivit ett beroende för jag vet vad som händer om jag inte tar det. Jag faller, djupt. Och det orkar jag inte, men jag vill slippa medicinerna ändå.

Livet är orättvist och det suger. Och idag orkar jag verkligen inte vara positiv. Jag gömmer mig.

Nobody knows me at all.

/L.

Come on baby.

2011-10-05T13:30:00.002+02:00

Nu var det längesen jag skrev. Vi har nu äntligen flyttat, numera bor vi i Frillesås. Jag trivs verkligen, vi har verkligen kommit iordning och vi trivs både jag och Tommy.

Skolan fungerar bra. Jag trivs jätte bra med klassen och med ämnet. Jag har redan lärt mig otroligt mycket och mer kunskap går in. Jag är jätte glad att jag klarar skolan, min hjärna är mycket lättare att arbeta med än var den var på gymnasiet vilket jag är oerhört glad för. Just nu sitter jag och väntar på en gästföreläsning om Stress och Utbrändhet.

Linda från Inre rum hörde av sig idag och berättade att boken om Inre rum är klar och på tisdag blir det boksläpp som vi alla ska vara med på. Det känns riktigt bra! Många av mina texter är med i boken och jag är faktiskt väldans stolt!

Jag har även sökt in till högskolan i vår också, några av mina val är: Socionomprogrammet, grundkurs i psykologi och filosofi. Vi får se vad våren har att erbjuda. Nu ska jag gå på min föreläsning.

/L.

High on life.

2011-09-04T16:12:00.004+02:00

Nu var det ett tag sen jag bloggade. Jag säger varje gång jag bloggar till mig själv att jag ska sätta fart men sen glöms det bort. Det är ändå ingen idé att blogga om man inte tycker att man har något viktigt att säga, men nu kommer lite vettig information.

Jag har börjar studera. Jag kom in på en Socialpsykologikurs och jag stormtrivs verkligen. Jag känner verkligen att detta är rätt för mig. Redan första dagen så träffade jag en supertrevlig tjej som också går i min kurs och vi kommer väldigt bra överens, så allt är faktiskt väldigt bra. Roligt ämne att studera, rolig professor och trevliga människor. Jag tror verkligen att jag kommer klara detta, och jag tror att det kommer vara superroligt under tiden. Just nu sitter jag med näsan i böckerna, eller, jag gjorde det nyss i alla fall, och läser om Collins & Helkamas tankar och idéer. Jag tror verkligen att man som människa kommer utvecklas mycket på det personliga planet efter denna kursen. Jag har redan förstått varför jag fungerar som jag gör i vissa situationer och som vår professor sade, detta är en kurs där man får rannsaka sig själv.

Vi ska också flytta, vilket verkligen var på tiden. Jag är verkligen trött på Hammarkullen. Det har varit två helt okej år men nu är det dags att dra vidare. Nu vill jag komma ifrån förorten och allt jag inte längre klarar av. Vi har fått en jättemysig lägenhet i Frillesås som ligger utanför Kungsbacka och jag tror att vi kommer trivas riktigt bra. Vi har köpt en massa fint till lägenheten redan och nu är vi på möbeljakt. Längtar mycket nu! 4 veckor kvar tills inflyttning.

Det känns som att jag har mycket på tallriken just nu men jag vill så gärna komma igång med allt jag missat dessa två åren jag vart borta från allt. Nu ska jag plugga, fortsätta vara på Inre rum så mycket som möjligt och jag ska också lära mig mer om Buddhismen. Buddhismen är en religion jag alltid gillat. Jag har nästan alltid varit ganska emot alla religioner och jag skulle aldrig kalla mig själv religiös men något har hänt med mig de sista året och jag känner att jag skulle behöva lära känna mig själv, hitta mig själv. För just nu vet jag verkligen inte vem jag är.

Det blir först en introduktion och sen en massa intressanta föreläsningar. Jag ska försöka ta det lugnt och hinna med allt. Jag känner mig själv ändå så bra att jag vet att jag ofta tar vatten över huvudet och sen går allt åt helsike. Men denna gången ska jag göra det bättre. Lugnare.

Nu ska jag dyka ner i böckerna igen men jag kommer definitivt skriva snart igen. Jag avslutar med en vers ur en låt jag älskar, nämligen låten If tonight is my last med Laura Izibor.

And if the rain ain't falling and the sun ain't shining
It makes no difference to me I'm right where I wanna be

And if tonight is my last what I gotta do?
And if tonight is my last I wanna spend it with you
And if the sky fall's down it's gonna be alright
'Cause I got you here tonight.

/L.

Saknad.

2011-08-23T21:54:00.003+02:00

När du söker på ordet saknad på Google kommer det fram 3 110 000 resultat. Det finns antagligen flera tusen beskrivningar på ordet saknad. Jag beskriver min saknad som stark, smärtsam och ibland behövlig.

Jag känner sån saknad av mycket ibland. Av mig själv framförallt. Jag känner mig inte som mig själv längre. Jag känner mig som någon som jag ibland inte känner. Jag är inte den jag som jag vill vara. Inte den jag som jag vet hur jag ska behandla och inte den jag som jag kan hantera.

Jag har saknat, jag saknar och jag är saknad.

/L.

Memories.

2011-08-07T16:37:00.004+02:00

Vi ska flytta. Vi ska lämna Göteborg och bosätta oss i Frillesås. Jag är glad, jag är lycklig och jag trivs men det är svårt. Jag sitter i lägenheten och packar ihop mitt liv, för 13e gången i mitt liv. Jag har flyttat så mycket att det inte känns som en stor grej egentligen men denna flytten är extra jobbig. Jag trodde inte att jag skulle känna så här men här sitter jag gråtögd och tänker tillbaka. Det var här jag skulle börja mitt nya liv. Jag har både gått igenom jobbiga saker så som roliga saker i denna lägenhet. Jag har både varit på botten och så högt upp jag kan tänkas komma. Det som är svårast är alla tankar om Ronja. Det var här jag skaffade Ronja. Det här var hennes hem och på något sätt är jag rädd att jag ska glömma henne genom att lämna denna lägenheten bakom mig.

Jag försöker minnas hennes päls, hur hon kändes att klappa. Hur jag kunde gråta i hennes nacka när jag var ledsen. Hur hon låg bredvid mig hela julaftonsnatten när jag kände mig så ensam som jag aldrig tidigare gjort. Hon fanns alltid där för mig. Det finns minnen i hela lägenheten efter henne och jag vill inte lämna det bakom mig, för då har jag inget kvar och jag är inte redo att släppa taget ännu. Jag saknar henne. Varje dag. Jag tänker på henne varje dag. Och jag kan inte sluta gråta. Jag vill inte komma över henne men jag vill kunna skratta åt saker vi gjort, le åt alla underbara minnen men allt jag gör är gråter och jag är trött.

Nu när jag packar ihop så hittar jag Ronja överallt. Hennes sträva stickiga päls ligger i alla gömmor som inte dammsugits, hennes leksaker, hennes matskål och hennes favoritplatser. Jag ser henne ligga på alla de ställen som hon brukade ligga på men när jag tittar igen så finns hon inte här. Och hon kommer inte tillbaka. Och jag vill inte inse det. Jag vill inte gå vidare. Det är för jobbigt.

Jag försöker verkligen fokusera på annat men allt jag kan tänka på är henne. Och jag klarar inte av att tänka på bra stunder vi haft utan helt plötsligt slår det mig, att hon inte kommer tillbaka och då ångrar jag mig. Jag ångrar allt jag gjorde som inte var rätt, alla gånger jag skällde på henne för att mitt tålamod tröt och alla gånger jag valde att göra annat än att leka med henne och uppskatta henne. Jag vet att jag och Tommy gav henne all kärlek vi har att ge men jag kan ändå inte sluta tänka på vad jag kunde gjort mer. Jag kan verkligen inte hjälpa det för jag kan inte få de tankarna ur huvudet. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Nu ska jag försöka fortsätta och hoppas på att kunna fokusera på allt bra jag har och inte på allt jag inte har för jag har så oerhört mycket positivt i mitt liv.Jag har min fina fina älskling, vi har vår lilla Fox och jag har en familj och vänner som jag uppskattar till max. Det är bara svårt just nu.

It took so long

To realize'

That I can still hear

Her last goodbyes

Now all my days

Are filled with tears

Wish I could go back

And change these years
I'm going through changes

/L.

You're the storm.

2011-07-22T12:12:00.005+02:00

Nu sitter jag hemma hos Julia och väntar på att hon ska sluta jobba så vi kan åka till Varberg. Det är jätte kul att umgås med Julia igen, eller så mycket som vi ses nu har vi inte setts på länge men jag har verkligen saknat det. Jag kom hit igår och igår kväll så var det jag, Sara och Julia som var här.

Dagen idag började med en timmes promenad med Julia runt omkring stan, vilket var oväntat roligt. Jag är inte den personen som gärna går upp tidigare på morgonen för att ta en tidig promenad men det var jätte skönt att komma ut och när vi kom hem var man lagom hungrig vilket kändes skönt. Jag ska verkligen försöka komma ut varje morgon. Jag har ju Fox som världens bästa anledning att gå ut och gå på dagarna. Julia har också coachat mig angående GI metoden. Så idag har jag börjat äta enligt GI. Jag ska köra jätte strängt i en månad för att komma igång och sen får jag se hur jag känner. Jag har ju en hel del att gå ner, igen. Jag är så besviken på mig själv efter att jag låtit mig själv gå upp så mycket. Sedan september förra året har jag gått upp 40 kilo, vilket är jävligt mycket. Jag vet att det har med mina mediciner att göra delvis men jag kan inte precis säga att jag ätit speciellt bra mat heller så jag har mycket att skylla mig själv för. Men nu ska jag sätta hårt mot hårt i alla fall och hoppas på en förändring.

Vi letar för fullt efter någon annanstans att bo. Vi har verkligen börjat vantrivas att bo i Hammarkullen av olika anledningar så vi vill bara komma därifrån. Jag hoppas på att få lite mer info nästa vecka då jag väntar på svar från några bostäder. Jag var på IKEA med Julia förra veckan och det var jätte kul att se när hon började planera sin lägenhet och jag blev så sugen. Jag vill också inreda hemma och planera och göra vår lägenhet hemvänlig men jag är inte så engagerad i att göra något där vi bor nu, så nu vill jag bara flytta så vi kan inreda vår nya bostad så det passar oss. Jag har massa, massa idéer redan som jag vill sätta i verket.

Jag har läst lite om Mindfullness och tror jag skulle behöva lära mig det. Jag är expert på att anklaga mig själv för saker som hänt som jag ändå inte kan förändra nu. Ändå lär jag mig aldrig. Jag kan räkna uppp 100 saker som jag går och tänker på varje dag, som jag ångrar och som jag skulle vilja göra annorlunda. Och tanken på att jag inte kan ta tillbaka det och göra det annorlunda påverkar mig oerhört mycket. Det kan förstöra en hel dag för mig. Jag tycker det är svårt att tänka annorlunda men jag vet att jag skulle må bättre av det. Mindfullness kan man kort och gott beskriva med dessa hållpunkter:

Verkligheten är som den är. Det som har skett är riktigt - dvs det har hänt. Försök inte ändra på det eftersom det per definition är omöjligt. Från en position av acceptans slösar du inte energi på att skylla på andra eller anklaga dig själv. Du inser att du är fri att handla om nödvändigt eller möjligt, eller att bara stanna kvar i upplevelsen.

Håll dig till ditt. Vad andra gör, säger eller tycker är deras ensak – även om det handlar om dig. Din ensak är hur du bemöter det.

Ärlig kommunikation börjar med dig. Svara med det som är ärligt för dig, oavsett hur den andra personen kommer att reagera. Be om det du vill ha från andra. Förvänta dig inte ordlös förståelse. Förvänta dig inte att den andre ska ge det du ber om. Fråga med ett öppet sinne. Svaret kan bli både ja och nej.

Problem är tankar. Utan tankar finns inga problem. Det är berättelsen vi tror på som skapar förvirring. Vi lider när vi tror på en tanke som inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Världen är en spegelbild av ditt sinne.

Förstå dina tankar. Det är inte andra som orsakar dina problem eller sårar dig - det är tanken du tänker om det som sårar dig själv. Förlåtelse är när du förstår att det inte finns någon att förlåta - varken dig eller någon annan. Tanken försvinner när vi ser att det inte är så som vi tänker att det är.

Kanske lär jag mig en dag. Kan i alla fall vara värt att tänka på.

/L.

WSPA!

2011-07-20T16:19:00.001+02:00

Stöd WSPA, det gör jag!

/L.

Saknade vänner.

2011-07-16T20:04:00.003+02:00

Idag har varit en bra dag och jag mår ganska bra. I förmiddags åkte jag och Tommy till Tvååker och kollade på hundutställningen där. Där stötte vi på Becca och Robban och deras underbara dogosar Bella och Dunken. Jag ser så mycket av Ronja i både Dunken och Bella, dom är verkligen kanon fina och jag insåg att jag vill gå vidare och antagligen köpa en dogo till. Jag kommer aldrig kunna ersätta Ronja, det är omöjligt och det vill jag inte. Men jag saknar så mycket som hon gav, som jag vet att en ny Dogo kan ge för de har sina fina egenskaper alla dogosar. Dom vill vara nära och dom är oerhört kärleksfulla och dom inser aldrig att dom är så stora som dom är. Ronja förstod aldrig hur stor hon var, hon kunde sätta sig ner i Tommys knä och hade inga problem alls med att nästan hela hennes kropp var utanför hans knä, hon tyckte hon satt helt perfekt. Idag satt sig Dunken i Tommys knä och jag tänkte på min fina Ronja. Gud vad jag saknar henne. Imorgon är det 3 månader sedan hon försvann och jag gråter bara jag skriver det här men jag vet att vi gjorde rätt, men det gör inte att jag saknar henne mindre för det.

Jag har börjat titta runt bland Dogo kennlar så vi får se om det blir en liten buse till snart, vem vet. Jag tror att Fox skulle må bra av att få en ny kompis hemma också, efter att han förlorade Ronja.

Efter utställningen åkte jag och Tommy in till stan och kollade lite bilar på Wheels & Wings och prövade också en ny pizzeria som sade sig ha "Varbergs största pizza" vilket var mer än sant. Jag kan ju säga att jag inte kommer äta där igen. Det var lite mycket för mig att få en pizza i familjepizza-storlek!

Ikväll är jag hemma med mina bröder och det blir en lugn kväll med film och mys.

/L.

Slutet gott, allting gott.

2011-07-08T19:24:00.002+02:00

Nu är Gran Turismo Polonia slut. Imorse klockan 9.00 kom vi i land med färjan i Karlskrona. Efter det blev det en 3 timmars lång resa innan vi var framme i Varberg. Vi har verkligen haft en underbar resa. Trevligt folk har vi träffat och roliga saker har vi varit med om. Resan avslutades med en god middag på IBB Andersia hotell där vi spenderat våra nätter i Poznan. Kvällen kantades av modevisning och några öl slank ner. Kvällen avslutades med film med min fina älskling. Ett perfekt slut på en otroligt rolig resa.

Resan till färjan var dock inte lika rolig. Polen har verkligen inte prioriterat vägarbeten i sin ekonomi och jag tror att jag under denna resa åkte på de dåligaste vägarna jag någonsin åkt på. Illa! Vi hade i alla fall tur som körde en Ford Focus RS 500 och inte en Ferrari, den var inte rolig att åka på de vägarna har jag hört.

Jag har som sagt haft en underbar vecka och att få spendera största tiden med Tommy har verkligen varit helt perfekt. Jag kunde inte önska mig något annat. Åh, min fina älskling. Jag har sagt det så många gånger förr men det kan aldrig sägas för mycket. Han är mitt allt, min Tommy. Han gör allting så värt att kämpa för. Utan honom hade mitt liv definitivt inte varit detsamma. Jag älskar honom av hela mitt hjärta.

Den sista dagen i Poznan fick jag uppleva något som jag inte gjort tidigare, jag fick åka helikopter! Vilket var awesome! Eva drog med mig upp i luften och det är jag verkligen glad för. Det var en resa utan dess like. Inget kan förklara den magkittlande känslan jag fick uppe i luften. Det är definitivt något alla borde göra i sitt liv. Jag och Eva hann också med lite shopping på onsdagsmorgonen innan vi tog en taxi ut till killarna på banan.

På torsdagen innan vi åkte mot färjan tog jag och Tommy en snabbis in till stan för att kolla i lite affärer och vi hittade faktiskt en Vans butik där vi hittade kanon fina tröjor till oss båda. En glass fick avsluta vårt äventyr i Poznan.

Nu är det ett år tills nästa Gran Turismo och jag taggar redan! Jag har som sagt haft det helt kanon, träffat väldigt goa människor och mått riktigt bra, vilket är viktigast.

/L.

Bankörning & Middag.

2011-07-04T16:54:00.004+02:00

Dagen började med en tidig frukost, vi skulle åka till banan klockan 8.00. Idag var som sagt första dagen på banan vilket alla tyckte var roligt. När vi kom i morse regnade det och banan var våt men på bara en timme kom solen fram och graderna ökade dramatiskt. Vid 11 tiden var det snustorrt på banan och det märkes när alla bilar började pressa. En helt kanon dag blev det verkligen. Jag har också för första gången i mitt liv sett en helikopter tävla mot en Ferrari 458, vilket var väldigt roande! Gissa vem som vann?

Ikväll var det middagsbuffé på en restaurang inne i Poznan. Ännu en lugn kväll har kommit.

/L.

Uppvisning, middag och mysig kväll.

2011-07-03T21:50:00.006+02:00

Vårt rum.

Nu kom vi nyss hem från middagen som vi hade här på hotellet. Hotellet här i Poznan är verkligen jätte fint och jag känner mig verkligen bortskämd. Det är jätte mysigt att ha lite egen tid med Tommy hemifrån. Vi umgås självklart också med andra men att kunna gå och lägga sig bredvid honom på kvällen och bara njuta av att inte behöva göra några sysslor är ganska skönt.

Vi körde från Sopot i morse och kom fram till Poznan vid 14 tiden. Efter det blev det uppvisning av bilarna. Man kan kalla det lite cruising. Det var flera tusen människor där och tittade och jag kände mig ganska felplacerad, är inte direkt van vid att få allas blickar riktade emot mig men idag var det lite svårt att undgå. Jag var verkligen överrumplad av alla underbara bilar och att det var så många människor som hade kommit för att kolla på eventet. Det började med att alla körde genom stan som var avspärrad och sen blev det lite uppvisning med drifting och annat vilket var jätte kul att se. Och höra!

Mycket folk!

Ikväll åt vi som sagt middag på hotellet vilket var mycket trevligt och gott. Kvällen kommer fortsätta i sängen med TV och mysigt sällskap. Imorgon är dagen vi alla väntat på, det är nämligen då bankörningen börjar!

Gran Turismo Polisen!

/L.

Början på Gran Turismo Polonia.

2011-07-02T23:00:00.001+02:00

Idag körde vi av färjan klockan 7.30. Vi var på Sheraton Hotel klockan 8.30. Det blev en frukost på stan och sen gick jag och Tommy tillbaka till hotellrummet och tog det lugnt några timmar. Vid 14.00 gick vi till en mexikansk restaurang där Tommy varit året innan och jag måste säga att det var ett äventyr. Jag tror att jag där träffade flummigaste kyparen någonsin och som jag har aldrig blivit serverad en dessert som här. Vi borde kanske ha anat att det var något speciellt när det på menyn stod att Chesscaken som vi beställde skulle serveras av självaste Zorro. Jag antar att alla vet vem Zorro är, för er andra så är han är en man med svart ögonmask och kappa som ska föreställa någon sorts hjälte. Whatever, när vi satt på restaurangen så höjs musiken dramatiskt mycket och en servitris börjar ringa i en gammal kyrkklocka och helt plötsligt rusar en man med svart mask och kappa fram mot vårt bord och slänger fram två tallrikar med cheescake till mig och Tommy. Minst sagt ett ögonblick jag kommer minnas!

Hotellrummet är kanonfint och vi trivs. Nu är vi precis hemkommen från middagen ikväll som var trevlig. Maten var god och människorna trevliga, som vanligt. Jag är faktiskt stolt över att vara en del av Gran Turismo gänget. Hela gruppen är enna glada, trevliga och goa människor som alla kommer för att göra något dom älskar, leka med bilar. Vi pratade med en norsk kvinna innan middagen som tillsammans med sin man har en Jaguar. På deras registreringsskylt står det under numret ”Vi som fortsatt leker med biler”. Jag älskar den meningen för det är just nu det handlar om, sen så är det ju inte fel att ta en öl eller två eller kolla på Playboy brudar, men jag har lärt mig att det hör till och jag tycker faktiskt nästan att det är roligare än vad Tommy tycker, lucky me! Även jag som tidigare inte ens tittat efter bilar har verkligen börjat älska de här resorna. När vi var i SPA och körde så tog jag en paus från banåkandet och lade mig för att sola precis vid banan. Ljudet av musik och otroliga motorer gav mig verkligen en adrenalinkick, då mådde jag verkligen bra. Det blir en tidig sänggång idag för imorgon beger vi oss mot Poznan för några bandagar och annat kul. Det blir bland annat cruising genom Poznan som tydligen ska vara en riktigt stor grej med väldigt mycket åskådare. Det ser jag fram emot. Nu, sängen och boken, ”Jag är Ozzy”, av Ozzy Osbourne.

Idag fyller också min fina lillebror Max 8 år. Grattis till honom! <3

Hurt.

2011-06-22T23:17:00.003+02:00

Det gör ont i mig, mitt hjärta sviktar.

Min största rädsla är att jag inte längre ska kännas hennes närhet.

Rädslan får mig att vackla.

Jag vet att jag en dag kommer stå bredvid henne,

tills dess finns hon i mitt hjärta.

Mitt hjärta lever för henne.

Jag känner mig överkörd,

likt en ångvält som väller fram över asfalten.

En saknad, en sorg.

En sorg, svart som svart granit.

Ikväll känner jag det.

Och jag saknar,

jag kvävs.

Jag vill bara ha tillbaka min närhet.

Ångesten, paniken och sorgen

äter upp mig ikväll.

/L.

Sister, sister.

2011-06-21T19:30:00.002+02:00

Åh, min fina syster. Hon är fin. Vi har verkligen haft våra up's and down tillsammans men nu är vi tajtare än någonsin innan. Och nu ska vi resa tillsammans om en månad, bara vi. Första gången vi åker tillsammans bara jag och Kira vilket ska bli så sjukt galet kul.

Taggar, taggar, taggar!

I wanna show you all my love
I wanna be the only one
I know you like nobody ever, baby

Genom eld.

2011-06-11T13:19:00.001+02:00

Nu sitter jag på tåget på väg ifrån Hestra. Jag har spenderat de sista två dagarna hos min fina vän Susse. Igår blev det att förbereda för studenten för Thessan idag. Idag har varit fullt upp med att ordna med allt innan Thessan sprang ut klockan två. Jag minns än idag lilla Thessan som bara var 13 år när vi först möttes den där dagen jag och Susse flyttade in i samma kollektiv i Falkenberg. Idag såg jag tårögd Thessan ta studenten. Våra fina systrar har båda blivit stora. Det är med stolthet jag säger Grattis till Therese idag på sin stora dag! Nu är det ett nytt steg ut i livet som gäller.

Jag har tänkt på en sak Susses mamma Anneli, som för övrigt alltid varit som min fina extramamma under åren som gått, som sade att det är strongt och fint att jag och Susse som faktiskt bara bodde 2 veckor tillsammans i Falkenberg, än idag är så ler och långhalm. Jag tror att vi redan från början visste att vi alltid ville vara vänner och kämpade därför extra mycket för att hålla ihop. Det är jag oerhört glad för idag då Susse är min bästa vän och jag vet, att vi alltid kommer vara vänner. Amicitia!

Jag ser ut genom fönstret hur träden far förbi i en väldig fart och tänker tillbaka på alla mina tågresor till och från Norge. Jag saknar den tiden, det livet och den lyckan det gav mig. Det var stressigt, omständigt och ibland jobbigt men det gav mig inre stimulans. Jag saknar det, ofta.

Igår var jag hos läkaren och vi kom överens om att sätta in även an antidepressiv medicin som komplettering till mina stämningsstabiliserande. Vi får se hur det blir efter att jag vant mig vid dom. Hon önskade också att jag skulle höja min arbetsträning vilket skrämmer mig lite. Jag vet inte om det är tanken på att börja ta tag i saker på riktigt och få in rutiner igen eller om jag bara är rädd att jag inte ska vara redo och inte klara av det. Jag vill ju så gärna! Jag tror jag har intalat mig själv att jag är väldigt skör så att minsta lilla extra pushning kommer ta mig tillbaka 10 steg vilket jag verkligen inte vill, därför skrämmer det mig lite.

Jag är för övrigt fortfarande förkyld vilket inte är så roligt. Dagen planeras att bli lugn med mycket filmtittande och jag ska bänkra upp mig med massa kuddar och täcken och tycka synd om mig själv.

/L.

Next chapter.

2011-05-23T13:42:00.004+02:00

Jag har bestämt mig för att sluta vara deprimerande och ta tag i allt igen. När Ronja försvann så försvann en stor del av mitt liv. Hon var en stor del av början på mitt nya liv. Mitt nya bra liv och när hin försvann så kändes det som att jag gick tillbaka till samma plats som jag befann mig på för 1,5 år sen och det var ingen trevlig syn och jag vill aldrig komma dit igen.

Men, jag har haft ett år med min fina hund och hon har gett mig så mycket. Så mycket styrka och så mycket kärlek att jag nu måste gå vidare och ta med mig allting hon gav mig. Jag har en underbar fin pojkvän som har stöttat mig varje dag sedan vår darling försvann och det betyder så mycket. Jag tror att jag har glömt i hela processen att det även var hans hund som försvann och jag har dåligt samvete för att jag inte kunnat finnas där för honom utan varit så upptagen med mitt eget dåliga mående. Jag tror inte att jag tackat honom för det men jag är så tacksam. Tacksam för att han alltid finns kvar och stannar vid min sida. Han är en helt otrolig människa min fina Tommy. Han ger mig livet tillbaka varje gång jag tror att jag förlorat det. Han visar mig alltid till nya ljus i mörkret och bara hans närvaro ger mig sån trygghet. Han är oerhört fin mina älskling.

Nu sitter jag hemma hos mina föräldrar i Varberg och umgås med min pappa och mina fina småbröder när min mamma och syster är ute på äventyr i Turkiet. Vi har haft några fina dagar tillsammans nu. Det är roligt att vara hemma och jag trivs här.

Ikväll blir det lite födelsedagsmiddag med Tommys pappa som fyller 50 år. Grattis till det!

Nu ska jag fixa iordning mig så jag är klar tills vi ska åka!

Och, jag kom precis på att jag saknat att blogga så räkna med fler uppdateringar!

If an angel came down to me
Asked what I would do differently
I would say nothing you see
I have loved someone truly
And if I do not see tomorrow
You know it's gonna be alright
Cos I got my baby right by my side
And if the rain ain't falling
And the sun ain't shining
It makes no difference to me
I'm right where I wanna be, and

If tonight is my last, what I gotta do
And if tonight is my last, I wanna spend it with you
And if the sky falls down it's gonna be alright
Cos I got you here tonight

/L.

May it be.

2011-05-04T21:39:00.003+02:00

Saknaden efter Ronja överväldigar mig ibland. Man kan verkligen inte förklara den förlusten och människor som inte själv haft en hund som de förlorat kan förstå. Ronja var verkligen mitt allt och nu är hon borta och det gör verkligen ont. Så himla ont.

Och på kvällarna är det värst. Tomheten & saknaden. Det finns inget värre. Och ikväll finns det där igen. Sorgen, saknaden och tomheten

Jag är inte religiös och tror inte på något speciellt men jag vill gärna tro att min fina älskade bebis kollar ner på mig och alltid finns med mig. För jag känner henne nära mitt hjärta.

/L.

Love never dies

2011-04-19T17:15:00.005+02:00

...som en vän till mig kommenterade på det foto på Ronja där jag berättade att hon somnade in i Söndags. Och min kärlek till henne kommer aldrig försvinna. Jag skaffade Ronja i Augusti 2010 och hon har sedan dess varit min ängel. Hon har gett mig mer än jag någonsin kan förklara för någon. Ronja tog del av mitt nya liv. Tillsammans med Tommy och lille Fox var hon en del av vår familj. Tomrummet som hon lämnat efter sig kommer aldrig att kunna fyllas. Men det vi kan göra är att minnas alla underbara stunder med henne, för det finns det många av. Jag tittar tillbaka på bilder från alla fina stunder tillsammans med vår älskling och minns. Minns hur fin hon var, alla våta pussar man fick när man kom hem efter att hon vart ensam, att hon alltid lade öronen bakåt och lyssnade när hon hörde ordet mat för det gillade hon. Hon var helt tokig i mat. All mat, allt från gurka till kycklingben som hon en gång knyckte från vår soppåse i köket.

Minnena med Ronja kan ingen ta från oss. De kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan. Vår älskling är borta men hon kommer alltid finnas hos oss. Jag saknar henne något enormt och allt som påminner om henne här hemma får mig att brista ut i gråt men jag ska minnas henne med ett leende på läpparna och inte med en tår i ögat. För hon är värd att se oss lyckliga.

Nu ska jag ta tag i allt som vi kommit efter med. Livet går vidare trots att det är svårt. Men jag har en underbar pojkvän och en annan liten buse här hemma som jag ska ta tillvara på extra noga nu.

Hate will fuel your rage,
Drugs will get you high,

Money buys respect,
Love will get you by.

/L.

Hey, Soul sister.

2011-04-09T21:04:00.004+02:00

Så. Nu sitter jag här och väntar på att tiden ska gå så vi kan åka iväg! Färjan till Tyskland går imorgon kväll klockan 19.30 och vi är framme 9.00 på Måndag morgon. Sen börjar hela Gran Turismo äventyret. Det blir Belgien Mån-Ons, Tyskland Ons-Tors och sist men inte minst Amsterdam Tors-Fre. Jag tror verkligen det kommer bli super roligt. Det är jag, Tommy och Tommys pappa som ska iväg så trevligt sällskap blir det verkligen! Och det ska verkligen bli skönt att få åka iväg och ha lite egen tid med Tommy. Att ha två hundar kan vara lite påfrestande. Nu ska jag fortsätta ha egen maraton med Grey's.

/L.

Just tonight.

2011-04-08T18:48:00.002+02:00

Jag sitter och går igenom lite bloggar jag hittat och det finns otroligt många välskrivna och intressanta bloggar. Jag skulle vilja länka till några av dem:

Cherry: En blogg jag nyss hittat, skiven av en tjej från min hemstad. Om hennes liv, musik och annat roligt gojs.

Henrik: Också en blogg jag nyss hittat. Handlar om, enligt honom själv, politik, teknik, kultur och det mesta som rör det svenska samhället.

Syster Kira: Min fina syster, som skriver om allt från hennes vardag till hennes tankar och funderingar. Även hon har diagnosen Bipolär sjukdom.

Susse: Susse skriver främst om hennes resa genom hennes viktnedgång men också om hur hennes vardag ser ut med pojkvän, hem och två busiga katter. Så stolt över min fina vän!

Inre rum: Självklart också Inre rum bloggen som jag, nyss, blivit bloggredaktör för. Handlar huvudsakligen om psykisk ohälsa och om intressanta saker som händer i världen som kan relatera till detta ämnet.

/L.

Mitt galna liv.

2011-04-06T19:03:00.004+02:00

Arvid Lagercrantz

Jag har nu läst klart boken "Mitt galna liv", av Arvid Lagercrantz. Det är en underbar bok som jag läst med stort intresse. För det första är det intressant att se hur en man i en annan generation har upplevt sin Bipolära sjukdom och också vården som gavs under denna tid. I bokens slutord skriver Arvid:

"Jag blev manisk när jag ville visa att jag dög, inte när jag utsatts för andra påfrestningar som till exempel när mina föräldrar dog. I sin blivande doktorsavhandling skriver Marie Rusner vid Högskolan i Borås att hon funnit att personer med Bipolär sjukdom ofta ändå sedan barndomen har en känsla av att något är fel hos dem. " Det har funnits som en underliggande aning." Det stämmer på mig, inte bara som en aning. Jag tror att jag just därför försökte visa mig duktig och stupade in i sjukdomen på den överambitionen."

Jag känner igen mig mycket i Arvids syn på sin psykiska sjukdom och i att man måste visa sig duktig. Det som utlöste min sjukdom var antagligen det att jag jobbade i Norge på helgerna samtidigt som jag pluggade på heltid på gymnasiet. Men jag kan, kan, kan! Och alla tyckte jag var så duktig och jag ville fortfarande bibehålla den "statusen". För jag vill att andra ska se mig som duktig och bra. Och jag är fortfarande så. Jag har ett ganska stort behov att se duktig ut i andras ögon och ibland stjälper det mig. Så, jag kan relatera till det som Arvid skriver i sin bok.

Det är för övrigt en kanon bra bok som jag rekommenderar alla att läsa!

/L.

Dag 28 – Det här saknar jag:

2011-04-01T19:07:00.000+02:00

Jag är lycklig. Jag mår hyfsat bra och allt är helt okej. Det är första gången på flera år som jag mår riktigt bra och är nöjd med min livssituation. Men det finns något jag saknar och det är barn. Jag vill så gärna ha ett barn, eller två, eller tre.. Jag har alltid velat ha barn men aldrig trott att jag skulle träffa någon att spendera mitt liv med men nu har jag Tommy och min barnlängtan är på högsta hugg. Den senaste veckan har jag suttit och läst mammabloggar och kollat på graviditetsmagar på Google. Ja, jag är lite halvt om halvt desperat. Jag vet att jag har lång tid på mig att skaffa barn men jag vill ha ett barn nu. Jag vet att Tommy skulle bli en helt underbar pappa och att han skulle uppfostra vårt barn på ett bra sätt. Han har, enligt mig, precis de rätta tankarna om andra människor och om hur en bra människa ska vara. Han behandlar alla med respekt, ser inte ner på någon för att de är annorlunda och har ett hjärta av guld. En sån kille vill jag ha som pappa till mina barn.

Sen kommer tanken på mig som mamma. Jag vet att jag har en oändligt kärlek att ge till ett barn men jag har ganska kort stubin och är ibland ganska bitter och tjurig vilket jag inte vill ge mitt barn. Men, jag tror nog ändå att jag skulle bli en helt okej mamma. Jag skulle i alla fall göra allt som stod i min makt för att ge mitt barn ett bra liv, en bra framtid och en bra grund att stå på.

Så, det är vad jag saknar. Ett barn. Och när tiden passar så hoppas jag på att få en liten pojk eller flicka med min underbara pojkvän.

/L.

Grief.

2011-04-01T17:00:00.000+02:00

Ett av mina favorit citat ur One Tree Hill:

Quentin Fields was a basketball player. He was also a son. A brother. Somebody’s teammate. Somebody’s friend. I never knew Quentin Fields and I guess now I never will. Did you ever wonder what it would be like if you weren’t you anymore? If you were suddenly gone how would your world react? Whatever you imagined was wrong. There’s nothing romantic about death. Grief is like the ocean: it’s deep and dark and bigger than all of us. And pain is like a thief in the night. Quiet. Persistent. Unfair. Diminished by time and faith and love. I didn’t know Quentin Fields but I’m jealous of him because I see how his absence has affected the people that did know him so I know that he did matter to them. And I know he was loved. People say Quentin Fields was a great basketball player. Graceful. Fluid. Inspiring. They say on a good night it almost seemed as though he could fly. And now he can.

Säsong 6, Avsnitt 3.

/L.

Ignorance.

2011-03-30T17:16:00.000+02:00

Idag är jag ganska trött på människor som klankar ner på mig. Många menar att jag förändrats i den benämningen att jag inte längre umgås lika mycket med mina vänner, att jag inte längre är ute och festar eller att jag bara är en allmän toffel. Och vet ni vad? Det kanske jag är. Men jag trivs med det och anser att människor som älskar mig och tycker om mig för den jag är, borde acceptera det. Jag kan definitivt säga att jag funnits för lite för människor runt omkring mig på sista tiden och det är jag väldigt ledsen för men jag ska försöka bättre.

Men sen så finns det de människorna som ändå klagar på mig. Som menar att jag förändrats till något negativt bara för att jag inte beter mig på samma sätt som jag gjorde förut. Och jag har förändrats, jag är inte samma person som jag var för ett år sen, nej. Men, för ett år sen kände jag för att dränka mig varje dag jag gick upp och hade ingen som helst livslust. Men nu, nu har jag en underbar pojkvän, en hyfsat bra psykisk hälsa och två små busar hemma. Jag har ändrats men för mig är det inte något negativt utan snarare positivt, och om inte andra kan ge mig det stödet är det inga människor jag vill ha runtomkring mig. That's it.

If I'm a bad person, you don't like me

Well I guess I'll make my own way

/L.

A lack of color.

2011-03-29T14:32:00.006+02:00

Jag har ätit mina mediciner i ungefär 1 år nu och jag trivs med dem, det gör jag verkligen. Jag mår mycket bättre och upplever inte speciellt många negativa biverkningar men, jag har gått upp mycket i vikt. Detta är något som jag har jätte svårt för i och med att jag alltid varit ganska kroppsfixerad. Jag kan inte heller säga att jag äter världens nyttigaste kost men ändå. I september förra året såg jag ut så som jag alltid velat se nu, nu, 5 månader senare har jag gått upp nästan 30 kilo vilket är katastrofalt för mig. Jag försöker verkligen gå ner men det är inte alltid så lätt. Det tycker jag är de värsta biverkningarna för alla såna här typer av mediciner, speciellt när det setts in på unga tjejer med onormal kroppsfixering. Jag har aldrig haft någon ätströrning men jag kan tänka mig hur de påverkar människor som inte är nöjd med sin kropp. På mina mediciner på Fass står det så här:

Mycket vanliga (fler än 1 person av 10 drabbas):

viktökning

Så underbart. Men nu ska jag kicka ass och sluta klaga. Gymkort är fixat och Allevon inköpt, även om det inte är det godaste jag druckit! Det är bara att ta fakta och kämpa på!

/L.

Dag 27 – Min favoritplats:

2011-03-29T14:08:00.002+02:00

Jag kanske borde fortsätta med min roliga lista som jag inte uppdaterat på ett tag. Dagens sak att ta upp är min favoritplats. Jag har nog inte riktigt någon favoritplats men jag ska ändå ta upp en plats jag tycker om. Jag kan ju inte precis säga att jag tycker om Varberg, därav anledning till varför jag flyttade därifrån. Men, jag älskar havet vid fästningen. Att stå på klipporna och känna vinden i håret är något av det bästa jag vet. Jag älskar havet och kan sitta och kolla på det i flera timmar och bara njuta, och att fotografera runt omkring fästningen är något jag gärna gör.

/L.

Den jeg er.

2011-03-25T17:16:00.004+01:00

Har precis kommit in från en långrunda med hundarna vilket de alltid tycker roligt. Nu ska vi strax åka till Varberg och hämta Max som ska spendera helgen här i Göteborg tillsammans med oss.

Lyssnar just nu på: Den jeg er, med Rasmus Seebach, som har en helt otrolig röst.

Jag var också på möte idag med en ekonomisk rådgivare som Tommy hjälpt mig att träffa. Det gick bra och jag fick lite mer riktlinjer att gå efter i min kontakt med socialen.

Du behøver ikke sige undskyld
For du har gjort mig til den jeg er
Lov mig du må ikke sige undskyld
For du har gjort mig til den jeg er
Den jeg er.

/L.

Keep Breathing.

2011-03-23T20:54:00.002+01:00

Dagen idag har verkligen gått upp och ner. Jag, Kira och Tommy tog med hundarna till Varberg vilket var mysigt. Medan Tommy var hos läkaren gick jag och Kira en lång promenad med hundarna i Varberg vilket var roligt även om både Ronja och Fox fick spel på alla hundar de mötte, vilket var lite jobbigt.

Fick även ett samtal ifrån min underbara Socialhandläggare som tydligen älskar att göra mitt liv till ett helvete. Han får mina bra dagar att total kollapsa. Och jag orkar inte ta den fighten nu. Det finns ingen ork eller energi till det nu. Som tur är har jag världens bästa och mest stöttande pojkvän som fixar och donar så att jag ska få lite hjälp utifrån med min kontakt med soc. Han räddar mig när livet är som mörkast och jag vet inte vart jag skulle vara utan honom och hans hjälp, antagligen inte där jag är idag i alla fall.

När Tommy var klar så åkte vi hem till mina föräldrar vilket också var jätte roligt. Vi tog en lång promenad med hundarna med alla i familjen och jag vet inte sist vi var tillsammans allihopa och umgicks så. Det var underbart att ha lite tid med mamma, pappa och mina småbröder. Det är fett värt.

Nu blir det film med min fina älskling. Små busarna ligger och sover tungt. De är trötta efter dagens äventyr. Nu ska jag krypa ner i sängen och lägga mig i min fina pojkväns famn för att finna lite ro och trygghet.

Oh, the world is a place and they say it's on our side,
But I wonder, is there comfort in those moments when we die?

/L.

Tonight.

2011-03-21T21:53:00.002+01:00

Så, nu är dagen över och jag har faktiskt hunnit med en hel del. Dessutom kom syster yster på besök i förmiddags. Nu har vi ätit goda chokladbollar som Kira fixade och ikväll blir det mys med film. Nu ska vi se vad jag kan checka av från dagens sysslor:

Ringa läkare angående läkarutlåtande
Ringa vårdcentralen ang. järnprov och B12 prov.
Städa hela lägenheten
Ringa socialen
Fixa iordning på all tvätt
Diska
Bädda sängen
Byta gardiner

Det enda jag inte hann idag var att byta gardiner. Och disken kom jag bara igenom halva '-.- Men, ett steg i rätt riktning i alla fall. Dock blev jag inte alls nöjd efter samtalet med socialen och de fortsätter motarbeta mig. Det känns i alla fall så. Eller så är deras regler bara helt sjuka. Gissar på det sista.

Nu ska jag krypa ner i sängen och kolla film med fina människor i mitt liv.

/L.

Things we must do.

2011-03-21T11:11:00.004+01:00

Tommy åkte precis till jobbet och nu ska jag se till att få gjort massa tråkiga saker idag.

Ringa läkare angående läkarutlåtande
Ringa vårdcentralen ang. järnprov och B12 prov.
Städa hela lägenheten
Ringa socialen
Fixa iordning på all tvätt
Diska
Bädda sängen
Byta gardiner

That's it! Får se vad som hinns med under dagen.

Uppdatering kommer!

/L.

Me and myself.

2011-03-19T22:10:00.003+01:00

Det är Lördag och jag är fett uppe. Jag är skruvad. Jag är glad. Jag är något ni inte kan vara. Jag är skum. Jag är galen. Jag är taggad. Jag är inte trött. Jag är kreativ. Jag är pepp!

Peps Persson, Oh boy.

/L.

Fix you.

2011-03-16T22:30:00.002+01:00

Idag har varit en bra dag. Men kvällen känns av någon anledning inte lika bra. Jag tycker inte om att må dåligt men inte veta varför. Jag föredrar att ha en anledning till att må dåligt. Men just nu mår jag inte helt okej. Och, det tröttar ut mig som vanligt. Kvällen kommer antagligen spenderas i sängen med min fina älskling och våra små busar som alltid tar upp halva sängen för oss.

Jag borde verkligen få skrivit klart blogginlägget till Inre rum bloggen som jag har suttit och stirrat på i en timme nu men det får bli imorgon. Ikväll har jag ingen energi kvar.

Jag avslutar med ett stycka ur en fin låt som jag älskar, nämligen Fix you med Coldplay.

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you.

/L.

I like.

2011-03-08T15:42:00.002+01:00

Just nu sitter jag på Inre rum och skriver för full rulle. Och jag trivs, så jävla bra. Jag älskar det jag håller på med just nu och jag trivs med mitt liv, för första gången på länge. Det känns skönt.

Jag har min fina pojkvän att komma hem till varje dag, våra två små busar hemma och ett hem. Det är allt som räknas just nu anser jag. Jag är okej med allt som hänt de senaste året och dte har jag inte heller varit innan. Jag har fått en diagnos, Bipolär sjukdom, och det är okej. Jag kommer alltid ha mina upp, - och nergångar men det är okej. Visst är livet orättvist och visst är det ibland en riktig pina men med allt fint min liv fört med sig så är det dåliga okej. Det är värt allt det fina jag har omkring mig.

Idag är en bra dag, som ni säkert märker på mitt inlägg. Jag har som ni vet börjar arbetsträna på Inre rum och det är kanon kul. Jag gör det jag tycker om mest och jag börjar bli van vid rutinerna som finns i livet. Det är viktigt för mig då jag vill komma igång med allt igen.

I veckan ska jag förhoppningsvis ta mig in till stan och träffa en studievägledare så jag vet lite hur jag ska välja skola i höst. Det kommer bli intressant. Jag har även börjat blogga för Inre rum och senast idag så bloggade jag en kort presentation om mig själv här!

Nu ska jag ta mig hem och sluta skriva för dagen!

/L.

Today.

2011-03-07T13:51:00.002+01:00

Just nu sitter jag på Inre rum och skriver klart min artikel till Göteborgs Fria tidning. Idag blir det också lite bloggande för Inre rum bloggen. Arbetsträningen går kanonbra och det känns helt awesome att vara ute i arbetslivet igen. Får se vad som händer mer i veckan.

/L.

Ljubavna Adresa.

2011-02-18T18:35:00.000+01:00

Kad ostanes bez para, bez srece i drugara
jos uvek nesto lepo moze da se desi
kad najmanje se nadas, u depresiju padas
jos uvek nesto lepo moze da se desi
kad sretnemo se jednom na ljubavnoj adresi.

/L.

Dag 26 – Mina rädslor:

2011-02-17T18:03:00.002+01:00

Mina rädslor är många. Jag har utvecklat många fler rädslor under de sista åren och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det för att jag lärt mig att livet kan ta slut fort och att man inte har alla chanser i världen att uppskatta sitt liv och människorna i ens närhet.

En av mina rädslor är fyrverkerier. Det är helt galet men jag hatar verkligen allt från små smällare till stora raketer. Jag tror att det har att göra med att jag också är livrädd för att saker ska explodera, av någon anledning. När bilen börjar ryka blir jag säker på att hela bilen inom en sekund kommer explodera. Min nya rädsla är att kolsyrepatronen ska explodera på grund av att man mamma sade att en patron gjort det.

Något annat är ensamhet. Jag har alltid, alltid tyckt om att vara ensam och alltid klarat mig själv men nu är jag helt bunden till min pojkvän. Om han bara ska åka till Varberg över dagen blir jag helt nojig och måste hela tiden göra något, eller helst sova. Allt för att jag ska slippa känna av ensamheten. Jag klarar av det men jag tycker verkligen inte om det. Spelar ingen roll om det är mitt på dagen eller under natten, lika jobbigt hela tiden.

Jag är också rädd för eld. Jag har sedan jag var liten alltid varit rädd för att något ska börja brinna och jag höll mig alltid vaken tills mamma och pappa gick och lade sig för att kunna dra ut alla sladdar från eluttagen, allt från lampor till kaffebryggare. Jag är fortfarande nojig och skulle aldrig i livet lämna ett ljus ens 5 minuter för att gå på toa. Jag har aldrig tänt ljus på kvällarna ifall jag skulle somna ifrån dem. Och eld överhuvudettaget, jag gillar det inte, förutom för att tända min cigarett såklart, där går gränsen!

/L.

Maniska tankar.

2011-02-16T18:07:00.000+01:00

Har ni någon gång tänkt ett steg före eller skenat iväg på någon tanke? Jag lyckas alltid under mina manier vara tio steg före och mina tankar skenar iväg likt galopperande hästar. Har jag tur är jag inne i en positiv mani, om inte kan tankarna bli väldigt destruktiva. Jag kan se framför mig hur jag måste gå på min pojkväns begravning efter att jag sett att det börjar falla snöflingor ute. För mig är detta ett fullkomligt normalt tankesätt till dess att jag ser människors frågande och chockerande ansiktsuttryck när jag delger dem mina tankar. Klart att allas tanke när man ser snön falla ner mot marken skulle vara att någon av de man älskar snart ska ut och köra i snökaoset då med största sannolikhet kommer få sladd och dundra in i en långtradare. Efter ett antal timmar skulle man bli uppringd av någon på akuten som skulle be mig komma in då min pojkvän varit med om en olycka. Väl där skulle en liten sköterska i blommiga sjukhuskläder möta mig i korridoren och vägleda mig till det rum där min pojkvän skulle ligga, antagligen hjärndöd, på den kliniskt vita sjukhussängen. Sen skulle det bli begravning och då skulle jag behöva välja musik och blommor. Jag skulle behöva hälsa alla välkomna och ta emot alla sorgsna blickar. Vad skulle folk tro om mig? Skulle jag gråta eller kanske inte fälla en tår alls?

Vad skulle jag göra med våra hundar, skulle jag kunna ta hand om de ensam? Tänk om jag också råkade vara gravid, skulle jag då välja att föda barnet och uppfostra det själv?

Detta var mina tankar under en bilresa mellan Varberg och Göteborg. Jag försökte till det yttersta att koppla bort alla tankar men ibland är det omöjligt. Ibland är min mani positiv, ibland allt annat än det.

Dag 25 – En första:

2011-02-15T17:37:00.000+01:00

Jag har länge funderat över vad jag ska skriva om i detta inlägg men så sade min pojkvän helt plötsligt: En första; hund. Och då kändes det så självklart att det ska handla om min första hund, min älskade Ronja. Jag hämtade Ronja i början av augusti 2010. Det var Ronja som tvingade mig att gå upp varje morgon och ta tag i mitt liv och det gjorde jag. Hon gav mig rutin på hela min tillvaro och en bra struktur. Hon gav mig min glädje inför att ta mig utanför dörrarna tillbaka.

Ronja är en Dogo argentino tik som idag är 9 månader. Hon är så vacker och hon börjar bli en stor och ståtlig tjej. Hon är busig och väldigt envis och tycker om att pussas. Hon är i stort behov av uppmärksamhet och får hon inte den uppmärksamhet hon kräver så ser hon till att hitta på massa bus så att hon får annan uppmärksamhet!

Ronja tycker om att busa med vår andra lille bus, lille Fox och hon är mattokig. Hennes favoritsyssla om hon blir lämnad ensam hemma lös i lägenheten är att hoppa upp på bordet och äta upp mattes och husses kvarglömda matrester och annat kul att sätta tänderna i. Detta uppskattar inte vi dock.

Min lilla Ronja är min ängel. Hon får mig alltid att le och aldrig innan har jag kunnat förstå vilken oerhörd fin och viktig relation man får mellan människa och hund. Hon är något av det bästa jag har och jag kommer alltid kämpa för min lilla Ronja.

/L.

Die for you.

2011-02-14T16:26:00.001+01:00

What’ll you do, if there comes a day
When I lose my way
What’ll you do

Well I would stay by you
Pray for you
If it would help, I’d even die for you

/L.

The only promise that remains.

2011-02-14T16:19:00.002+01:00

Just nu går livet hyfsat bra. Jag är fortfarande sjukskriven men ska börja arbetsträna på Inre rum där jag också skriver. Just nu håller jag på med en artikel till Göteborgs Fria tidning och vi arbetar också med en utställning om tvångsvård som vi kommer arbeta med under året. Det känns bra och jag tycker om det jag gör.

Jag sitter och och spånar igenom högskoleutbildningar och komvuxkurser. Det lär antagligen bli att jag får läsa upp mina poäng så jag kommer in på högskolan. Just nu är jag lite klyven mellan Journalistutbilningen på Göteborgs Universitet eller Socionomprogrammet. Jag får se hur jag känner när det börjar närma sig anmälningsdatum.

Imorgon ska jag till Inre rum och fortsätta med artikeln till Götebrgs Fria tidning. Jag ska gå igenom artikeln med Tim, som jag för övrigt skriver om, vilket är riktigt intressant.

Ikväll blir det middag med Tommy och Petra och sen en lugn och sansad kväll vilket vi båda kan behöva.

/L.

Dag 24 – Det här får mig att gråta:

2011-02-09T17:27:00.000+01:00

Förut var jag inte en person som ofta grät men nu för tiden finns det mycket som kan få mig att gråta, speciellt när det händer mycket runt mig på en gång. Då blir jag lätt stressad och sätter hög press på mig själv och misslyckas jag blir jag sårad.

Tanken på att förlora människor i min närhet är också något jag ibland tänker på, det får mig att gråta.

That's it.

/L.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

2011-02-02T14:30:00.002+01:00

Min pojkvän får alltid mig att må bättre. Han försöker alltid sitt yttersta för att jag ska må bra och vara lycklig och han gör det alltid lika bra. Jag mår bra när jag är med honom och när han får mig att le. Jag kommer alltid att förbli nykär i min fina älskling. Jag älskar honom bara mer och mer för var dag som går.

Även mina fina syskon och föräldrar är bra på att få mig att må bättre när jag är nere. Min fina vän Petra är också en dunderkur när man är nere. Det är som vi alltid säger "Vi har i alla fall aldrig tråkigt". Om jag haft en kass dag och sen kommer upp till Petra så blir det alltid ett eller flera goda skratt. Sen om de är på min bekostnad så är det okej ändå, vi har i alla fall roligt! Petra är en fin människa som kommit oss väldigt nära på kort tid. Jag är oerhört glad att vi har Petra.

/L.

Dag 22 - Det här upprör mig:

2011-02-01T14:23:00.000+01:00

Det finns mycket som upprör mig, några av de sakerna är:

När någon jag älskar och bryr mig om blir illa behandlad. Folk som jävlas med människor i min närvaro jävlas med mig, that's it. Jag tänker alltid stå bakom min familj och mina vänner. Jag tolererar inte skitsnack utan anser att folk som har något att säga kan säga det rakt ut.

Under perioder när jag är uppe i varv och lätt kör över människor i min närhet. Jag förstår det inte under tiden det händer men efteråt när jag tänker efter hur jag betedde mig blir jag alltid ledsen och får dåligt samvete. Jag hatar mig själv när jag inser hur jobbig jag kan vara. Jag vet att jag inte alltid är lätt att leva med men jag försöker verkligen även om jag misslyckas ibland.

När jag tänker på alla vägval där jag valt fel väg. Då skäms jag och ångrar mig till tusen.

När människor pratar skit om mig eller är arga på mig. Jag är en riktig liten mes när det gäller sånt. Egentligen bryr jag mig inte om om folk pratar skit bakom min rygg men när jag inte vet vad jag gjort människor och de slutar att prata med mig eller börjar prata bakom ryggen på mig då blir jag uppriktigt ledsen. Jag blir också ledsen när människor som älskar är arga på mig, oavsett om de har anledning eller inte. Då blir jag djup ångerfull och får dåligt samvete.

/L.

Into the arms of angels.

2011-01-27T13:44:00.002+01:00

Idag var mamma och Lotta här och hälsade på vilket var jätte trevligt. Lotta tipsade mig om många saker när det gäller Ronja och de tycka om varandra mycket båda två. Dom var så fina tillsammans! Min fina lilla Ronja är så underbar, gud vad jag älskar denna hunden. Hon har gjort så mycket för mig redan efter bara 6 månader. Hon är mitt allt den lilla busen.

Det var roligt att träffa Lotta igen för vi hade mycket att prata om och det var lika givande som vanligt. Tack gode värld för denna människa! Hon har alltid varit som min extramamma och visst kan vi vara oense om mycket ibland men vi ger aldrig upp vår kontakt. Nu är det nya tag som gäller!

Nu blir det film och koppla av lite.

/L.

All in your mind.

2011-01-25T11:20:00.002+01:00

Åh, jag blir så arg ibland. Jag har verkligen inget emot utländska läkare men, jag anser att de måste kunna förstå svenska om de ska ha med svenska människor att göra. Jag var hos läkaren igår och allt jag sade missförstod han!:

Läkare: Hur länge har du haft din huvudvärk?

Jag: Ca 2 månader

Läkare: 2 år, Aha.

Jag: Nej, 2 månader.

Läkare: Hur många månader?

Jag: TVÅ!

Detta var bara ett utav alla fel han gjorde. Sedan så ansåg han att mina problem var något jag skulle leva med bara för att det kunde vara biverkningar av mina mediciner. Jag fattar ju också att alla mediciner har biverkningar men jag ville fortfarande kolla upp om det hade med något annat att göra i och med att jag mått dåligt utöver de biverkningar som finns men enligt honom så skulle jag bara vara glad att min medicin fungerade och att man då får vara tyst och sluta klaga typ. Det störde mig ganska mycket kan jag ju säga. Han tog i alla fall alla prover jag bad honom om så nu får jag svar om en vecka och är allt bra då, så kan jag acceptera att det bara är jobbiga biverkningar.

Idag ska jag på redaktionsmöte på Inre Rum för att kolla lite hur 2011 ser ut. De ska också starta en skrivgrupp på tisdagar som jag tänker gå på. Jag tror det kan vara roligt att både lära sig skriva bättre och att få komma ut och vara lite social med andra människor och sluta isolera mig som jag gjort ett bra tag. Jag har liksom gömt mig hemma med min pojkvän och mina hundar men någon gång måste jag ju komma igång med livet igen som är jobb, jobb, jobb.

Jag och Tommy kom precis in med hundarna efter en promenad. Det är jätte roligt att vi har två hundar nu så vi kan gå ut tillsammans och göra roliga saker tillsammans med hundarna. Det tycker jag är värt.

Nu ska jag ta hand om lite hushållsysslor, sen blir det möte.

/L.

Dag 21 - Ett annat ögonblick:

2011-01-25T09:08:00.000+01:00

Jag kommer inte på något speciellt ögonblick för stunden så därför lämnar jag denna post fri, for now.

/L.

Dag 20 - Den här månaden:

2011-01-24T09:03:00.000+01:00

Den här månaden har vi haft ganska mycket att göra med Ronja. Hon har varit hos veterinären 3 gånger för ögoninflammation som ständigt återkommer. Nu ska vi till en ögonspecialist den 3 februari som kanske kan hjälpa oss med en långsiktig lösning.

I början av Januari träffade jag Susse som jag inte sett på länge. Vi hade sexparty den 8e och då träffade jag lite annat folk.

Mamma, pappa, Kira, Leo och Max har varit här och hälsat på och Tommys och min mamma har varit här ofta. Mycket tid har spenderats hos underbara Petra och hennes dotter Sandra. Där har vi haft många skratt och roliga tider.

Jag har börjat på en skrivkurs på Inre rum och jag har börjat komma igång med mina artiklar igen.

Jag kommer inte på speciellt mycket mer att skriva för tillfället.

/L.

Marmaduke:

2011-01-22T12:44:00.007+01:00

Som jag har skrivit tidigare, så har jag och Tommy helt snöat in på hundfilmer. En av de vi sett är filmen Marmaduke. Den speglar sig ur en hunds syn på livet, en Grand Danois som är så himla fin! Kolla här på trailern, jag vet att ni kommer gilla den om ni gillar roliga komedier med mycket hundhumor!

/L.

Dag 19 - Detta ångrar jag:

2011-01-22T12:38:00.003+01:00

Det finns mycket jag ångrar i mitt liv, men 2010 är det året där mest skit hände. Hade jag kunnat hade jag gjort om väldigt mycket saker men det är bättre att se framåt. Jag ångrar att jag umgicks med människor som gjorde mig mer illa än glad. Jag ångrar att jag lät människor stampa på mig och utnyttja mig och jag ångrar att jag inte förstod att min familj och mina vänner var på mig ofta för att de brydde sig och älskar mig. Jag ångrar att jag inte gav mer kärlek till människor i min närhet och att jag prioriterade fel. Jag ångrar också att jag tog fel val, den lätta vägen allt för många gånger.

Men idag är det skillnad. Jag är bättre på att uppskatta människor jag älskar och jag vet att jag gör andra glada och att jag finns där. Min kärlek till min familj och vänner är större än någonsin förut, för trots alla fel jag gjort, finns de viktigaste människorna kvar i mitt liv. Så, tack för att ni aldrig ger upp mig och alltid finns kvar.

/L.

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

2011-01-21T12:37:00.000+01:00

Min favoritfödelsedag är nog min 21 års dag. Det var första födelsedagen jag fick fira med mannen i mitt liv. Min Tommy bjöd ut mig på middag och på kvällen var det lite folk här. Det var en fin födelsedag och den spenderades men människor som står mig nära om hjärtat. Det är vad allt handlar om. Det är lycka.

/L.

Dag 17 - Mitt favoritminne

2011-01-19T13:34:00.000+01:00

Mitt favoritminne är ett fint minne. Det är kylig eftermiddag i Varberg och jag och Sara står uppe på fästningen och försöker desperat att gräva eth hål i marken med våra små spadar vi tagit med oss. Vi ska begrava en liten låda med fina minnen i. Efter att vi grävt en lång tid så ger vi upp och tar upp sakerna och lägger de i en påse istället och den får plats i det lilla hål vi åstadkommit.

Vi svär på att det ska förbli vår hemlighet vart vår låda befinner sig. Några timmar senare på kvällen, skolavslutningskvällen, springer vi upp igen och kollar så att det fortfarande liger kvar och det gör det.

Kvällen var fin. Vi var båda kära, glada och lyckliga. Det är en kväll att minnas, en fin kväll med min bästa vän för alltid, min Sara. Jag kommer aldrig glömma den kvällen. Det är ett fin minne som alltid kommer stå mig nära hjärtat.

A&F.

/L.

Dag 16 - MIn första kyss:

2011-01-17T12:23:00.002+01:00

Jag minns faktiskt inte min första kyss. Men, kanske mitt första hångel om man nu kan kalla det de. Det var i trean när vi var på läger med klassen och jag och min pojkvän låg i en säng utav en våningssäng och min kompis och hennes kille låg i den andra sängen. Vi skulle samtidgt hångla med våran respektiv kille och jag minns till och med att vi sade: Kör! Det var mycket tunga och väldigt äckligt tyckte jag. Ingen kyss precis.

En kyss jag minns är när jag och Tommy var på hans vän AG's fest. Det var första gången vi kysstes på riktigt och det var så där fint ni vet? Det är en kyss jag minns. Och det är den bästa jag haft.

/L.

Cold Desert.

2011-01-16T21:50:00.002+01:00

Nu har vi precis kommit in från kylan med hundarna. Gick precis sista rundan med dom och det är lika halt som vanligt ute. Det är jätte roligt att vi skaffat Fox nu också för då kan både jag och Tommy vara ute tillsammans och gå med hundarna, det är mysigt tycker jag. Nu ligger Ronja och sover i sängen och är lika fin som vanligt medan Fox springer runt i sängen och inte kan välja ett ställa att sova på. Lika jobbigt som vanligt att bestämma plats tycker han.

Jag och Tommy har totalt snöat in på hundfilmer på sista tiden. Det är som att ny värld öppnat sig. Förr såg man bara det som en hund-människa film men nu först, när man har egen hund, kan man förstå hur djup relationen mellan hund och människa. Våra små busar skulle jag inte kunna leva utan. De är mina små hjärtan.

/L.

Dag 15 - Mina drömmar:

2011-01-16T11:02:00.002+01:00

Drömmar. Det har jag haft många av. Dagen jag fick min diagnos så försvann många av mina drömmar. Ja, det är så jag ser det. Jag vill bli läkare men att studera i sju år med all den stress det innebär och sen själva jobbet som läkare med all stress det innebär. Det skulle antagligen inte passa mig nu.

Jag ville resa jorden runt och volontära på olika platser i världen och spara ihop pengar som jag skulle jobba ihop. Nu är jag sjukskriven och jag har inte ett öre över varje månad.

I början tyckte jag att mitt liv slutade sakna mening i och med att jag inte kanske skulle kunna göra allt det där jag ville för 5 år sen men nu har jag kommit på att det finns mycket annat att fylla sitt liv med. Jag har ett underbart förhållande och två små fina busar. Jag är fortfarande sjukskriven men planerar att studera i höst, antagligen på socionomprogrammet. Nu är jag mer inne på att jobba inom missbruksvården eller inom psykiatrin, det tycker jag skulle vara väldigt givande.

När jag låg inne på psyket så träffade jag Håkan, en kille som skrev för tidningen Inblick som jag då också fick kontakt med. 5 månder senare publicerades mina första artiklar. Detta tycker jag är en oerhört stor chans jag fått och den hade jag aldrig fått 0m jag inte hade blivit sjuk och lagt in mig. Så med nya motgångar kommer nya medgångar. Det är i alla fall så jag försöker se på mitt liv nu.

Och nu, skulle jag aldrig ändra på mitt liv för med allt negativt som varit har det alltid kommit något positivt av. Och jag är nöjd med livet nu och jag vet att jag kommer fortsätta vara nöjd så länge jag har min fina lilla familj, mina vänner och en hyfsat ljus framtid.

/L.

Dag 14 - Det här hade jag på mig idag:

2011-01-15T11:00:00.000+01:00

Idag var en slappdag som nästan alla andra. Jag hade på mig mjukisar, linne och tommys stora fluffiga hoodtröja! Mys är det.

/L.

Idag, igår.

2011-01-14T21:59:00.003+01:00

Igår var jag trött. Idag är jag trött, och mår illa. Idag är en sjuk dag: Fox har bajsat i våran säng!, vi har släpat hem en galet tung bur till Ronja och jag är allmänt trött på vissa människor.

Imorgon åker jag till Varberg och, jag är hundfri. Vilken befrielse. Jag älskar våra små busar men ibland, kan dom gå mig på nerverna. Oh ja.

Nu, film. Sen, sova.

/L.

Dag 13 - Den här veckan:

2011-01-14T12:30:00.002+01:00

Den här veckan har jag inte gjort speciellt mycket. Mitt liv är ganska lugnt just nu och jag gör inte så speciellt mycket. Måndag, tisdag och onsdag hände inte mycket. Igår var min mamma och Tommys mamma här och vi bjöd på middag och fika och det var jätte trevligt.

Idag blir det lite handling och vi ska äntligen inskaffa en bur till Ronja. Hon förstör halva lägenheten när vi inte är hemma så nu blir det bur när vi åker bort. Det blir ÖoB och Willys i Gamlestan och sen blir det lugn hemmakväll.

Imorgon bär det av till Varberg för att hälsa på hemma och det är första gången på länge jag är hundfri. Tommy får vara barnvakt denna gången. Då blir det att träffa mamma och pappa och småbusarna hemma.

Söndag blir det en snabbis till de som vi hade valpkurs med, vi ska dit och kolla på försvarets hundar som kommer dit och gör en uppvisning så det blir att vi tar med Ronja och Fox, eller bara Fox. Får se lite hur pigga dom är på det.

Det är min vecka. Same old, Same old.

/L.

More than life.

2011-01-13T22:26:00.002+01:00

Jag sitter på köksgolvet och tittar på Tommy. Han är så fin. Så där riktigt fin. Rufsig i håret, glasögonen lite på sned efter att Ronja vart uppe och pussat på honon. Då är han som finast. Och jag inser att detta är mitt liv och jag vet, att det är vad jag vill spendera hela mitt liv till. Att komma hem efter en dålig dag till det liv jag lever nu vill jag alltid göra, för det kommer alltid lysa upp min dag igen.

Ikväll är jag glad. Och nu är det film med Tommy som gäller. För övrigt så är jag ganska trött på människor som inte kan hålla käft när de inte känner en. Som sagt, buhu.

/L.

Tusen dagar härifrån.

2011-01-13T19:16:00.002+01:00

Jag saknar någon. Denna någon är min syster. Vi har våra dåliga stunder men i vanliga fall så brukar det gå över. Men nu, det är jobbigt. Jävligt jobbigt och det känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör, för det för det samma. Just nu så håller känslan på att gräva sig under ytan på mig och det gör ont, väldigt ont. Och jag tycker inte om det.

Forgive, sounds good
Forget, I’m not sure I could
They say time heals everything
But I’m still waiting

/L.

Dag 12 - I min handväska:

2011-01-13T19:10:00.005+01:00

Jag använder knappt handväska längre utan stoppar ner allt i mina tusen fickor. Men, när jag väl använder handväska så är det bara det viktigaste som finns med:

Plånbok
Mobil
Cigaretter & Tändare
Kalender
Penna
Nycklar

Intressantaste inlägget hittils, oh ja!

/L.

Dag 11 - Mina syskon:

2011-01-12T12:55:00.001+01:00

Jag är äldst i syskonskaran och har tre yngre syskon. Jag och mina syskon har alltid haft en bra relation och det är jag glad för. Mina syskon är väldigt viktiga i mitt liv och min kärlek till de alla är oändlig!

Kira:

Kira, eller Moa som hon döptes till, bytte namn till Kira för ca 3 år sen. Nu är hon Kira för mig. Jag och min syster har inte alltid haft en jätte bra relation men de senaste fyra-fem åren har vi haft en jätte bra relation. Nu är våran relation kass igen vilket gör mig jätte ledsen. Vi har olika åsikter om mycket vilket ofta sätter oss i jobbiga situationer. Det är jobbigt då jag värdesätter min syster väldigt högt och älskar henne mycket. Vi har gått igenom mycket tillsammans i och flera år har vi funnits där för varandra.Det har varit mycket skit men också mycket bra stunder för oss. Men vi har hela tiden funnits där. Vi har förlåtit och vi har gått vidare. Denna gången verkar det vara svårare. Kira är en fin männsika. En envis jävel med jävlar anamma men en fin människa.

Leo:

Leo är 5 år yngre än Kira. Min lillebror Leo är en nyfiken liten prick. Han är målmedveten och hans högsta dröm är att åka til Japan! Han är intelligent och brukar lära hela hans klass om nervsystemet och små partiklar. Han är den nya Einstein, oh yes. Leo är så lätt att tycka om, det gör alla, verkligen alla. Han är oerhört charmerande och vill alltid vara snäll mot alla och inte göra något ont mot något. Han är oerhört omtyckt av sina vänner pga att han är en väldigt bra vän. Även jag har en underbar vän i min lillebror. Sitter han inte vid datorn (vilket han oftast gör!) så kan han sitta och prata med mig om rymden eller människokroppen. Leo är söt som få och kommer att bli en riktig Don Juan när han blir större. Passa er tjejer! Jag önskar att jag träffade Leo mer men det ska jag försöka ändra på.

Max:

Max är min yngsta bror. Han är 9 år och en riktig liten buse. Han är oerhört charmerand med sina långa ögonfransar som han blinkar med om han vill ha något. Man kan aldrig stå emot, jag lovar! Max är en enrgisk liten kille som också han vill alla väl. Det finns inget ont i hans lilla fina hjärta. Max har redan som 9 åring varit väldigt sjuk och legat för döden. Han har mognat oerhört mycket på sina bara 9 år. Han är en liten kille med ett stort väldigt hjärta! Max busar antingen runt på skolan eller sitter och nördar sig vid datorn. Både han och Leo är riktiga datornördar, oh ja! Men fin är han, min lilla Kiddow som jag brukar kalla honom. Precis som med Leo så önskar jag att jag oftare umgicks med mina bröder. Jag är inte hemma för ofta och är jag väl hemma blir det ofta för snabbt för att kunna hinna hitta på något roligt. Max är och kommer alltid vara min Kiddow, den yngste i familjen, den söta (o)skyldiga lilla busen!

/L.

Dag 10 - Min drömresa:

2011-01-11T12:48:00.002+01:00

Min dröm har alltid varit att backpacka genom Afrika. Jag vill åka till länder som är så långt ifrån vår kultur som möjligt och gärna volontära. Just nu finns det inga pengar för mig att ta en sån resa men en dag i framtiden ska den bli av.

Jag och Tommy har också planerat att åka till Japan nästa vår. Då planerar vi att ta en resa på 1 vecka med guide i Tokyo och Kyoto. Det ser jag fram emot! Sen får vi se hur det är!

/L.

Dag 9 - Min tro:

2011-01-10T10:32:00.001+01:00

Jag har egentligen ingen tro. Jag är inte religiös för det minsta. Jag har självmant valt att gå ur kyrkan då jag inte känner att jag har något behov av att vara med. Jag tror däremot på att man ska vara en god människa, för då får man antagligen godhet tillbaka.

Om det är någon religion jag skulle kunna tänka mig att tro på så är det Buddhism. Jag var ett tag inne på det och läste mycket om det men att leva ett "renat" liv verkar inte gå så bra. Alkohol och Cigaretter ingår inte i ett "renat" liv, tyvärr.

Men en dag kanske jag lyckas rena mig själv.

/L.

Dag 8 - Ett ögonblick...

2011-01-09T14:00:00.002+01:00

Det fins flera mina ögonblick jag minns från mitt liv men ett av dem är:

3 maj 2010.

Det är Valborg och jag ska ha fest. Jag hade umgåtts med Tommy i ungefär 2 månader och vi har nästan umgåtts 24/7 sedan vi först sågs. Vi sitter i min soffa och jag är lite halvfull. Jag tittar på honom och ser hur jävla fin han är. Han är den finaste jag sett, den snällaste jag träffat och jag vet att det jag känner är mer än bara vänskapskänslor. Jag känner en trygghet jag aldrig tidigare känt.

Jag tittar på honom och får ur mig lite halvtaskigt att jag måste berätta något. Jag försöker linda in alla meningar så att det inte ska låta så uppenbart men jag är ganska dålig på det. Vad jag vill säga är egentligen att jag fullkommit fallit för honom. Att jag inte skulle klara mig utan honom och att jah bara vill att han ska hålla om mig. Efter många om och men får jag ur mig vad jag känner, men att vi ändå inte kan bli tillsammans för det kanske skulle förstöra våran fina vänskap, men, kanske skulle vi satsa ändå. Efter ett tag så säger jag att vi kör på det och han håller med. Han är så fin där han sitter och han säger rakt ut; "Du vet redan vad jag känner för dig". Och det gör jag. Sedan 3 maj 2010 har jag varit tillsammans med honom och jag älskar honom mer för varenda dag som går. Han är mitt liv. Jag kommer aldrig glömma den dagen.

Jag och Tommy, 3 Maj 2010

/L.

Dag 7 - Min bästa vän:

2011-01-08T14:46:00.001+01:00

Jag har inte många vänner men de vänner jag har är de bästa man kan ha. Jag har hellre få mycket bra vänner än många bekanta. Jag har tre vänner som jag umgås med oftare än andra och som jag vet alltid kommer finnas vid min sida, förutom min pojkvän, som jag annars räknar som min allra bästa vän. Han känner mig utan och innan och han är min andra halva, min bästa vän. Förutom Tommy så är mina tre bästa vänner:

Sara: Jag träffade Sara mitt första år i gymnasiet. Hon vara allt jag inte var, jag var allt hon inte var. Vi är så olika det går att bli. Vi kommer från helt olika familjer, har levt under olika förhållanden och gått igenom olika saker som är långt ifrån varandra: Ändå går vi så bra ihop. Sara är nog den som känne mig bäst, vet alla mina hemligheter och kan mig utantill. Vi har tillsammans gått igenom oerhört mycket men alltid stått vid varandras sida. Och många år till lär det vara så. Jag vet med all säkerhet att jag och Sara alltid kommer vara vänner för vi ger inte upp vår vänskap i första taget. Det vet jag. Sara är en underbar människa och finns där i vätt och torrt. Hon har pratat mig igenom många tuffa perioder och finns fortfarande kvar. Alltid, alltid kommer hon vara min bästa vän. A&F, står för oss.

Julia: Julia och jag träffades också första året i gymnasiet. Julia och jag har alltid roligt tillsammans och när vi ville fly från verkligheten och prata om allt mellan himmel och jord tog vi vår tillflykt till vårt café: Madali. Jag kan prata med Julia om allt och vi har haft många roliga stunder tillsammans. Julia är en rolig och omtänksam människa och jag är tacksam över att vi är vänner.

Susse: Susse och jag träffades år 2005 när vi flyttade in i samma kollektiv i falkenberg. Därefter har vi upplevt många roligt saker tillsammans som när vi jobbade i Norge under sommaren 2007, London 2009 och allt annat. Jag och Susse är som ett par, tjafsar som ett par och umgås som ett par. Hon kommer alltid vara min honey! Jag älskar Susse för att hon alltid är sig själv, vågar säga avd hon tycker och är allmänt ball. Japp, ball är vad hon är. Susse och jag kommer alltid vara vänner!

/L.

Dag 06 - Min dag:

2011-01-07T16:50:00.000+01:00

Min dag gick ut på att jag:

Gick upp och ut med Ronja
Åt frukost
Gav hundarna mat
Städade och var allmänt duktig
Gick ut med Tommy och hundarna
Tittade på film
Gick ut med hundarna igen
Tittade på film
Gick och lade mig

Ja, jag har fruktansvärd intressanta dagar!

/L.

Dag 5 - Vad är kärlek?

2011-01-06T15:59:00.003+01:00

Kärlek i dess vackraste form är för mig mellan två individer som älskar varandra oavsett vad. En känsla av att man inte kan leva utan varandra, att man skulle dö i den andras ställe. När man kan se ett helt liv med denna människa och bara njuta av varje dag som går. Men kärlek är inte alltid lätt. Även äkta kärlek kan ge problem. Men för mig är äkta kärlek, att oavsett problem, fortsätta kämpa för varandra och aldrig ge upp. Att visa personen i fråga att man älskar denna.

Kärleken är villkorslös. Kärleken ska inte ha några krav utan man ska kunna vara sig själv och älskas för den man är. Det är så jag ser kärlek. Kärleken är fin, och ska bevaras väl.

Min kärlek till min familj, min pojkvän och mina vänner är pure love. Det är så det ska vara.

/L.

Dag 4 – Det här åt jag i dag:

2011-01-05T18:16:00.002+01:00

Klockan har hunnit bli 18.00 och jag har kappt ätit något. Till frukost åt jag Mjölk & Flingor och nu håller jag på med middagen som består av Kyckling, Potatis och Benaisesås, inte fel alls. Emellanåt har jag också stopat i mitt lite chips!

Fruktansvärt tråkigt inlägg btw!

/L.

Amazing.

2011-01-04T22:03:00.003+01:00

‎"When we were children, we used to think that when we grew up we would no longer be vulnerable. But to grow up is to accept vulnerability, to be alive is to be vulnerable."

/ Madeleine L'Engle.

Jag har precis kollat klart på Criminal Minds. Vad jag älskar med det är alla fina quotes som är med i början eller slutet av varje avsnitt.

Vi har precis kommit in i värmen igen efter en promenad med Ronja och Fox. Nu öser snön ner igen och jag var dum nog som trodde att det kanske inte skulle komma någon mer snö. Men, nej. Jag gillar verkligen inte vintern. Det enda fina kan vara att det ser fint ut med all snö på träden men är det de enda så kan jag lika gärna köpa en tavla med vintermotiv och kolla på. Det är inte värt kylan för att se fina träd. Usch för vintern. Nu ska jag sjunka ner framför TVn och zappa mig runt. Ronja ligger och halvsover i sängen och bredvid ligger lilla Fox. Vad jag älskar min lilla familj jag skapat. Jag, Tommy och våra små busfrön. Det är undebart att ha det så här och jag njuter varje ögonblick. Nu, te och TV.

/L.

How life changed.

2011-01-04T17:38:00.002+01:00

Ibland slår mig en känsla. Det en jobbig känsla och den får mig alltid att må dåligt. Det kan vara när som helst. Jag kan sitta och titta på min pojkvän under en frukost eller titta bort mot han när han sitter vid datorn och plötsligt inse att jag en dag kan förlora honom. Jag vet att det beror mycket på det vi gått igenom men jag vet, att han aldrig skulle lämna mig men det finns mycket som är farligt med att leva. Tänk om han kör ihjäl sig på väg til jobbet, eller tänk om en raket skjuts på honom eller kanske om han blir överkörd av han som sandar gården? Det är farligt att leva.

Den känslan gör mig ledsen och jag vet inte varför jag är så rädd. För rädd är jag, för att bli ensam. För att förlora människan som får mig att vilja fortsätta leva. Människan som gett mig nytt hopp, min fina Tommy med ett hjärta av guld. Tänk om jag en dag tvingas vakna och han inte ligger bredvid mig? Vad skulle jag ta vägen då? Vem skulle jag prata med då?

Jag har alltid haft svårt för närhet. Jag vet inte varför, jag har växt upp i en väldigt kärleksfull familj men kramar, pussar och närhet har alltid varit jobbigt för mig. Jag har inte klarat av att ha någon nära mig i mer än någon dag. Har det varit vänner hos mig har de inte kunnat stanna för länge för jag behöver min space men nu, nu är allt jag vill ha närhet. Jag har vant mig vid att ha Tommy nära, alltid och tanken på att det kan ta slut gör mig rädd. Livrädd.

Det ingår lite i min "uppspeedning" att jag skenande tankar och jag tror lite att detta problemet beror på det också. Jag kan först tänka att "nu snöar det" och sen spinna vidare: "då blir det halt" "då kan man krocka", "då kan tommy krocka när han ska köra til varberg", "då måste jag ta mig till varbergs sjukhus", "då kanske jag får se något förfärligt" till "då kanske jag blir ensam. Typ så. Och det är jobbigt för i all hets som kommer upp när jag börjar spinna på mina tankar har jag svårt att få stopp på, så helt plötsligt sitter jag där och tror jag ska bli ensam. Jag hatar den känslan. Välkommen mani!

/L.

Dag 3 - Mina föräldrar:

2011-01-04T16:53:00.007+01:00

Mina föräldrar har gjort mig till den jag är idag. De är lätta att älska och har alltid varit men är inte felfria. Jag tänker inte säga att jag har de perfekta föräldrarna för den som säger det kan inte mena det. De har gjort otroligt mycket för mig och ofta har jag inte förstått att det varit i mitt bästa intresse. De har fått stå ut med mycket och speciellt de sista 3 åren. Det har varit mycket för mina föräldrar att ta in att jag blivit sjuk, att jag har valt många fel vägar och att jag aldrig vänt mig till dem utan viljat klara allt själv, även när jag varit på botten och inte kunnat ta mig upp. Då har jag hellre tagit dåliga val än att vända mig till dem. De har gjort dem ledsna och det är jag ledsen över idag men nu vet jag bättre. Dem finns alltid där.

Min mamma heter Ann. Hon är förtidspensionerad på grund av värk i kroppen och är hemma och tar hand om mina mindra syskon. Jag och min mamma har haft våra bråk. Under 2 år när jag var som trotsigast så bråkade vi konstant. Nu har vi världens bästa relation. Min mamma kan dyka upp utanför min dörr när som helst och det är lika roligt varje gång. Min mamma är en stark kvinna. Jag avundar henne för att hon gått igenom mycket och aldrig gett upp. Hon har enbart varit tillsammans med killar som missbrukat och aldrig själv gett sig hän åt varken alkohol eller droger. Jag respekterar verkligen min mamma för att hon aldrig gav upp hoppet om pappa under alla jobbiga situationer med alkohol och droger. Det tycker jag är starkt gjort. Det är min mamma som slagits för oss barn sen dagen hon födde mig. Hon har aldrig låtit någon vara elak eller göra illa oss. Om det hänt har hon inte varit sen med att stå upp för oss. Min mamma är vacker, hon är underbar. Hon har lärt mig att alltid stå för den jag är och att våga vara mig själv. Min mamma är en fin människa med jävlar anamma. Jag tror jag fått mitt häftga humör från henne!

Min pappa heter Anders och arbetar som sjuksköterska i Norge. Vi har haft många bra stunder tillsammans genom vårt gemensamma arbete i Norge. det har blivit många långa resor tillsammans vilka vi fördrivet genom om att prata om allt möjligt. Redan när jag var liten kunde jag och pappa prata om allt från små partiklar till mattens svårighet. Han har alltid suttit bredvid mig och mina skolböcker. Min pappa har haft ett tufft liv, år 1993 slutade han missbruka efter mer än 20 år av alkohol och droger. Han gav sig fan på att han skulle vara en del av mitt och mina syskons liv och gav upp all den skiten. Det ser jag som en otrolig framgång. Min pappa har alltid funnits där för mig och ställt upp med allt från ekomini till förtroende. Från min pappa tror jag att jag fått min envishet. Min pappa försöker alltid göra sitt bästa för att vi barn ska ha det bra, ibland tror jag att han försöker vara för snäll så att det kan bli lite fel. Men han försöker i alla fall alltid göra det bästa. Min pappa är en stark människa med ett fint hjärta.

/L.

Dag 2 – Min första kärlek:

2011-01-03T09:56:00.006+01:00

Jag har som alla andra säkert också haft mina små "första kärleks stunder" men om man ska se till riktig kärlek, så är min nuvarande pojkvän min första kärlek. Det är kärlek på riktigt. Tommy är min första riktiga kärlek och mitt första förhållande.

Tommy och jag träffades i mars 2010 och efter det blev vi genast mycket bra vänner. Vi kunde prata med varandra om allt väldigt snabbt och vi lärde känna varandras negativa och positiva egenskaper på kort tid. Vi blev tillsammans den 3 maj 2010. Vi har under dessa 8 månader, som vi faktiskt har varit ihop i idag, gått igenom både glädje och sorg. Det har varit dåligt mående, dödsfall och allt annat som människor kanske inte ens går igenom på 20 år, men det har vi tagit på 8 månader. Detta har tvingat oss att lära känna varandra på riktigt. Det finns ingen som känner mig så väl som Tommy gör och det är jag glad för.

Tommy har ställt upp för mig från dag ett på alla plan. Han tvekar aldrig när jag behöver hjälp med något utan försöker alltid hjälpa till så mycket han bara kan. Jag älskar och uppskattar honom oerhört mycket för det.

Min första kärlek är min bästa kärlek, han är min bästa vän, min andra halva och mannen som ger mig hopp om livet. Alltid, alltid ska jag älska honom.

/L.

Dag 1 - Om mig:

2011-01-02T12:12:00.004+01:00

Jag heter Linnea och är 21 år. Jag bor i Hammarkullen som är en förort till Göteborg med min pojkvän Tommy och våra två hundar, en 6 månaders Dogo Argentino Ronja och Fox, som är en Canaan Dog på 3 månader.

Min pojkvän är det bästa som någonsin har hänt mig och han har bokstavligen talat räddat mitt liv. Det finns inte någon som någonsin kommer ta hand plats eller ha en så stor del av mitt liv, vad som än händer.

Jag älskar att mysa med min pojkvän, spendera tid med våra hundar och umgås med mina vänner. Att sitta och prata över en kopp te tycker jag är mest mysigast nu i kylan. Om jag är hemma så skriver jag artiklar till tidningen Inblick som jag skriver för här i Göteborg eller skriver för fullt på allt möjligt som jag håller på med. Att skriva för mig är som terapi. Det finns inget bättre sätt för mig attt få ur mig saker som jag kämpar med.

Jag är nörd på diverse tv serier så som One tree hill, Gossip Girl och Gray's Anatomy. Och ja, jag älskar alla intriger.

Jag har svårt för att erkänna att jag har en "sjukdom" för jag tycker inte om att göra mig själv till ett offer. Jag vill inte heller kalla mina sk manier för manier utan säger hellre att jag är "uppspeedad", allt för att låta så lite sjuk som möjligt.

Något jag är stolt över är att jag åkte till psykakuten den 6 Maj 2010 och blev inlagd på psyk. Detta mycket på grund av att min pojkvän stöttade mig genom hela processen och inte släppte min hand under en enda sekund av alla de timmarna. Jag har inte åstadkommit så mycket någonsin med mig själv som jag gjorde under den månaden. Det var också startpunkten på min friska period som fortfarande pågår. Thank Gosh.

När jag är "uppspeedad" blir jag väldigt kärleksfull och vill skrika ut till alla jag älskar hur mycket de betyder och hur mycket jag verkligen älskar dom. Detta även om den uppkommer mitt på natten. Risk för mass sms!

Jag ställer höga krav på mig själv att vara en god människa. Jag vill och försöker alltid att vara alla till lags för jag vill att människor ska tycka om mig vilket ibland sätter mig i dåliga situationer i bland annat jobbsituationer.

Jag är oftast glad och positiv och tycker om att sprida glädje runt omkring mig även om människor i min närhet ibland får ta en hel del skit när jag anser att mitt liv suger.

/L.

Vem är jag?

2011-01-02T12:02:00.002+01:00

Jag hittade den här listan hos Micka och blev jätte sugen på att göra min egen. Varje dag kommer jag ta upp ett ämne om vem jag är.

Vem är jag?

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Min drömresa
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Det här hade jag på mig idag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

A new beginning.

2011-01-01T10:51:00.002+01:00

Om man tänker efter så är nyår egentligen inget viktigt. Alla människor ska starta ett nytt liv, starta om på nytt och helt plötsligt ändrå på sina liv. Varför skulle det gå bra bara för att årets nummer ändras? Visst kan det vara bra att ha som startpunkt ett nytt år men fortfarande, varför skulle något helt plötsligt drastiskt förändras?

Jag tänker i alla fal försöka komma vidare nu. Vidare till något nytt. Om det inte fungerar med jobb just nu så tänker jag inte ge upp utan fortsätta kämpa till mitt mål: ett hyfsat normalt liv och ett hyfsat bra mående. Funderar också på att söka till högskolan i vår för att se hur det går. Kanske är det studera jag ska göra om min koncentration bara kommer tillbaka. Vi får se.

Gårdagen firades hos Petra och Sandra vilket var jätte trevligt. Hundarna fick lekkompisar och hade jätte roligt. Klart värd kväll. Idag kommer Miguel förbi för lite sent nyårsfirande och sen blir det att ta det lugnt.

/L.

The big picture.

2010-12-31T13:51:00.004+01:00

Det är svårt att förklara för någon hur man mår och varför man beter sig som man gör. Mitt största problem är nog att jag fortfarande inte har accepterat att jag inte kommer må helt bra igen. Att jag fortfarande kommer ha mina upp, - och nergångar. Visst, det är okej. Jag tänker inte i samma destruktiva baner som tidigare men jag vill fortfarade inte acceptera det för det är svårt, jävligt svårt. Jag är medicinerad och det har absolut gjort en stor positiv skillnad på mitt liv men kan det ändå inte bli lite bättre? Ha lite färre dåliga dagar och må lite lite bättre de dagar som ändå är bra?

Jag vet att jag inte kan uppnå allt det jag tidigare kunde uppnå och det gör mig ledsen. Och jag tror det mest handlar om ju acceptans. När jag låg inne så fick jag göra en prioriteringslista på de saker som jag ansåg var viktigast just nu, jag prioriterade listen så här:

1. Acceptans

2. Medicinering som fungerar

3. Kunna prata om det som är jobbigt

4. Få mer rutin på sömn, mat och hälsan

Jag har uppnått alla punkter förutom acceptans. Och det gör ont. Det gör verkligen ont när jag försöker inse att mitt liv har förändrats. Att mina framtidsmål och drömmar måste förändrats. Det gör jävligt ont. Jag har fått oerhört myket positiva saker in i mitt liv som jag inte hade fått utan min diagnos som til exempel mitt skrivande i Inblick, och erbjudandet om att bli Attitysambassadör som jag i dagarna fick mitt diplom för. De sakerna är jag oerhört lycklig över att ha fått vara med om.

Men som sagt. Jag hoppas och jag vill att jag ska kunna njuta av livet och sluta se på mitt liv som något jag förlorat utan hellre se allt det jag, och inte det jag inte har. För jag har så mycket att vara tacksam för.

I was alone, falling free,
trying my best not to forget,
what happened to us, what happened to me,
what happened as i let it slip.

/L.

2010.

2010-12-30T15:20:00.006+01:00

2010 har gett mig:

En månad på en psykiatrisk avdelning. Kärlek. Nya vänner. Idiotiska människor. En underbar pojkvän. En diagnos. Ovänner. För mycket av det dåliga. Svek.

2011 hoppas jag på:

En fortsatt underbar relation. Börja plugga. Gran Turismo Göteborg. 20 kg viktnedgång. Gran Turismo Polen. 3e maj firande. Börja om med min syster. Börja jobba. Njuta. Flytta till en större lägenhet.

2010 har varit mitt värsta, men ändå bästa år någonsin. Detta året har jag verkligen lärt mig att uppskatta människor jag älskar mer. Det har varit nästa mångar gånger med människor i min omgivning vilket gett mig ett nytt perspektivt på tillvaron. Jag har lärt mig att acceptera att jag inte kommer kunna göra allting jag ville för 5 år sen och att mitt liv kan bli pretty good ändå. Jag har träffat en underbar pojkvän som gett mig mer kärlek än någon annan kunnat göra. Han gav mig mitt liv tillbaka. Han har gett mit liv en mening. Det har försvunnit människor i mitt liv och det det har inträtt nya underbara vänner och det är jag oerhört tacksam för. Jag ser fram emot ett helt nytt år av nya utmaningar och förhoppningsvis fler medgångar än motgångar.

/L.

Small things.

2010-12-28T18:27:00.004+01:00

Ska jag vara ärlig så är jag shitnervous för at börja jobba. Jag vill så gärna vara redo men jag tror inte jag är det. Tanken på att gå ut och träffa nytt folk ger mig ångest. Riktig jävla ångest och jag tycker det borde vra et tecken på att jag inte klarar detta ännu. Men frågan är om jag inte ändå borde försöka? Utan att ha försökt kan jag inte säga att jag inte klarar det.

Men, om jag skulle försöka och inte klara det skulle jag klandra mig och se det som ett misslyckande, något jag verkligen inte behöver just nu. Faktiskt. Vi får se. Det gick ändå bra på intervjun igår och de skulle ringa tilbaka nästa vecka för att tala om hur det blir. We'll se then.

Idag ringde min underbara föredetta lärare Gerd. Det lyste upp hela min dag. Hon är verkligen underbar och så otroligt snäll. Det var längesen vi hördes av men nu hade hon äntligen fått tag i mitt nummer och åh, så glad jag blev. Hoppas på en middag med henne och flickorna i början av februari!

Nu, film och mys med älsklingen. Sen, sova!

/L.

Over and Over.

2010-12-26T20:48:00.003+01:00

Imorgon är det arbetsintervju som gäller och jag är ganska taggad men ändå nervös. Det är nu snart ett år sen jag var ute i arbetslivet och jag vet inte alls hur jag skulle reagera om jag skulle börja jobba nu igen. Jag känner mig redo men frågan är om jag är det. Men, det är bara att testa som kommer visa om jag är redo eller inte. Tiden får avgöra hur det går.

Veckan är efter imorgon fullspäckad av andra möten och jag längtar tills helgen när det blir lugn och ro igen efter all julstress. Vi behöver lite ro både jag och min fina lilla familj.

Kvällen spenderas med underbara Tommy som kom hem igår från Varberg. Det är alltid lika underbart att ha honom nära mig igen. Det finns inget bättre än känna hans närhet. Småbusarna ligger och sover i sängen och är lika söta som vanligt.

Runtomkring mig är det kaos som vanligt och jag börjat verkligen tröttna på att aldrig kunna känna ro i kroppen, utan att något måste inträffa. Just nu är det för mycket för att jag ska kunna lägga ner energi på det. Och det är svårt att förklara för människor vad som händer för det är för stort och för komplicerat för att kunna förklara det för ens vänner. Och det känns jobbigt. Jag får helt enkelt försöka ta itu med det och hoppas på det bästa. Efter regn kommer solsken sägs det. Vi får se.

Hur blev det så här? Varför blev det så här och hur ska det lösas när alla är emot varandra? Hur ska jag kunna fungera som ett klister när alla drar sig ifrån varandra och inte vill något hellre än att hata varandra. Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Jag känner mig så maktlös och jag hatar det. Jag vill hjälpa, jag vill fixa men det är försent. Det funkar inte och det ger mig mer sorg än någonsin förr. Jag är helt slut på glädje.

/L.

Do they know it's christmas?

2010-12-24T15:10:00.002+01:00

Så var julafton snart över och jag tycker det är skönt. Jag saknar Tommy, det är meningen att man ska fira jul med dom man älskar men det blev inte så detta året och det är jag ledsen över. Även om inte julen är en viktig tid för mig så är det enda jobbigt då jag faktiskt saknar människor nära mig ikväll och känner mig ensam. Jag saknar och längtar många, framförallt min fina pojkvän och min familj som är långt ifrån perfekt men ändå alltid kommer stå mig nära om hjärtat. Så är det.

Julafton spenderades först med lilla Ronja som sällskap, sedan julmiddag och trevligt sällskap hos Petra och Sandra. Det var väldigt trevligt. Nu är klockan 21.00 och jag väntar bara på att julafton ska ta slut. Imorgon är det nya tag men idag orkar jag inte. Dålig dag, dålig jul.

I wish I had what I needed
To be on my own
'Cause I feel so defeated
And I'm feeling alone

/L.

All I want for christmas is you.

2010-12-23T20:02:00.004+01:00

Julen blev inte som jag hade förväntat mig men shit happens och livet går vidare. Men nu vet jag i alla fall hur saker och ting blir efter detta. Och jag har fått ett slut.

Jag sitter och lyssnar på Rasmus Seebach som är så underbar att lyssna på:

Min engel
For evigt
Jeg elsker
Kun dig

Kvällen jag har framför mig ska spenderas med min älskade Ronja och jag har skämt bort henne med både massa ben, godis och hennes favorit: ett grisöra. Vi har det mysigt tillsammans och hon ligger bredvid mig i natt och ger mig trygghet. Det är kärlek. Min lilla Ronja.

Jag saknar däremot min älskade Tommy, min andra halva, som jag inte kan vara med under julen. Men när han kommer hem så tar vi igen tiden igen som vi alltid gör. Han ger mig kärlek til max. Älskade Tommy.

Men nu, dusch sen mys med Ronja.

/L.

1500 Marschaller Göteborg.

2010-12-15T15:32:00.003+01:00

På söndag, den 19e December så samlas man utanför Domkyrkan i Göteborg för att tända 1500 Marschaller för en nollvison mot självmord. Kom dit!

/L.

Castle Walls.

2010-12-15T14:43:00.003+01:00

Vissa dagar är bara dumma. Almänt dumma men ingen kan förklara varför. Andra dagar kickar man ass. Jag gillar att kicka ass, då känner jag mig levande och då mår jag bra. Dumma dagar får mig bara att tappa livsuppfattningen och jag brukar glömma varför jag överhuvudettaget lever. Det blir till en fråga som är svår att besvara. Man känner hur väggarna krymper och hur tankarna börjar virvla runt och man fastnar på ord, man fastnar på blickar och tankarna skenar iväg till en nivå som inte är till för oss dödliga. Jag är duktig på att filosofera när jag är deprimerad, ännu duktigare när jag är manisk bara att det går lite fortare då.

Whatever, nu ligger våra små sötnosar och sover på köksgolvet medan vi hinner göra annat. Idag blir det veterinärbesök med ronja då hon antagligen har ögoninflammation. Och även det kostar pengar som allt annat. Nu blir det snart att dra upp till Petra & Co. igen, sen matlagning tillsammans. Mycket trevligt som vanligt! Later.

/L.

That's all she wrote.

2010-12-14T14:51:00.003+01:00

Så, alla gamla inlägg raderade. Ny blogg, ny glöd.

Vad händer just nu? Lever med min underbara fina pojkvän Tommy, har precis skaffat oss vår andra hund, lille Fox, 2 månader som är av rasen Canaan Dog. Har sedan tidigare 6 månader gamla Ronja, som är en Dogo Argentino. Lever vårt lugna lilla liv i Hammarkullen utanför Göteborg och trivs bra. Just nu är det jobb sökande som gäller och också lite lägenhetssökande om tid finns. Vill och behöver en trea med två hundar i huset! Lite väl trångt, plus att jag är sugen på något nytt.

Tanken med bloggen är att skriva av sig lite då och då. Jag är trött på att tiga, nu är ärlighet som gäller och detta är jag, no matter what.

/L.